Nationella insatsstyrkan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nationella insatsstyrkan (NI) är en insatsstyrka inom den svenska Polismyndigheten avsedd att hantera svåra och farliga situationer då människors liv är i fara, bland annat terrorism, gisslantagning, kidnappning och liknande.[1] NI har satts in vid ett flertal tillfällen vid gisslansituationer[2] och gripanden där de misstänkta har bedömts för farliga för den vanliga polisen.[3][4]

Medlemmarna i nationella insatsstyrkan tjänstgjorde tidigare endast deltid i styrkan[5], då de hade två veckors träning och sedan två veckors ordinarie polisarbete på en myndighet. Numera arbetar samtliga poliser heltid i styrkan, då de oftast har mycket träning och relativt många uppdrag.

Gruppen bildades 1991 som Beredskapsstyrkan mot terrorism[5] och tillhörde Stockholmspolisen. 2002 överfördes den till rikskriminalpolisen.[6]

Arbetsuppgifter[redigera | redigera wikitext]

Nationella insatsstyrkans huvuduppgift är att bekämpa terrorism, men det finns flera situationer där deras kompetens kan utnyttjas[1]:

  • Gisslansituationer och kidnappningar.
  • Ingripanden mot beväpnade personer.
  • Insatser vid grova rån.
  • Spaning och kartläggning i svårtillgängliga miljöer.
  • Dykuppdrag.
  • Beredskap vid statsbesök.
  • Förhandling i krissituationer.
  • Personsäkerhet.

Vid allvarliga händelser utomlands, t.ex. naturkatastrofer eller krigsutbrott, där svenskar finns bland de drabbade kan Nationella insatsstyrkan var del i en nationell stödstyrka som samordnas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap[1].

En annan arbetsuppgift för Nationella insatsstyrkan är omvärldsbevakning, och förberedelser utifrån den hotbild som finns mot Sverige. Detta kräver att den Nationella insatsstyrkan har ett omfattande samarbete med såväl svenska som internationella myndigheter och organisationer.[1]

Arbetsuppgifterna kan närmast jämföras med t.ex. tyska GSG9 och liknande polisenheter.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Organisatoriskt sorterar NI under Nationella operativa avdelningen (NOA). NI har en chef med ett antal underordnade koordinatorer[källa behövs], och en stab som består av äldre och erfarna poliser[källa behövs]. Under denna ledningsgrupp är styrkan indelad i åtta grupper[källa behövs]:

Chefer[redigera | redigera wikitext]

Rekrytering och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Få kvinnor ansöker till NI, och inga har ännu antagits, men myndigheten har drivit projekt för att öka antalet kvinnliga sökande. Några formella hinder föreligger inte. Men att sänka kraven för att kunna släppa in sökande, vare sig de är kvinnor eller män, vill inte chefen Marie Jarnerus.[6]

Nationella insatsstyrkan tränas delvis tillsammans med militären och har ett aktivt utbyte med försvarsmaktens specialförband (Särskilda operationsgruppen). Man använder även Livgardets SIB-anläggning Stora Sätra för att öva inbrytningar, med mera. Till vardags tränar Nationella insatsstyrkan på ett eget område vid Polishögskolan i Solna utanför Stockholm.

Utrustning och beväpning[redigera | redigera wikitext]

Styrkans särskilda utrustning skiljer sig från den vanliga polisens, bland annat har man specialbeställd kommunikationsradio som tål dykning och särskilda keramiska skyddsvästar. En stor del av utrustningen är sekretessbelagd av taktiska skäl.[källa behövs]

Nationella insatsstyrkan är beväpnad med kpist (MP5) och G36C som primära vapen, pistol modell Sig Sauer P226 (polisens standardpistol) som sidovapen. Prickskyttarna har prickskyttegevär från Sako och Heckler & Koch.

Transporter[redigera | redigera wikitext]

Polisen saknar medeltunga helikoptrar för att transportera till exempel Nationella insatsstyrkan eller personal och utrustning för bombskydd. Enligt Lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning från 2006 har Försvarsmaktens personal under en stödinsats till polisen samma befogenheter som poliser. Från 2014 har helikopterstöd organiserats i praktiken genom att militära helikoptrar av typ Helikopter 16 Black Hawk från den 11 augusti 2014 satts i beredskap på Malmens flygplats i Linköping för att vid behov bistå polisen i händelse av grova brott eller misstänkta terrorhandlingar. Detta är delvis ett resultat av utvärderingar i Norge efter terrordåden 2011, då polisen hade svårigheter att snabbt nå Utöya.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Nationella insatsstyrkan”. www.polisen.se. Polismyndigheten. https://polisen.se/Om-polisen/Specialkompetenser/Nationella-insatsstyrkan/. Läst 15 januari 2016. 
  2. ^ http://www.sr.se/cgi-bin/jonkoping/nyheter/artikel.asp?artikel=1669267
  3. ^ Sebastian Chaaban (24 maj 2009). ”Polisen visste om rånet i förväg”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11841284.ab. Läst 15 januari 2016. 
  4. ^ TT (16 december 2002). ”Nationella insatsstyrkan grep två”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nationella-insatsstyrkan-grep-tva/. Läst 15 januari 2016. 
  5. ^ [a b] Lasse Wierup (30 december 2001). ”Sveriges elitpolis står redo att bekämpa grova brott”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/sveriges-elitpolis-star-redo-att-bekampa-grova-brott/. Läst 15 januari 2016. 
  6. ^ [a b c] Kalle Holmberg (19 november 2009). ”Marie Jarnerus ska leda manlig polisstyrka”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/marie-jarnerus-ska-leda-manlig-polisstyrka-1.998001. Läst 15 januari 2016. 
  7. ^ Ulrik Svedin (5 juli 2014). ”Militärt stöd till polis kan behövas varje månad”. Östgöta Correspondenten. http://www.corren.se/nyheter/linkoping/militart-stod-till-polis-kan-behovas-varje-manad-7124903.aspx. Läst 15 januari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]