Hoppa till innehållet

Morgan Freeman

Från Wikipedia
Morgan Freeman
Morgan Freeman i augusti 2023.
Morgan Freeman i augusti 2023.
FöddMorgan Porterfield Freeman Jr.
1 juni 1937 (87 år)
Memphis, Tennessee, USA
Utbildad vidGreenwood Public School District[1] och Los Angeles City College
Aktiva år1964–
MakaJeanette Adair Bradshaw (1967–1979)
Myrna Colley-Lee (1984–2007)
Betydande roller
Leo Smalls Jr. i Street Smart
Hoke Colburn i På väg med miss Daisy
Ellis "Red" Redding i Nyckeln till frihet
Eddie "Scrap" Dupris i Million Dollar Baby
Lucius Fox i The Dark Knight Trilogy
Nelson Mandela i Invictus – de oövervinneliga
Bästa manliga biroll
2005 – Million Dollar Baby
Bästa manliga huvudroll - musikal eller komedi
1990 – På väg med miss Daisy
Cecil B. DeMille Award
2012
IMDb SFDb

Morgan Porterfield Freeman Jr., född 1 juni 1937 i Memphis, Tennessee, är en amerikansk skådespelare och regissör.[2] Han har en fem decennier lång skådespelarkarriär i olika filmgenrer och är känd för karaktärsroller och sin djupa röst.[3] För sitt deltagande i Clint Eastwoods Million Dollar Baby (2004) belönades han med en Oscar för bästa manliga biroll.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Morgan Freeman är son till lärarinnan Mamie Edna (1912–2000) och barberaren Morgan Porterfield Freeman (1915–1961).[4] Hans far dog av skrumplever 1961. Han har tre äldre syskon.[5] Freeman är besläktad med slavar som såldes från North Carolina till Mississippi.[6] Han bodde sina sex första år med sin mormor i Mississippi. När hon dog bodde han runt med sin mor i Chicago, Gary och Nashville och till sist i Greenwood i Mississippi.[7]

Freeman gjorde sin scendebut som huvudrollen i en skolpjäs när han var nio år gammal. När han var tolv vann han en dramatävling i Mississippi.[8] Han fick 1955 ett stipendium till Jackson State University men tog istället värvning i Flygvapnet där han var radarreparatör.[9] När han muckade 1959 flyttade han till Los Angeles och började gå på teaterlektioner på Pasadena Playhouse och senare studerade han teater på Los Angeles City College där en lärare uppmuntrade honom till en karriär inom dans.[5]

Tidig karriär

[redigera | redigera wikitext]

Freeman följde till en början sin lärares förslag om att dansa och fick arbete på bland annat Världsmässan i New York 1964. Men han vidgade sina vyer med musikaler i San Francisco och en turnerande uppsättning av pjäsen The Royal Hunt of the Sun. Han var även statist i sin första film Pantlånaren (1964). Freeman insåg att det var i skådespelandet som hans hjärta låg.[10] Freeman gjorde sin off-Broadway debut tillsammans med Viveca Lindfors i pjäsen The Niggerlovers (1967). Han gjorde sedan Broadwaydebut i en version av pjäsen Hello, Dolly! (1968) där hela ensemblen bestod av svarta skådespelare. Året efter hade han även en roll i pjäsen The Dozens.[11]

Freeman fick 1971 en av huvudrollerna i varieté-barnprogrammet The Electric Company. Serien gav honom finansiell stabilitet och han började få bred uppmärksamhet bland den amerikanska publiken. Han tyckte det var ett något upprepande och tröttsamt jobb och slutade därför redan 1975, även om han sedan syntes i en hel del avsnitt efter det.[12] En av hans första roller inom film (där han hade en dialog och blev krediterad) var Who Says I Can't Ride a Rainbow! (1971).[11] Samma år var han med i pjäsen Purlie.[13]

Efter att ha slutat i The Electric Company tog Freeman en kort paus och återvände sedan till teaterscenen där blev hyllad och prisad för sina insatser i pjäserna The Mighty Gents (1978) och Coriolanus (1979).[10] Han fick sedan en rad småroller i filmer, däribland Brubaker (1980), där han syntes bredvid Robert Redford. Han hade en av sina första större roller i Ögonvittnet (1981) tillsammans med William Hurt och Sigourney Weaver.[14] Under resten av 1980-talet hade han mindre roller och biroller som ofta skildrade visa och faderliga karaktärer vilket gjorde honom till ett etablerat namn inom branschen.[15]

Genombrott

[redigera | redigera wikitext]

Freeman fick sitt genombrott genom att bryta sitt karaktärsmönster och spela en våldsam gatuskojare i Street Smart (1987). I filmen medverkade även Christopher Reeve och Kathy Baker men det var Freeman som fick hyllningarna. Han blev både Oscarsnominerad och Golden Globe-nominerad till bästa manliga biroll.[16] Han skulle bli hyllad även i sin nästa film Clean and Sober (1988).[17] Inom teatern blev han även dessa år hyllad och mottog Obie Awards för sina roller i pjäserna The Gospel at Colonus (1988) och På väg med miss Daisy (1987–1990).[10]

Morgan Freeman och hans dotter Morgana på Oscarsgalan 1990.

Freeman repriserade sin teaterroll i filmatiseringen av På väg med miss Daisy (1989). Filmen blev en kassasuccé och blev nominerad till nio Oscars, däribland Bästa manliga huvudroll.[18] Samma år syntes han även i Ärans män där han tillsammans med sin medspelare Denzel Washington blev hyllad. Även den filmen nominerades till fem Oscars.[19] Han medverkade även det året i filmen Lean on me där han blev kritikerrosad.[20] Däremot i filmen The Bonfire of the Vanities (1990) skulle mötte han motgång, filmen blev sågad och på till exempel Rotten Tomatoes har filmen 15 % positiva recensioner.[21]

Året därpå medverkade han tillsammans med Kevin Costner i Robin Hood: Prince of Thieves (1991) som trots blandade recensioner blev extremt framgångsrik och blev det årets näst mest inkomstbringande film.[22] Freeman blev återigen hyllad i den av Clint Eastwood regisserade De skoningslösa (1992). Den kom att bli kritikerrosad och vann fyra Oscar, däribland Bästa film.[23] Året därpå gjorde Freeman sin regidebut med Bopha! vilket även den blev väl mottagen.[24] Han syntes sedan i filmen Nyckeln till frihet (1994) som baserades på en novell av Stephen King. Freeman hyllades för sin insats och filmen hamnar ofta på listor om världens bästa filmer. Filmen blev Oscarsnominerad till Bästa film och till Bästa manliga skådespelare för Freeman.[25]

Etablerad karriär

[redigera | redigera wikitext]

Freeman syntes sedan i Outbreak – i farozonen (1995) tillsammans med Dustin Hoffman, Rene Russo och Donald Sutherland. Filmen fick ett blandat mottagande bland kritiker men blev en stor finansiell succé.[26] Samma år medverkade han tillsammans med Brad Pitt i den David Fincher regisserade Seven. Filmen förväntades inte locka så stor publik på grund av sin våldsamma handling men kom till slut att bli årets sjunde mest inkomstbringande film. Freeman skulle tillsammans med filmen bli kritikerrosad.[27]

Han medverkade tillsammans med Anthony Hopkins, Djimon Hounsou och Matthew McConaughey i den Steven Spielberg regisserade Amistad (1997). Även om somliga kritiker tyckte att Freeman inte passade i sin roll fick han och filmen ett positivt mottagande. Den skulle också bli Oscarsnominerad i fyra kategorier. Han skulle däremot bli hyllad för sin insats i den annars mediokert mottagna filmen Och han älskade dem alla (1997).[28] Han spelade sedan USA:s president i science fiction katastroffilmen Deep Impact (1998). Filmen blev trots konkurrens från Armageddon, en film med exakt samma handling (en asteroid på väg mot jorden), en finansiell succé.[29] Han fortsatte sedan med katastoftemat i Hard Rain (1998) vilken blev sågad.[30]

Morgan Freeman 1998.

Freeman syntes sedan tillsammans med Renée Zellweger och Chris Rock i komedin Nurse Betty (2000). Filmen fick ett positivt mottagande och även Freeman i sin komiska tappning blev hyllad.[31] Han gjorde sedan en uppföljare till Och han älskade dem alla (1997) med I spindelns nät (2001). Precis som föregångaren blev den inte särskilt väl mottagen.[32] Han medverkade tillsammans med Ben Affleck i filmatiseringen av Tom Clancy romanen med samma namn, The Sum of All Fears (2002). Filmen blev inte väl mottagen av kritiker men blev en enorm succé på biograferna. Han skulle också få enorma framgångar när han porträtterade Gud i Bruce den allsmäktige (2003) där han spelade mot Jim Carrey.[33] Han återförenades med Clint Eastwood i Million Dollar Baby (2004). Filmen blev en enorm succé och gick på biograferna i över sex månader. Filmen vann fyra Oscarsstatyetter däribland Freeman som Bästa manliga biroll. Det var hans första Oscarsvinst. Han blev även nominerad till en Golden Globe.[15]

Rösten etableras

[redigera | redigera wikitext]

Freemans auktoritära och distinktivt lugna röst började vid den här tidpunkten uppmärksammas vitt inom filmbranschen, och Steven Spielberg anlitade honom till sin nyinspelning av Världarnas krig (2005) enbart som berättare. Han gjorde också rösten i den Oscarsvinnande dokumentären Pingvinresan (2005).[34] Samma år spelade han även Lucius Fox i den Christopher Nolan regisserade Batman Begins.[35] Han syntes efter det i en rad filmer som antingen floppade eller fick dåliga recensioner som Edison (2006), The Contract (2006), Lucky Number Slevin (2006), 10 Items or Less (2006), Evan den allsmäktige (2007) och Gone Baby Gone (2007).

Med komedifilmen Nu eller aldrig (2007) var han återigen med i en succéfilm.[36] I filmen Wanted (2008) ansågs han vara det bästa med filmen och när han återförenades med Christoffer Nolan för uppföljaren till Batman Begins i The Dark Knight (2008) blev filmen en succé som spelade in över 1 miljard dollar och ses av många kritiker också som den bästa superhjältefilmen.[37] 2008 återvände Freeman också till teaterscenen efter 18 år då han medverkade i pjäsen The Country Girl tillsammans med Frances McDormand och Peter Gallagher.[38] Han hade under en tid velat porträttera sydafrikas president Nelson Mandela, så han köpte själv rättigheterna till boken Playing the Enemy: Nelson Mandela and the Game That Made a Nation av John Carlin. Han återförenades med Clint Eastwood som blev anställd för att regissera film en Invictus – de oövervinneliga (2009). Freeman blev hyllad för sin tolkning och blev Oscarsnominerad och Golden Globe-nominerad.[39]

