Myskand

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Myskand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Cairina moschata 1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteCairina
ArtMyskand
C. moschata
Vetenskapligt namn
§ Cairina moschata
Auktor(Linné, 1758)
Utbredning
Cairina moschata map.svg
Notera att vilda myskänder är helsvarta, med svart ansiktsmask och endast vita vingtäckare.
Notera att vilda myskänder är helsvarta, med svart ansiktsmask och endast vita vingtäckare.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Myskand[2] (Cairina moschata) är en fågelart i familjen änder (Anatidae) vars ursprungliga bestånd återfinns från Mexiko till centrala Sydamerika.[3] Den domesticerade formen myskanka har introducerats i andra delar av världen.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Myskanden har en helsvart fjäderdräkt förutom de vita vingtäckarna. Den har en svart "vårtig" ansiktmask med röda detaljer och näbben är ljusrosa med ett svart band och svart näbbas. Myskänder med myskankgener har ofta vita partier i fjäderdräkten, eller är till och med helvita.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Fågeln är mestadels tyst bortsett från ett väsande ljud.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Myskänder på en flodbädd i Peru.

Myskanden är en stannfågel som vanligtvis lever i våtmarker, i skogsmiljöer, vid sjöar, vattendrag och närliggande gräsområden och åkermark.[5] Den föredrar att tillbringa natten i träd. Myskanden lever av växtdelar som den betar i grunda vatten, småfisk, groddjur, reptiler, blötdjur, kräftdjur, insekter och mångfotingar.[6] Häckningen kan ske två eller flera gånger per år. Boet byggs vanligen nära vatten med en buske eller ett lågt träd som skydd. Äggen är vita och åtta eller tio till antalet. De ruvas i 35 dagar.

Myskanka[redigera | redigera wikitext]

Den domesticerade formen kallas myskanka och är som många domesticerade andfåglar sattare till formen och har ett kraftigare bukparti än sin vilda släkting. Den är dock till skillnad från de flesta tamankor flygkunnig (om de inte är vingklippta) och kan flyga upp till flera hundra meter.[7] I likhet med sin vilda anfader är den en tystlåten anka som inte kvackar utan endast väser. Den finns i en speciellt svensk variant – svensk myskanka. Myskankan har blivit känd för att äta mördarsniglar, eftersom den äter blötdjur, men ankans faktiska aptit för dessa sniglar beror på närvaro av annan föda och verkar även skilja sig mellan individer.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till i storleksordningen 50 000–500 000 individer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Cairina moschata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 70. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Accordi, Iury Almeida; Barcellos, André (2006). ”Composição da avifauna em oito áreas úmidas da Bacia Hidrográfica do Lago Guaíba, Rio Grande do Sul” (på portugisiska, engelska) (PDF). Revista Brasileira de Ornitologia 14 (2): sid. 101–115. Arkiverad från originalet den 2016-04-26. https://web.archive.org/web/20160426042958/http://www4.museu-goeldi.br/revistabrornito/revista/index.php/BJO/article/view/2402/pdf_354. Läst 11 april 2016.  Arkiverad 26 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ ”Migratory Bird Permits; Control of Muscovy Ducks, Revisions to the Waterfowl Permit Exceptions and Waterfowl Sale and Disposal Permits Regulations”. Federal Register (US Fish and Wildlife Service) 75 (39): sid. 9316. 1 mars 2010. http://www.fws.gov/policy/library/2009/E9-7650.pdf. 
  7. ^ http://annika.liljegren.org/information.html

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]