Nötkråka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nötkråka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Nucifraga caryocatactes Presov.jpg
Nötkråka av nominatformen caryocatactes.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKråkfåglar
Corvidae
SläkteNucifraga
ArtNötkråka
N. caryocatactes
Vetenskapligt namn
§ Nucifraga caryocatactes
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Map of distribution of Nucifraga caryocatactes.png
Nötkråkans utbredningsområde:
1. caryocatactes-gruppen
2. hemispila-gruppen
3. Kashmirnötkråka
Hitta fler artiklar om fåglar med

Nötkråka (Nucifraga caryocatactes) är en fågel i familjen kråkfåglar som förekommer i Europa och Asien.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Nötkråka av nominatformen i Davos.

Nötkråkan är cirka 35 cm lång, det vill säga ungefär lika stor som en kaja. Den är typisk med relativt kort stjärt och en lång, rak och spetsig näbb. Fjäderdräkten är chokladbrun med många vita prickar, förutom på vingar och stjärt som är brunsvarta. Stjärtspetsen samt undergumpen är vit. Hane och hona är lika, och ungfåglar skiljer sig ytterst lite från de äldre fåglarna.

Locklätet består av ett kraftigt kräähh, kräähh, kräähh, vilket framförs från en trädtopp. Under sommaren kan den göra ett slags snarkande ljud med strupen.

Underartsgruppen hemispila, av vissa behandlade som egen art, har tydligt mindre vitt på rygg och undersida, mörkare hjässa, saknar vita stjärtspetsar men har istället helvita yttre stjärtpennor samt längre stjärt. Även det kraxande lätet skiljer sig, genom att vara mycket långsammare.[2]

Kashmirnötkråkan, tidigare behandlad som underart, är mycket lik men är vitprickig över hela kroppen förutom hjässan, har ännu längre stjärt än hemispila-gruppen och har mörkare brun grundfärg.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Nötkråkan lever lokalt i bergsskogar över hela Mellaneuropa, i södra Skandinavien, Östeuropa och över stora delar av Asien så långt österut som till Japan. Normalt är nötkråkan stannfågel men vissa år utvandrar den i stora flockar åt väst. År 1968 skedde en mycket stor invasion över Nordvästeuropa.[4]

Den delas upp i ett tiotal underarter med följande utbredning, fördelade i två grupper:[5]

  • caryocatactes-gruppen
    • Nucifraga caryocatactes caryocatactes – häckar från Skandinavien till norra och östra Europa så långt som till europeiska Ryssland. Vintertid uppträder den även i södra Ryssland. Kallas ibland tjocknäbbad nötkråka.
    • Nucifraga caryocatactes macrorhynchos – förekommer i norra och nordöstra Asien, lokalt till nordöstra Sverige, norra Iran, Korea och norra Kina. Kallas ibland smalnäbbad nötkråka.
    • Nucifraga caryocatactes rothschildi – förekommer i bergsområdet Tianshan i Kazakstan
    • Nucifraga caryocatactes japonica – förekommer i centrala och södra Kurilerna samt i JapanHokkaido och Honshu
  • hemispila-gruppen
    • Nucifraga caryocatactes owstoniendemisk för Taiwan
    • Nucifraga caryocatactes interdicta – förekommer i bergsområden i norra Kina (Liaoning)
    • Nucifraga caryocatactes macella – förekommer i östra Himalaya till södra Tibet, västra Nepal, norra Myanmar och sydvästra Kina
    • Nucifraga caryocatactes yunnanensis – förekommer i sydvästra Kina i Yunnan
    • Nucifraga caryocatactes hemispila – förekommer i Himalaya, från västra Nepal till södra Kashmir

Kashmirnötkråka (Nucifraga multipunctata) behandlades tidigare som underart till nötkråka men urskiljs numera oftast som egen art. Vidare urskiljer numera Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN hemispila-gruppen som den egna arten "sydlig nötkråka".[1]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förekommer nötkråkans nominatform (N. c. caryocatactes) sparsamt som häckfågel i Götaland och Svealand upp till Norrlands södra gräns.