Freeman syntes sedan i ensemblefilmen Red (2010) tillsammans med Bruce Willis, Helen Mirren och John Malkovich. Filmen blev en succé bland både kritiker och publik.[40] Han blev sedan anställd igen för enbart sin röst inför fantasyfilmen Conan Barbaren (2011). Han återvände till teatern i pjäsen 8 (2011) och spelade mot John Lithgow.[41] Han repriserade sin roll som Lucius Fox i den sista Batmanfilmen The Dark Knight Rises (2012) vilket även den blev en succé.[42] Succéerna och hyllningarna skulle fortsätta med filmerna Olympus Has Fallen (2013), Oblivion (2013), Now You See Me (2013), Lego-filmen (2014) och Last Vegas (2013). I den sistnämnda ansågs han "stjäla showen" från de andra skådespelarna Robert De Niro, Michael Douglas, Kevin Kline och Mary Steenburgen.[43]

Vidare karriär

[redigera | redigera wikitext]
Morgan Freeman på Deauville American Film Festival, 2018.

Freemans röst och hans karaktäristiska vishet han kan frammana i sina karaktärer var anledningen till att han fick sin roll i Lucy (2014). Filmen fick blandade recensioner men Freeman ansågs helt rätt i sin roll.[44] Han syntes sedan i komedifilmen Ted 2 (2015) där han medverkade tillsammans med Mark Wahlberg.[45] Han skulle både producera och ha en återkommande mindre roll i TV-serien Madam Secratary (2015-2017). Han regisserade även det första avsnittet.[46] Freeman repriserade sin roll från Olympus Has Fallen i uppföljaren London Has Fallen (2016). Även om den fick dålig kritik så blev den en kommersiell succé.[47] Han skulle även reprisera sin roll i Now You See Me: The Second Act (2016) vilket också skulle bli en framgång. Han hade sedan huvudrollen i en nyversion av Ben-Hur (2016) vilket skulle bli det årets absolut största flopp på biograferna.[48]

2017 medverkade han i de två komedierna Going in Style och Just Getting Started. Båda filmerna blev dåligt mottagna.[49] Han skulle samtidigt få vara värd för två National Geographic dokumentärer som skulle bli väl mottagna.[50] Han har därefter synts i flera filmer som gått ganska obemärkt förbi som till exempel Nötknäpparen och de fyra världarna (2018), The Poison Rose (2019), En prins i New York 2 (2021) och Angel Has Fallen (2019) där den sistnämnda ändå blev en finansiell succé.[51]

Anseende

[redigera | redigera wikitext]

Freemans djupa och betryggande röst anses vara distinktiv, ikonisk och igenkännbar vilket gör att hans röst använts i flera dokumentärer och som berättare.[3] Han har också en auktoritativ närvaro i rösten vilket har gjort att en hel generation tänker att Guds röst låter som Freeman.[52] Freeman själv menar att han tränat fram sin röst på college då han upptäcke att folk pratade för snabbt och högt. Då började han prata i en lägre oktav och vara noggrann med varenda stavelse i sitt uttal.[53]

Förutom sin unika röst anses han också vara en av tidernas bästa skådespelare.[54] Han väljer roller omsorgsfullt så att han kan porträttera dem med känsla, djup och substans.[55] Freeman har sagt att hans intresse ligger i karaktärsskådespelandet och värderar lyssnandet i sitt filmande så att hans reaktion blir naturligare.[56]

2012 tilldelades han Golden Globe Cecil B. DeMille Award för sina livsgärningar inom filmindustrin.[57] Han har tilldelats flera priser för sina livsgärningar och blivit hedersdoktor.

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Freeman har varit gift två gånger. Första gången med Jeanette Adair Bradshaw mellan 1967 och 1979.[58] Andra gången med Myrna Colley-Lee från 1984 till 2010.[59] Han har fyra barn: Alfonso, Deena, Morgana, och Saifoulaye.[60] Den 16 augusti 2015 blev hans styv-barnbarn E'dena Hines från första giftermålet mördad i New York.[61]

Freeman bor i Charleston i Mississippi, men har också ett boende i New York.[62] Han tog sin flyglicens som 65-åring och har ägt åtminstone 3 flygplan.[63]

Den 3 augusti 2008 var Freeman med om en bilolycka som gjorde att han fick flygas till sjukhuset. Hans axel, arm och revben var brutna och opererades i fem timmar på grund av nervskador i sin axel och arm.[62] Sedan olyckan lider han av fibromyalgi vilket gör att han får bära en kompressionshandske.[64]

Freemans favorit film är Moulin Rouge! (2001). Vilket det varit åtminstone i tjugo år.[65][66]

Freeman är en miljöaktivist och har bidragit med sin röst i filmer åt FN. Han donerar pengar till en nationalpark i Mississippi och bidrar med uppfödandet av hästar till parken.[67] Han har också biodlingar på sin ranch efter att han lärde sig om att bibeståndet minskar.[68]

