Nikolaj Judenitj
| Nikolaj Judenitj | |
 Nikolaj Judenitj 1916. | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 30 juli 1862 Moskva, Kejsardömet Ryssland |
| Död | 5 oktober 1933 (71 år) Saint-Laurent-du-Var, Frankrike |
| I tjänst för | Kejsardömet Ryssland Ryska republiken |
| Tjänstetid | 1881–1920 |
| Grad | Generallöjtnant |
| Slag/krig | Rysk–japanska kriget Första världskriget Ryska inbördeskriget |
Nikolaj Nikolajevitj Judenitj (ryska: Николай Николаевич Юденич), född 30 juli (enligt n.s.; 18 juli enligt g.s.) 1862 i Moskva, död 5 oktober 1933 i Saint-Laurent-du-Var, på franska Rivieran, var en rysk general. Judenitj var en av den vita arméns befälhavare under ryska inbördeskriget.[1]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Tidig karriär
[redigera | redigera wikitext]Judenitj utexaminerades från Alexandrovska militärakademin 1881 och från Generalstabsakademin 1887.[2] Därpå tjänstgjorde han vid lettiska livgardesregementet samt vid generalstaben i Warszawas militärdistrikt och i Turkestans militärdistrikt. Under rysk–japanska kriget utmärkte han sig och tilldelades guldsvärdet för tapperhet. 1907 blev han generalkvartermästare i Kazakstans militärdistrikt. Mellan december 1912 och februari 1913 var han generalstabschef i Kazakstan. I februari 1913 blev han generalstabschef i Kaukasiens militärdistrikt. Under första världskriget tjänstgjorde Judenitj som generalstabschef vid Kaukasusarmén, var från och med december 1914 chef för II turkestanska armékåren och var från och med januari 1915 befälhavare över Kaukasusarmén.[3]
Under osmanernas invasion av Kaukasus beordrades Judenitj att upplösa sin armé; i stället mötte han de anfallande styrkorna och segrade i januari 1915 i ett slag vid Sarıkamış. Därpå befordrades han till generallöjtnant och efterträdde i mars 1917 storfurst Nikolaj som överbefälhavare på Kaukasusfronten.[2] Judenitj var dock kritisk mot både den provisoriska regeringen och Kerenskijoffensiven, varför han i maj 1917 avsattes som överbefälhavare och lämnade armén.[3]
Ryska inbördeskriget
[redigera | redigera wikitext]Efter oktoberrevolutionen bodde Judenitj i Finland. Med ekonomiskt stöd från Storbritannien organiserade han antibolsjevikiska möten i Helsingfors. I maj 1919 utnämnde den vita arméns överbefälhavare, amiral Aleksandr Koltjak, honom till överbefälhavare över alla antibolsjevikiska trupper i Baltikum. I juni 1919 utnämnde dessutom Koltjak honom till generalguvernör över Nordvästryssland. Judenitj anlände i juli 1919 till Reval och intog därvid både rollen som överbefälhavare över Nordvästarmén och krigsminister i nordvästryska antibolsjevikiska regeringen.[3] I Baltikum organiserade Judenitj en armé på 12 000 man. Han kom dock inte överens med britterna och estniska nationalister, vilket hade negativ inverkan på hans politiska möjligheter.[1] Efter ett misslyckat fälttåg mot Petrograd, inledde Judenitj i oktober ett nytt anfall mot staden, men stoppades i Pulkovo. Judenitj retirerade till Estland, där hans armé upplöstes i januari 1920.[1]
Åren i exil
[redigera | redigera wikitext]Judenitj greps i januari 1920 av general Stanisław Bułak-Bałachowicz och estnisk polis, anklagad för förräderi. Sedan han frigivits, medföljde Judenitj den hemförlovade brittiska expeditionen via Riga till London. I maj 1920 bosatte han sig på franska Rivieran, där han levde ett tillbakadraget liv. Han var aktiv i utbildningsfrågor och var medlem av en rysk historieförening; Judenitj engagerade sig dock inte i några ryska politiska sammanhang.[3]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 ”Nikolay Yudenich”. Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Nikolay-Yudenich. Läst 19 november 2025.
- 1 2 Kalic, Sean N.; Brown, Gates M., red (2017). Russian Revolution of 1917 : The Essential Reference Guide. Bloomsbury. sid. 184
- 1 2 3 4 Smele, Jonathan D. (2015). Historical Dictionary of the Russian Civil Wars, 1916–1926. Rowman & Littlefield. sid. 510–512
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
| ||||||||||||||||||||
|