Raggare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den svenska filmen från 1959, se Raggare!.
Raggare och raggarbil, en Chevelle (Bilden är tagen under Power Big Meet 2005)
Ibland improviserar vissa raggare och använder europeiska bilar som till exempel Mercedes.
Två raggare (Bilden är tagen under Power Big Meet 2005)
Baksidan av raggarbil (1959 års Cadillac).

Raggare, av ragga (i betydelsen "söka sexuell kontakt med någon", ursprungligen åkarslang för att "köra ett lass"), person som tillhör viss motorburen subkultur. Raggare har funnits i Sverige sedan 1950-talet och är idag vanligast i glesbygd och på mindre orter. Förekomsten minskade under 1980- och 90-talen, men har ökat väsentligt därefter. Raggare brukar ofta delta i bilcruisingar.

Uppkomst, kännetecken och tolkning[redigera | redigera wikitext]

Raggarkulturens uppkomst hänger samman med det stigande välståndet och rockmusikens intåg i mitten av 1950-talet och inspirerades av Elvis Presley, Tommy Steele och Bill Haley. Kulturen omfattades framför allt av den arbetande ungdomen, medan studenter och gymnasister hade andra stilar. Det maskulina, hårda betonades. Grabbarna klädde sig i jeans och hade frisyr med brylcreem och uppkammad lugg, medan tjejerna hade hövolmsfrisyr. Stilen kan tolkas som en ambivalent inställning till moderniteten: Raggarnas val av blänkande amerikanska bilar var ett tecken på framtidstro - överdrivandet av ett mansideal var en reaktion på ifrågasättande av könsrollsmönster.[1]

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-talet kallade mods de manliga raggarna för sunar och tjejerna för dorisar.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

De första raggargängen bildades i Stockholm i slutet av 1950-talet. De mest omskrivna i pressen var The Road Devils. Deras ledarfigur var Bosse "Gamen" Sandberg (som 1970 startade motortidningen Colorod). The Road Devils hade skyltar hängande under den bakre kofångaren, med texten: The Road Devils, San Fernando, och senare ersattes San Fernando med medlemsnumret. The Road Devils brukade kallas för Vägdjävlarna i pressen. Andra stora raggarklubbar i Stockholm vid den tiden var The Car Angels och Teddy Boys Car Club.[2] Den 26 juli 1959 uppstod de stora raggarkravallerna i Kristianstad mellan raggare och polis. Tidningarna skrev stora rubriker och politikerna gjorde utredning om händelserna.

Runt 1962 - 1964 var de första mytomspunna raggarklubbarna borta.[2] Raggarkulturen inspirerades starkt av den amerikanska rock'n'roll-kulturen med stora bilar, brylcreem med mera. Subkulturer som liknar raggarna har funnits i de flesta västeuropeiska länder, men ingenstans har de varit så livskraftiga som i Sverige, (utom möjligen i Finland, det land i Europa där det finns flest amerikanska bilar per invånare, och då främst Åland som har många raggare).

Under 1970-talets senare år rådde fullt krig mellan raggare och punkare. Eddie Meduza släppte singeln Punkjävlar 1978. Den blev snabbt kultförklarad. Punkband, både svenska och utländska, blev attackerade av raggargäng under turnéer i Sverige, och svenska punkband skrev låtar mot raggarkulturen, bland annat The Rude Kids punksingel Raggare is a bunch of motherfuckers.

Under Magnus Ugglas folkparksturné 1979 blev raggarna rasande och kastade stenar och ägg på honom efter att Expressen berättat om Ugglas nya singel Centrumhets som handlar om raggarna i Nässjö.

Raggarkulturen har ibland parodierats. Det mest kända exemplet är kanske karaktärerna Ronny och Ragge, gestaltade av Peter Settman och Fredde Granberg i början av 1990-talet. Dessa skådespelar-karaktärer har dock inte mycket gemensamt med riktiga raggare.

Blöjraggare[redigera | redigera wikitext]

Blöjraggare (även ibland kallat Volvoraggare) är ett pejorativt begrepp som används bland autentiska raggare om andra raggare som inte har någon "riktig" raggarbil. De har därför lägre status inom raggarkulturen och erkänns inte ens inom alla kretsar. Begreppet används särskilt autentiska raggare emellan och oftast avses yngre personer.

Blöjraggaren kännetecknas genom att inte köra amerikanska originalbilar från 1950-talet, i stället används bilar mellan 20 och 25 år gamla, mest därför att de är billigare i inköp eller för att de inte fått tag på någon mer statusingivande, om de ens har någon bil.

Enligt vanliga generaliseringar förknippas blöjraggare med trimning av motorn, smärre förändringar av bilinredningsdetaljer samt lackering och dekormålning i grälla eller glittriga färger.

Epitet[redigera | redigera wikitext]

Attribut[redigera | redigera wikitext]

Raggare i fiktion[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Rosengren, Anne (2007). FRÅN KVÄSARKVANTING TILL EMO - Ungdomskultur, stil, identitet i ett historiskt perspektiv. Regionmuseet Kristianstad - Projektet Äntligen vuxen !?. sid. 16-18 
  2. ^ [a b] Berglind, Sten: Raggare - Rebellerna som skakade Sverige, ISBN 9171260080 (Max Ström förlag)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]