Filmografi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Film

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Roll Noter
1964 Pantlånaren Man på en gata Okrediterad
1966 A Man Called Adam Partygäst Okrediterad
1968 Vad hände när ljuset slocknade? Pendlare Okrediterad
1971 Who Says I Can't Ride a Rainbow! Afro
1973 Blade Chris
1978 Roll of Thunder, Hear My Cry Uncle Hammer Logan TV-film
1979 Hollow Image Ralph Simmons TV-film
1980 Brubaker Walter
1980 Attica Hap Richards TV-film
1981 Ögonvittnet Löjtnant Black
1981 The Marva Collins Story Clarence Collins TV-film
1981 Death of a Prophet Malcolm X TV-film
1984 Teachers Al Lewis
1984 Harry och Son Siemanowski
1985 Marie Charles Traughber
1985 That Was Then... This Is Now Charlie Woods
1986 Resting Place Luther Johnson TV-film
1987 Fight For Life Dr. Sherard TV-film
1987 Street Smart Fast Black Independent Spirit Award for Best Supporting Male
Los Angeles Film Critics Association Award for Best Supporting Actor
National Society of Film Critics Award for Best Supporting Actor
New York Film Critics Circle Award for Best Supporting Actor
Nominerad—Academy Award for Best Supporting Actor
Nominerad—Golden Globe Award for Best Supporting Actor – Motion Picture
1988 Clinton and Nadine Dorsey Pratt TV-film
1988 Clean and Sober Craig
1989 Ärans män John Rawlins Nominerad—Chicago Film Critics Association Award for Best Supporting Actor
1989 På väg med miss Daisy Hoke Colburn 40th Berlin International Film Festival – Silver Bear for Best Joint Performance
Golden Globe Award for Best Actor – Motion Picture Musical or Comedy
Kansas City Film Critics Circle Award for Best Actor
National Board of Review Award for Best Actor
Nominerad—Academy Award for Best Actor
1989 Lean on Me Joe Louis Clark
1989 Johnny Handsome Lt. A.Z. Drones
1990 The Civil War Frederick Douglass Röstroll
1990 The Bonfire of the Vanities Judge Leonard White
1991 Robin Hood: Prince of Thieves Azeem Nominerad—MTV Movie Award for Best On-Screen Duo
1992 De skoningslösa Ned Logan
1992 Ensam är stark Geel Piet
1993 Bopha! Endast som regissör
1994 Nyckeln till frihet Ellis Boyd "Red" Redding, Berättare Chlotrudis Award for Best Actor
Nominerad—Academy Award for Best Actor
Nominerad—Chicago Film Critics Association Award for Best Supporting Actor
Nominerad—Golden Globe Award for Best Actor – Motion Picture Drama
Nominerad—Screen Actors Guild Award for Outstanding Performance by a Male Actor in a Leading Role
1995 Outbreak – i farozonen Brigadgeneral Billy Ford
1995 Seven William Somerset Empire Award for Best Actor
London Film Critics Circle Award for Actor of the Year
Nominerad—Chicago Film Critics Association Award for Best Actor
Nominerad—MTV Movie Award for Best On-Screen Duo
Nominated—Saturn Award for Best Actor
1996 Efterlyst Paul Shannon
1996 Moll Flanders Hibble
1997 Amistad Theodore Joadson
1997 Och han älskade dem alla Dr. Alex Cross
1998 Deep Impact President Tom Beck
1998 Hard Rain Jim
2000 Nurse Betty Charlie Quinn Nominerad—Satellite Award for Best Supporting Actor – Motion Picture, Satellite Award for Best Supporting Actor – Motion Picture Musical or Comedy
2000 Under Suspicion Victor Benezet
2001 I spindelns nät Dr. Alex Cross
2002 The Sum of All Fears DCI William Cabot
2002 High Crimes Charlie Grimes
2003 Bruce den allsmäktige Gud
2003 Drömfångare Överste Abraham Curtis
2003 Levity Pastor Miles Evans
2003 Drug War Lt. Redding
2004 The Big Bounce Walter Crewes
2004 Million Dollar Baby Eddie "Scrap Iron" Dupris Academy Award for Best Supporting Actor
Italian Online Movie Award for Best Supporting Actor
NAACP Image Award for Outstanding Supporting Actor in a Motion Picture
Screen Actors Guild Award for Outstanding Performance by a Male Actor in a Supporting Role
Vancouver Film Critics Circle Award for Best Supporting Actor
Nominerad—Broadcast Film Critics Association Award for Best Supporting Actor
Nominerad – Black Reel Award for Best Supporting Actor
Nominerad—Dallas-Fort Worth Film Critics Association Award for Best Supporting Actor
Nominerad—Golden Globe Award for Best Supporting Actor – Motion Picture
Nominerad—Screen Actors Guild Award for Outstanding Performance by a Cast in a Motion Picture
2005 En dag i livet Mitch Bradley
2005 Världarnas krig Berättare Enbart röst
2005 Batman Begins Lucius Fox
2005 Unleashed Sam
2006 Edison Ashford
2006 The Contract Frank Carden
2006 Lucky Number Slevin The Boss
2006 10 Items or Less Sig själv Även producent
2007 Evan den allsmäktige Gud
2007 A Cup of Love Harry Stephenson
2007 Gone Baby Gone Jack Doyle
2007 Nu eller aldrig Carter Chambers Även som berättare
2008 Wanted Sloan
2008 Love Guru Berättare Röstroll
2008 The Dark Knight Lucius Fox Nominerad—Broadcast Film Critics Association Award for Best Cast
2009 Thick as Thieves Keith Ripley
2009 The Maiden Heist Charlie
2009 Invictus – de oövervinneliga Nelson Mandela NAACP Image Award for Outstanding Actor in a Motion Picture
National Board of Review Award for Best Actor
Nominerad—Academy Award for Best Actor
Nominerad—Broadcast Film Critics Association Award for Best Actor
Nominerad—Dallas-Fort Worth Film Critics Association Award for Best Actor
Nominerad—Denver Film Critics Society Award for Best Actor
Nominerad—Golden Globe Award for Best Actor – Motion Picture Drama
Nominerad—Houston Film Critics Society Award for Best Actor
Nominerad—Screen Actors Guild Award for Outstanding Performance by a Male Actor in a Leading Role
Nominerad—St. Louis Gateway Film Critics Association Award for Best Actor
Nominerad—Washington D.C. Area Film Critics Association for Best Actor
2010 RED Joe
2011 Dolphin Tale Dr. Cameron McCarthy
2011 Conan Barbaren Berättare Enbart röst
2012 The Magic of Belle Isle Monte Wildhorn
2012 The Dark Knight Rises Lucius Fox
2013 Olympus Has Fallen 1st Speaker Alan Trumbull
2013 Oblivion Malcolm Beech
2013 Now You See Me Thaddeus Bradley
2013 Last Vegas Archie
2014 Lego filmen Vitruvius Röstroll
2014 Transcendence Joseph Tagger
2014 Lucy Professor Norman
2014 Dolphin Tale 2 Dr. Cameron McCarthy
2014 Fem trappor upp Alex
2015 Last Knights Bartok
2015 Ted 2 Patrick Meighan
2015 Momentum Senator
2016 London Has Fallen Vicepresident Alan Trumbull
2016 Now You See Me: The Second Act Thaddeus Bradley
2016 Ben-Hur Ildarin
2017 Going in Style Willie Davis
2017 Just Getting Started Duke Diver
2018 Nötknäpparen och de fyra världarna Drosselmeyer
2018 Brian Banks Jerome Johnson
2019 The Poison Rose Doc
2019 Angel Has Fallen President Alan Trumbull
2020 The Comeback Trail Reggie Fontaine
2021 En prins i New York 2 Sig själv
2021 Vanquish Damon
2021 Hitman's Wife's Bodyguard Michael Bryce Sr./Senior
2022 Paradise Highway Gerick
2022 The Minute You Wake Up Dead Sheriff Thurmond Fowler
2023 The Ritual Killer Dr. Mackles
2023 A Good Person Daniel
2023 57 Seconds Anton Burrell
2024 My Dead Friend Zoe Dr. Cole
2024 Gunner Kendrick Ryker Kommande

