Nicolas Hulot

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nicolas Hulot
Nicolas Hulot 2015 (cropped).jpg
Född30 april 1955[1][2]
Lille
NationalitetFrankrike
Alma materSaint-Jean de Passy Blue pencil.svg
SysselsättningJournalist, fotograf, miljöaktivist, författare, tv-programledare, politiker
BefattningMiljöminister (2017–)
ArbetsgivareTF1
UtmärkelserOfficer av Nationalförtjänstorden (2000)[3]
Kommendör av Hederslegionen (2015)[4]
Officer av Arts et Lettres-orden
Officer av Grimaldiorden
Grande Médaille d'Or des Explorations (2003)
Lysenko Prize (2010)
Redigera Wikidata

Nicolas Hulot, född 30 april 1955 i Lille, är en fransk fotograf, journalist, radio- och TV-programledare, miljöaktivist och politiker. Han är mest känd för sina naturprogram på TV[5] och är sedan maj 2017 miljöminister i Édouard Philippes regering.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

I början av 1970-talet hoppade Nicolas Hulot av sina medicinstudier och tog flera småjobb[6] innan han anställdes som fotograf vid Sipa Press 1975.[7] Från 1978 till 1987 ledde han olika program på radiostationen France Inter.[8]

Det stora genombrottet fick han på TV med Ushuaïa,[7] ett program som startade 1987 och handlade i början om extremsporter men som över åren präglades mer och mer av ekologiska hänsyn. Hulot reste jorden runt för att upptäcka och filma i HD världens mest ovanliga ställen. Programmet uppmärksammades även för hans sätt att iscensätta sig själv: han sprang, dök, klätrade, flygade med skärm... Ushuaïa följdes 1995 av Opération Okavango och 1998 av Ushuaïa nature som sändes till 2012.[9]

Hulots miljöengagemang lett till att han 1990 grundade stiftelsen "Ushuaïa" som senare bytte namn till stiftelsen "Nicolas-Hulot för natur och människa".[8] Inför presidentvalet 2007 presenterade han en "miljöpakt" som skrevs under av fem kandidater, bland andra favoriterna Nicolas Sarkozy och Ségolène Royal. År 2012 besegrades han av Eva Joly i det ekologiska primärvalet.[10] Tre år senare var han en av huvudarrangörerna av klimatkonferensen COP21 i Paris.[11]

Hulot erbjöds miljöministerposten av presidenten Chirac 2002, av presidenten Sarkozy 2007 och av presidenten Hollande 2016. Till sist tackade han ja till presidenten Macron 2017.[12]

Han har länge varit en av Frankrikes mest omtyckta personer[13] och 2005 kom han på sextionde plats på listan över de största fransmännen genom tiderna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Internet Movie Database, IMDb-identifikationskod: nm1486923co0047972, läst: 17 oktober 2015
  2. ^ SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6nk3n5t omnämnd som: Nicolas Hulot, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ 264, 15 november 2000, s. 18015, NOR: PREX0004475D
  4. ^ 161, 14 juli 2015, s. 11970, NOR: PREX1515541D
  5. ^ Han kan bli valets joker. Aftonbladet.
  6. ^ Découvrez les diplômes des ministres du gouvernement Édouard Philippe. Le Figaro étudiant. (franska)
  7. ^ [a b] Gouvernement : Nicolas Hulot, de l'animateur-explorateur au ministre de l'Ecologie. Le Parisien. (franska)
  8. ^ [a b] Nicolas Hulot - Biographie. France Inter. (franska)
  9. ^ Fin de l'aventure "Ushuaïa" pour Nicolas Hulot sur TF1. L'Express. (franska)
  10. ^ Hulot, les raisons d’un échec. Le Journal du Dimanche. (franska)
  11. ^ COP21: the tipping point for global warming?. The Irish Times. (engelska)
  12. ^ Gouvernement : avant Emmanuel Macron, Nicolas Hulot avait dit non à trois présidents. Le Parisien. (franska)
  13. ^ Top 50 : le retour de Nicolas Hulot. Le Journal du Dimanche. (franska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Ségolène Royal
Frankrikes miljöminister
2017
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten