Hoppa till innehållet

Mindre beckasinsnäppa

Från Wikipedia
Mindre beckasinsnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteBeckasinsnäppor
Limnodromus
ArtMindre beckasinsnäppa
L. griseus
Vetenskapligt namn
§ Limnodromus griseus
Auktor(Gmelin, 1789)
Utbredning
Synonymer
Kortnäbbad beckasinsnäppa

Mindre beckasinsnäppa[2] (Limnodromus griseus) är en amerikansk flyttfågel i familjen snäppor inom ordningen vadarfåglar.[3] Den häckar i tre olika områden i Kanada och Alaska. Vintertid flyttar den till södra USA och vidare till Sydamerika. Likt sin nära släkting och utseendemässigt mycket lika större beckasinsnäppan har den påträffats sällsynt i Europa, men med påtagligt färre fynd. Fågeln minskar i antal men den globala populationen anses ändå vara livskraftig.

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Mindre beckasinsnäppan är mycket lik sin nära släkting större beckasinsnäppa och tidigare behandlades de som en och samma art. Båda arterna är generellt stora som enkelbeckasinen och ser ut som ett mellanting mellan beckasiner och myrspov med den mycket långa näbben, ögonbrynsstreck, grönfärgade förhållandevis långa ben och i flykten en smal vit kil på ryggen och vit bakkant på vingarna.[4] Näbben har en typiskt relativt tjock och nerböjd spets.[4] Typiskt är också beckasinsnäppornas sätt att födosöka på ett symaskinsliknande manér.

Skillnad mellan mindre och större beckasinsnäppa

[redigera | redigera wikitext]

Storleksskillnanden mellan arterna är namnen till trots obetydliga. Den allra tydligaste skillnaderna dem emellan är lätena. Den mindre arten har ett två- eller trestavigt tydy eller tydly, väl skilt från den störres korta och snärtiga kjipp.[4]

Lättast att skilja åt är juvenila fåglar, där mindre beckasinsnäppa är mer rödbruna och har bandade eller fläckade tertialer, större täckare och skulderfjädrar (större beckasinsnäppas är helt enfärgade). Adult fågel i sommardräkt är generellt blekare ljusorange än den större arten. Ingen av de tre underarterna har kombinationen rödaktig buk och tvärvattrade flanker som större beckasinsnäppa har. Istället är buken vit med tvärvattring (underarten griseus), rostfärgad med fläckad flank (hendersoni) eller vit med kraftig vattring och tätt fläckat bröst (caurinus).

I den grå vinterdräkten är arten näranog identisk med den större, bortsett från en gradvis övergång från grått bröst till vit buk där större beckasinsnäppa har en skarpare gräns.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Mindre beckasinsnäppa häckar i tre spridda områden i norra Nordamerika och delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Limnodromus griseus griseus – häckar i Quebec och Labrador; övervintrar från USA:s östkust till Brasilien
  • Limnodromus griseus hendersoni – häckar på slätterna i centrala Kanada; övervintrar från sydöstra USA till Panama
  • Limnodromus griseus caurinus – häckar i södra Alaska och södra Yukon; övervintrar från USA:s västkust till södra Peru
Mindre beckasinsnäppans utbredningsområde, där orangerött betecknar vistelse under häckningstid, blått övervintringsområde och gult områden som passeras under flyttningen.

Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa, påtagligt fåtaligare än sin nära släkting större beckasinsnäppa, med endast fyra fynd i Storbritannien och på Irland, tre i Norge, två i Spanien, Frankrike och Tyskland samt ett på Island[5] och i Sverige vid Utlängan i Blekinge 6–7 september 2012.[6] I Sverige har dock ytterligare 17 fynd (av sammanlagt 21 individer) gjorts av obestämda beckasinsnäppor, men med största sannolikhet rör sig dessa om den i Europa mycket mer vanligt förekommande större beckasinsnäppan.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Mindre beckasinsnäppa häckar i kärr i tajga upp till trädgränsen och knappt in på subantarktisk tundra.[7] Den lägger fyra ljusgröna ägg med bruna fläckar och båda könen ruvar äggen, men bara hanen tar hand om ungarna efter kläckning.[7] Fågeln livnär sig på vattenlevande evertebrater, på häckplats fluglarver, sniglar och frön.[7]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men minskar i antal, dock inte tillräckligt snabbt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Mindre beckasinsnäppans vetenskapliga artnamn griseus är latin för "grå".[8] På svenska har arten även kallats kortnäbbad beckasinsnäppa.

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Limnodromus griseus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 januari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 172. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Tarsiger.com Fynd av mindre beckasinsnäppa i Västpalearktis
  6. ^ Mindre beckasinsnäppa, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ [a b c] Short-billed Dowticher Faktablad om mindre beckasinsnäppa på allaboutbird.org
  8. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]