TV

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Roll Noter
1971–1977 The Electric Company Olika roller 780 avsnitt
1981 Ryan's Hope Cicero Murphy 2 avsnitt
1983 Another World Roy Bingham 5 avsnitt
1985 The Atlanta Child Murders Ben Shelter 2 avsnitt
1985 The Twilight Zone Tony Avsnitt:: "Dealer's Choice"
1990 The Earth Day Special Walter Samson TV-special
2008 Smithsonian Channel's Sound Revolution Värd TV-dokumentär
2008 Stephen Fry in America Sig själv Avsnitt: " Mississippi"
2010 Saturday Night Live Sig själv Cameo, Avsnitt: "Bryan Cranston/Kanye West"
2015-2017 Madam Secratary Chief Justice Frawley 3 avsnitt, även producent
2020 Scooby-Doo and Guess Who? Sig själv Röstroll, avsnitt: "The Last Inmate!"
2021 Solos Stuart 7 avsnitt
2021 The Kominsky Method Sig själv 2 avsnitt
2023 Special Ops: Lioness Edwin Mullins 2 avsnitt

Teater

[redigera | redigera wikitext]
År Titel Roll Teater
1964-1970 Hello, Dolly! Rudolph St. James Theatre, New York
1967 The Niggerlovers Creampuff Orpheum Theatre, New York
1969 The Dozens Kgaravu Booth Theatre, New York
1969 Exhibition David Actors' Playhouse
1970-1971 Purlie Purlie Broadway Theatre, New York
1978 The Mighty Gents Zeke Ambassador Theatre, New York
1978 White Pelicans Winston Lucille Lortel Theatre, New York
1979 Coriolanus Caius Martius / Coriolanus Joseph Papp Public Theater, New York
1979 Julius Caesar Casca Joseph Papp Public Theater, New York
1980 Mor Courage och hennes barn Chaplain Joseph Papp Public Theater, New York
1983 Buck Fred Milly American Place Theatre, New York
1984 Medea and the Doll Dr. Winston Crews Samuel Beckett Theatre
1987-1990 På väg med Miss Daisy Hoke Coleburn John Houseman Theatre
1988 The Gospel at Colonus Messenger Lunt-Fontanne Theatre, New York
1990 Så tuktas en argbigga Petruchio Delacorte Theater, New York
2008 The Country Girl Frank Elgin Bernard B. Jacobs Theatre, New York
2011 8 David Boies Eugene O'Neill Theatre, New York

