Julius Caesar (pjäs)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Julius Caesar
Faksimil av första sidan i The Tragedie of Julius Cæsar från First Folio, publicerad 1623
Faksimil av första sidan i The Tragedie of Julius Cæsar från First Folio, publicerad 1623
Författare William Shakespeare
Originaltitel Julius Caesar
Originalspråk Engelska
Översättare Georg Scheutz, Pehr Westerstrand, Carl August Hagberg, Per Hallström, Björn Collinder, Åke Ohlmarks, Allan Bergstrand, Thomas Warburton
Utgivningsår 1623
Premiärår 1599
Utgiven på
svenska
1831
Huvudpersoner Julius Caesar & Marcus Junius Brutus
Del i serie
Efterföljs av Antonius och Cleopatra
Caesars spöke framträder för att varna Brutus för hans öde. Från en målning av Richard Westall.

Julius Caesar (originaltitel Julius Caesar) är en tragedi av William Shakespeare. Pjäsen handlar om konspirationen och mordet på den romerske ledaren och statsmannen Julius Caesar.

Pjäsens källor[redigera | redigera wikitext]

Det kan med säkerhet fastställas att Shakespeares källa var Plutarchos Vitae parallelae som kom i engelsk översättning av Thomas North 1579, The Lives of the Noble Grecians and Romans. Shakespeares text är ofta likalydande med Thomas Norths. Översättningen följs både i huvuddrag och i många detaljer och även vissa formuleringar.[1] Men Shakespeare koncentrerade och förtätade. Händelser som i källan tilldrar sig med fyra månaders mellanrum utspelas i pjäsen på en dag.[2]

Tryckningar och text[redigera | redigera wikitext]

Den första tryckningen av Julius Caesar skedde i First Folio från 1623. Man tror att texten grundar sig på en sufflörs exemplar.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Pjäsen börjar med att Julius Caesar återvänder till Rom i triumf efter ett vunnet slag och hyllas av folket. En siare varnar Caesar men blir ignorerad. Cassius övertalar Brutus att delta i en konspiration mot Caesar för att förhindra att Caesar överger republiken och utnämner sig till kejsare. Brutus liknar Caesar vi ett huggormsägg som är ofarligt tills det kläcks.

När Caesar anländer till senaten mördas han av Brutus, det är då Caesar fäller den berömda repliken "Et tu, Brute?" ("Också du, min Brutus?"). Folket hyllar till en början Brutus handling, men svänger när Marcus Antonius håller ett liktal över Caesar och prisar hans dygder. Marcus Antonius visar Julius Caesars blödande kropp och läser hans testamente där han lovar alla romare 75 drachmer. Marcus Antonius säger sig vilja lugna massorna men gör dem istället än mer rasande och de vill driva konspiratörerna från Rom. De misstar den oskyldige poeten Cinna för konspiratören Lucius Cinna och mördar honom.

Brutus och Cassius tvingas fly från Rom. Under en strid som de inser att de kommer att förlora, begår båda självmord med hjälp av sina tjänare. Pjäsen slutar med en antydan om en framväxande konflikt mellan Antonius och Octavianus, Caesars skyddsling, vilket leder vidare till handlingen i Antonius och Cleopatra.

Översättningar till svenska[redigera | redigera wikitext]

Julius Caesar finns i åtta tryckta översättningar till svenska. Den första översättningen utfördes av publicisten Georg Scheutz och kom ut 1831. 1839 följde en fri översättning av teaterchefen Pehr Westerstrand. Carl August Hagbergs översättning från 1851 ingick i Shakspere's dramatiska arbeten. Bd 12. Per Hallströms översättning från 1925 ingick i serien Världslitteraturen: de stora mästerverken. Året därpå trycktes pjäsen om i Shakespeares dramatiska arbeten. Sorgespel, Bd 2. Därpå följde Björn Collinders översättning 1960, Åke Ohlmarks 1969 i samlingsvolymen Tragedier, Allan Bergstrands 1984 och Thomas Warburtons 1985.

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Julius Caesar var en av de första pjäserna som sattes upp på den klassiska Globe Theatre. Schweizaren Tomas Platter skrev i sin dagbok 21 september 1599 att han sett en pjäs på "teatern med halmtaket på andra sidan floden" "om den förste kejsaren Julius Caesar".[3]

1803 spelades pjäsen i August Wilhelm Schlegels tyska översättning från 1785 på Deutsches Nationaltheater i Weimar i regi av Johann Wolfgang von Goethe. När Meiningarna från Thüringen spelade pjäsen, bland annat på turné i London, så använde man sig av över 80 statister.

Bertolt Brecht har skrivit att en nyckel till att iscensätta pjäsen inte är att framställa Julius Caesar som en stor auktoritet, utan det är istället motspelarna som skall behandla Caesar som en auktoritet. Pjäsen har flera gånger satts upp som en kritik mot fascismen. Den förste att klä dramat i uniformer från fascismens Italien och nazismens Tyskland var Orson Welles i en omatalad uppsättning på Mercury Theatre i New York 1938. En annan berömd uppsättning är Michael Langhams och Anthony QuaylesRoyal Shakespeare Company i Stratford-upon-Avon 1950 med John Gielgud som Julius Caesar.

Uppsättningar i Sverige sedan år 1900[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Erik Frykman: Shakespeare sid 182
  2. ^ Gustaf Fredén: Shakespeare i Litteraturens världshistoria del 3 sid 417
  3. ^ Erik Frykman: Shakespeare sid 180

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Julius Caesar (play), 12 juli 2015.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Julius Caesar (Drama), 4 maj 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]