Smalnäbbad nötkråka (N. c. macrorhynchos) etablerade sig i Umeå och Skellefteå hösten 1977 efter en invasion från öster.[6] Därifrån har den spridit sig längs Norrlandskusten, från Gävle till Haparanda, och etablerat en häckande stam med ca 600 par.[7] Grundläggande för denna stams existens är tillgången på planterade cembratallar i tätorterna. Emellanåt sker nya invasioner till norra Sverige från öster, bland annat 1985 och 1995.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Foto av nötkråka ssp japonica där de vita stjärtpennespetsarna syns tydligt.

Nötkråkan håller främst till i granskog, dock med nära tillgång till hasselsnår (nominatformen) eller tallar med stora frön (övriga undertarter). Den kan vanligen ses när den samlar in föda under tidig höst, men är i övrigt tämligen skygg. Under större delen av året lever den ett undanskymt liv i stora barrskogar. Flykten är tämligen flaxig och har samma karaktär som en spillkråkas. När den ser en predator, till exempel en duvhök, gör nötkråkan en mycket snabb dykning för att skydda sig.

Föda[redigera | redigera wikitext]

De flesta underarter av nötkråka lever främst av större frön från olika arter av tall, så även smalnäbbad nötkråka, som huvudsakligen äter frön från cembratall. Den tjocknäbbade är i stället hasselnötsspecialist.[8] Den förtär även i stor utsträckning frön av gran. Under sommarmånaderna varieras kosten med andra frön, insekter (myror) och daggmask och under vinterhalvåret ibland även gnagare.[9] På vintern tar den även sällsynt småfågel, vilket observerats vid fågelmatare.[10]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Paret håller ihop hela livet i sitt revir, som brukar uppta 11–15 hektar. Båda könen bygger på boet i mars–april, som konstrueras av kvistar och murken ved. Boet placeras mycket nära stammen av ett barrträd på cirka 9 meters höjd. Boet fodras med mossa, jord, gräs och skägglav och blir då värmeisolerat.

Honan lägger vanligtvis tre till fyra ägg i mars–april[11], storleken på kullen varierar beroende på tillgång på föda föregående höst. Både honan och hanen turas om att ruva äggen i cirka 18 dygn.[11] Äggen har en blekt blågrön bottenfärg, och tätt placerade grå eller brungröna fläckar.[11] Kläckningen sker redan i början av april.

Ungarna matas av båda föräldrarna och födan består av uppstötta frön och nötter. Ungarna blir flygfärdiga på 23–25 dagar.[11] Ungarna föds delvis upp på de frön och nötter som föräldrarna samlade in föregående höst, och som lagrats över vintern. Föräldrarna tillverkar en slags gröt av födan som fraktas i en så kallad hakpåse.[källa behövs] När ungarna blir flygfärdiga håller paret ihop resten av sommaren.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar caryocatactes-gruppen och hemispila-gruppen var för sig. Båda minskar i antal men inte tillräckligt kraftigt för att populationerna ska betraktas som hotade, varför de placeras i kategorin livskraftig. I Europa tros det häcka 370 000-1,1 miljoner par.[1]

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Nötkråkan kategoriseras i Sverige som nära hotad (NT).[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2016 Nucifraga caryocatactes Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2017.
  2. ^ del Hoyo, J. & Collar, N. (2017). Southern Nutcracker (Nucifraga hemispila). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/1343847 2017-04-01).
  3. ^ Madge, S. (2019). Large-spotted Nutcracker (Nucifraga multipunctata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60762 25 januari 2019).
  4. ^ Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 434–435. ISBN 91-1-913142-9 
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  6. ^ [a b] Olsson, Christer; Wiklund Jörgen (1999). Västerbottens fåglar. [Naturböcker från Västerbotten], 1404-451X ; [1]. Umeå: [C. Olsson]. Libris länk. ISBN 91-973576-0-X 
  7. ^ [a b] ArtDatabankens faktablad (pdf)
  8. ^ Rosenberg, Erik (1953). Fåglar i Sverige: fältornitologisk handbok. Stockholm: Svensk natur. Libris länk 
  9. ^ Fågelvännen, nr 1, 2006.
  10. ^ SOF: Forum (2013) Nötkråkan som predator, <www.sofnet.org/sveriges-ornitologiska-forening/forum/ Arkiverad 26 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.>, läst 2013-01-08
  11. ^ [a b c d] Wahlberg, Tage (1993). Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige (första upplagan). Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 426–427. 91-29-61772-3 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]