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ New Face: Morgan Freeman (på engelska), The New York Times, 21 april 1978, läs online, läst: 8 mars 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Happy Birthday! Morgan Freeman Turns 78 Today”. Comic Book. 1 juni 2015. Arkiverad från originalet den 1 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150601154434/http://comicbook.com/2015/06/01/happy-birthday-morgan-freeman-turns-78-today/. Läst 3 augusti 2024. 
  3. ^ [a b] ”Science Explains Why You Love Morgan Freeman’s Voice”. Time. 23 februari 2016. https://time.com/4233926/morgan-freeman-voice-waze-science/. Läst 6 augusti 2024. 
  4. ^ ”Interview with Morgan Freeman”. The New Yorker. 3 juli 1978. Arkiverad från originalet den 20 mars 2021. https://web.archive.org/web/20210320141310/https://books.google.co.uk/books?id=l74eAQAAMAAJ&dq=%22+my+father+was+Morgan+Porterfield+Freeman%2C+but+they+forgot+to+give+me+a+middle+name%22&q=Morgan+Porterfield+Freeman&redir_esc=y. Läst 3 augusti 2024. 
  5. ^ [a b] Kathleen, Tracy (2006). Morgan Freeman: a biography. sid. 7-9. Läst 3 augusti 2024 
  6. ^ ”Morgan Freeman”. PBS. 14 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110814161744/http://www.pbs.org/wnet/aalives/profiles/freeman.html. Läst 3 augusti 2024. 
  7. ^ ”Morgan Freeman - Biography”. Hello Magazine. 8 oktober 2009. Arkiverad från originalet den 27 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180527120924/https://us.hellomagazine.com/profiles/morgan-freeman/. Läst 3 augusti 2024. 
  8. ^ ”Morgan Freeman Explains How God Can Be Real And An Invention”. Huffpost. 5 maj 2016. https://www.huffpost.com/entry/the-story-of-god-with-morgan-freeman-miracles_n_572a3535e4b096e9f08ff85e. Läst 3 augusti 2024. 
  9. ^ ”Freeman, Morgan Porterfield, A1C”. U.S. Air Force. 4 maj 2014. https://airforce.togetherweserved.com/usaf/servlet/tws.webapp.webapp?cmd=ShadowBoxProfile&type=Person&ID=119477&binder=true. Läst 3 augusti 2024. 
  10. ^ [a b c] Young, Jeff C. (2013). Amazing African-American actors. sid. 57-61. Läst 4 augusti 2024 
  11. ^ [a b] ”Driving Mr. Freeman Back On Stage”. The New York Times. 20 april 2008. https://www.nytimes.com/2008/04/20/theater/20webe.html. Läst 4 augusti 2024. 
  12. ^ ”Morgan Freeman talks 'Street Smart', winning an Oscar and reveals that acting isn't hard”. Youtube. 21 augusti 2014. Arkiverad från originalet den 16 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160316154102/https://www.youtube.com/watch?v=JezWgZV7P6A. Läst 4 augusti 2024. 
  13. ^ ”Morgan Freeman's 'Big Bounce'”. CBS News. 15 januari 2004. https://www.cbsnews.com/news/morgan-freemans-big-bounce/. Läst 4 augusti 2024. 
  14. ^ ”William Hurt in Eyewitness”. The New York Times. 27 februari 1981. https://www.nytimes.com/1981/02/27/movies/william-hurt-in-eyewitness.html. Läst 4 augusti 2024. 
  15. ^ [a b] James Lipton (2 januari 2005). ”Morgan Freeman”. Inside The Actors Studio säsong 11 (avsnitt 10). Läst 4 augusti 2024. 
  16. ^ ”The 60th Academy Awards | 1988”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1988. Läst 4 augusti 2024. 
  17. ^ ”Clean and Sober”. Roger Ebert. 10 augusti 1988. https://www.rogerebert.com/reviews/clean-and-sober-1988. Läst 4 augusti 2024. 
  18. ^ ”The 62nd Academy Awards | 1990”. Oscars. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/1990. Läst 4 augusti 2024. 
  19. ^ ”Glory (R)”. The Washington Post. 12 januari 1990. https://www.washingtonpost.com/wp-srv/style/longterm/movies/videos/gloryrhowe_a0b24a.htm. Läst 4 augusti 2024. 
  20. ^ ”Lean on Me”. Variety. 31 januari 1989. https://variety.com/1989/film/reviews/lean-on-me-1200428084/. Läst 4 augusti 2024. 
  21. ^ ”The Bonfire of the Vanities”. Rotten Tomaatjes. https://www.rottentomatoes.com/m/bonfire_of_the_vanities. Läst 4 augusti 2024. 
  22. ^ ”Robin Hood: Prince of Thieves”. Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/release/rl1567393281/weekend/. Läst 4 augusti 2024. 
  23. ^ ”‘Unforgiven’: THR’s 1992 Review”. The Hollywood Reporter. 3 augusti 2017. https://www.hollywoodreporter.com/movies/movie-news/unforgiven-review-1992-movie-1026437/. Läst 4 augusti 2024. 
  24. ^ ”Bopha!”. The Washington Post. 24 september 1993. https://www.washingtonpost.com/wp-srv/style/longterm/movies/videos/bophapg13hinson_a0a845.htm. Läst 4 augusti 2024. 
  25. ^ ”The Little-Known Story of How The Shawshank Redemption Became One of the Most Beloved Films of All Time”. Vanity Fair. 22 september 2014. https://www.vanityfair.com/hollywood/2014/09/shawshank-redemption-anniversary-story. Läst 4 augusti 2024. 
  26. ^ ”My guilty pleasure: Outbreak”. The Guardian. 4 april 2014. https://www.theguardian.com/film/filmblog/2014/apr/04/my-guilty-pleasure-outbreak. Läst 5 augusti 2024. 
  27. ^ ”David Fincher Would Choose “Having cigarettes put out in my eyes” Over a Sequel to $327M Morgan Freeman Cult-hit”. FandomWire. 6 maj 2024. https://fandomwire.com/david-fincher-would-choose-having-cigarettes-put-out-in-my-eyes-over-a-sequel-to-327m-morgan-freeman-cult-hit/. Läst 5 augusti 2024. 
  28. ^ ”FILM REVIEW -- Freeman, Judd Save the `Girls' / Creepy thriller about sexual sadist”. SF Gate. 3 oktober 1997. https://www.sfgate.com/movies/article/FILM-REVIEW-Freeman-Judd-Save-the-Girls-2826218.php. Läst 5 augusti 2024. 
  29. ^ ”Top 10 Movie Presidents”. Time. 16 oktober 2008. https://entertainment.time.com/2008/10/17/top-10-movie-presidents/slide/morgan-freeman-as-president-tim-beck-1998/. Läst 5 augusti 2024. 
  30. ^ ”Film Review; Outlook: Stormy (It's Raining, Too)”. The New York Times. 16 januari 1998. https://www.nytimes.com/1998/01/16/movies/film-review-outlook-stormy-it-s-raining-too.html. Läst 5 augusti 2024. 
  31. ^ ”Nurse Betty”. Variety. 12 maj 2000. https://variety.com/2000/film/reviews/nurse-betty-1200462310/. Läst 5 augusti 2024. 
  32. ^ ”'Spider' crawls along without enough venom”. USA Today. 6 april 2001. Arkiverad från originalet den 30 november 2017. https://web.archive.org/web/20171130152753/https://usatoday30.usatoday.com/life/enter/movies/2001-04-06-along-came-a-spider.htm. Läst 5 augusti 2024. 
  33. ^ ”God - The Hollywood years”. The Guardian. 20 juni 2003. https://www.theguardian.com/culture/2003/jun/20/artsfeatures. Läst 5 augusti 2024. 
  34. ^ ”AFI to Present Morgan Freeman with the Life Achievement Award”. Collider. 12 oktober 2010. https://collider.com/morgan-freeman-afi-life-achievement-award/. Läst 5 augusti 2024. 
  35. ^ ”Dark Was the Young Knight Battling His Inner Demons”. The New York Times. 15 juni 2005. https://www.nytimes.com/2005/06/15/movies/dark-was-the-young-knight-battling-his-inner-demons.html. Läst 5 augusti 2024. 
  36. ^ ”The Bucket List”. The Guardian. 17 februari 2008. https://www.theguardian.com/film/2008/feb/17/jacknicholson.morganfreeman. Läst 5 augusti 2024. 
  37. ^ ”Christopher Nolan’s ‘Dark Knight’ Changed Movies, and the Oscars, Forever”. Variety. 17 juli 2018. https://variety.com/2018/film/in-contention/dark-knight-changed-movies-christopher-nolan-1202874041/. Läst 5 augusti 2024. 
  38. ^ ”The Country Girl”. Internet Broadway Database. https://www.ibdb.com/broadway-production/the-country-girl-470352. Läst 5 augusti 2024. 
  39. ^ ”Morgan Freeman talks about making 'Invictus' and playing Mandela”. The Grio. 12 december 2009. Arkiverad från originalet den 11 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180711090554/https://thegrio.com/2009/12/12/morgan-freeman-talks-about-making-invictus-and-playing-mandela/. Läst 5 augusti 2024. 
  40. ^ ”Morgan Freeman Joins The Big Screen Adaptation of Warren Ellis’ Red”. Film. 19 juli 2009. Arkiverad från originalet den 9 september 2012. https://archive.today/20120909182923/http://www.slashfilm.com/2009/07/19/morgan-freeman-joins-the-big-screen-adaptation-of-warren-ellis%E2%80%99-red/. Läst 5 augusti 2024. 
  41. ^ ”YouTube to broadcast Proposition 8 play live”. Pink News. 1 mars 2012. https://www.thepinknews.com/2012/03/01/youtube-to-broadcast-proposition-8-play-live/. Läst 5 augusti 2024. 
  42. ^ ”‘Dark Knight Rises’ Star Morgan Freeman Sounds Off on Pot Legalization, Gay Marriage”. The Hollywood Reporter. 19 juli 2012. https://www.hollywoodreporter.com/movies/movie-news/dark-knight-rises-morgan-freeman-351761/. Läst 5 augusti 2024. 
  43. ^ ”'Last Vegas' can't putter past story predictability”. USA Today. 31 oktober 2013. https://eu.usatoday.com/story/life/movies/2013/10/31/last-vegas-movie-review/3322183/. Läst 5 augusti 2024. 
  44. ^ ”Lucy Production Notes”. Universal Pictures. 1 augusti 2014. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140801123339/http://lucymovie.com/pdf/lucy_production_notes.pdf. Läst 5 augusti 2024. 
  45. ^ ”Morgan Freeman Lands Juicy Role in ‘Ted 2’ (EXCLUSIVE)”. Variety. 10 september 2014. https://variety.com/2014/film/news/morgan-freeman-ted-2-1201291079/. Läst 6 augusti 2024. 
  46. ^ ”Morgan Freeman has double duty in CBS' 'Madam Secretary'”. USA Today. https://eu.usatoday.com/story/life/tv/2015/09/30/morgan-freeman-has-double-duty-cbs-madam-secretary/73050472/. Läst 6 augusti 2024. 
  47. ^ ”Gerard Butler scowls his way through the atrocious London Has Fallen”. AV Club. 3 februari 2016. Arkiverad från originalet den 28 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200728134439/https://film.avclub.com/gerard-butler-scowls-his-way-through-the-atrocious-lond-1798186887. Läst 6 augusti 2024. 
  48. ^ ”'Ben-Hur' Flopped, But 'Me Before You' Topped $200M. Please Hollywood, Learn Nothing From This.”. Forbes. 8 september 2016. https://www.forbes.com/sites/scottmendelson/2016/09/08/ben-hur-flopped-but-me-before-you-topped-200m-please-hollywood-learn-nothing-from-this/. Läst 6 augusti 2024. 
  49. ^ ”Going in Style: Michael Caine and Morgan Freeman go nowhere in this benignly boring comedy - review”. The Telegraph. 6 april 2017. https://www.telegraph.co.uk/films/0/going-style-review-michael-caine-morgan-freeman-go-nowhere-benignly/. Läst 6 augusti 2024. 
  50. ^ ”Morgan Freeman To Host & Produce ‘The Story Of God’ For Nat Geo”. Deadline. 11 juni 2015. https://deadline.com/2015/06/morgan-freeman-host-the-story-of-god-national-geographic-channel-1201441271/. Läst 6 augusti 2024. 
  51. ^ ”Angel Has Fallen bumps Good Boys from it's box office lead”. The New York Times. 25 augusti 2019. https://www.nytimes.com/2019/08/25/movies/angel-has-fallen-bumps-good-boys-from-its-box-office-lead.html. Läst 6 augusti 2024. 
  52. ^ ”The inimitable and brilliantly versatile Morgan Freeman”. The Telegraph. 23 mars 2017. Arkiverad från originalet den 27 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190227234049/https://www.telegraph.co.uk/films/going-in-style/inimitable-morgan-freeman/. Läst 6 augusti 2024. 
  53. ^ ”Conversations with Morgan Freeman”. OnStage Blog. 26 februari 2020. https://www.onstageblog.com/industry/2020/2/26/conversations-with-morgan-freeman. Läst 6 augusti 2024. 
  54. ^ ”Empire’s 50 Greatest Actors Of All Time List, Revealed”. Empire. 20 december 2022. https://www.empireonline.com/movies/features/best-actors/. Läst 4 augusti 2024. 
  55. ^ DeCosta-Willis, Miriam (2008). Notable Black Memphians. sid. 131-133. Läst 6 augusti 2024 
  56. ^ ”Listen: Morgan Freeman reveals key to acting”. The Seattle Times. 26 maj 2002. https://archive.seattletimes.com/archive/?date=20020526&slug=freeman26. Läst 6 augusti 2024. 
  57. ^ ”Winners & Nominees 2012”. Golden Globe Awards. Arkiverad från originalet den 19 november 2017. https://web.archive.org/web/20171119102921/https://www.goldenglobes.com/winners-nominees/2012. Läst 6 augusti 2024. 
  58. ^ ”Morgan Freeman Fast Facts”. CNN. 29 maj 2024. https://edition.cnn.com/2013/05/30/us/morgan-freeman-fast-facts. Läst 6 augusti 2024. 
  59. ^ ”Morgan Freeman and wife Myrna Colley-Lee finalize divorce after 26 years of marriage”. Daily News. 17 september 2010. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402104608/http://www.nydailynews.com/entertainment/gossip/morgan-freeman-wife-myrna-colley-lee-finalize-divorce-26-years-marriage-article-1.443936. Läst 6 augusti 2024. 
  60. ^ ”Morgan Freeman remains at the helm in movies, personal life”. USA Today. 19 december 2017. Arkiverad från originalet den 15 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160315163802/http://usatoday30.usatoday.com/life/movies/news/2007-12-18-morgan-freeman_N.htm. Läst 6 augusti 2024. 
  61. ^ ”Morgan Freeman's Step-Granddaughter Found Stabbed To Death In Washington Heights 'Exorcism'”. CBS News. 16 augusti 2015. https://www.cbsnews.com/newyork/news/washington-heights-fatal-stabbing/. Läst 6 augusti 2024. 
  62. ^ [a b] ”Pictured: The horrific car crash which nearly killed Morgan Freeman”. The Standard. 12 april 2012. https://www.standard.co.uk/showbiz/pictured-the-horrific-car-crash-which-nearly-killed-morgan-freeman-6833345.html. Läst 6 augusti 2024. 
  63. ^ ”Celebrity Pilots Flying the Friendly Skies”. Fox News. 20 november 2009. https://www.foxnews.com/entertainment/celebrity-pilots-flying-the-friendly-skies. Läst 6 augusti 2024. 
  64. ^ ”What Happened to Morgan Freeman’s Hand? Details on His Devastating Accident That Led to Injury”. Yahoo. 13 mars 2023. https://www.yahoo.com/entertainment/happened-morgan-freeman-hand-details-120300097.html. Läst 6 augusti 2024. 
  65. ^ ”10 Questions: Morgan Freeman”. IGN. 11 maj 2015. Arkiverad från originalet den 16 april 2013. https://web.archive.org/web/20130416003529/http://www.ign.com/articles/2005/05/11/10-questions-morgan-freeman. Läst 6 augusti 2024. 
  66. ^ ”Nicole Kidman’s AFI Life Achievement Award Ceremony Highlighted by Keith Urban’s Story of Recovery and Meryl Streep’s Witty Adoration”. Variety. 27 april 2024. https://variety.com/2024/film/awards/nicole-kidman-afi-morgan-freeman-naomi-watts-reese-witherspoon-1235984620/. Läst 6 augusti 2024. 
  67. ^ ”Morgan Freeman narrates UN climate summit film”. Climate Change News. 18 september 2014. https://www.climatechangenews.com/2014/09/18/morgan-freeman-narrates-un-climate-summit-film/. Läst 6 augusti 2024. 
  68. ^ ”Morgan Freeman is now a beekeeper”. Mother Nature Network. 25 juli 2014. Arkiverad från originalet den 2 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161002090931/http://www.mnn.com/lifestyle/arts-culture/blogs/morgan-freeman-is-now-a-beekeeper. Läst 6 augusti 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Morgan_Freeman&oldid=56043502”