Nils Jerring

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nils Jerring
Nils Jerring, ca 1925-1941.
Nils Jerring, ca 1925-1941.
FöddNils Erik Alfred Jonsson
18 maj 1903
Boxholm, Östergötland
Död4 december 1966 (63 år)
Stockholm
MakaHelna Ericsson
(gift 1939–1966; hans död)
IMDb SFDb

Nils Erik Alfred Jerring, ursprungligen Jonsson, född 18 maj 1903 i Boxholm, Ekeby församling, Östergötlands län, död 4 december 1966 i Johannes församling i Stockholm,[1] var en svensk skådespelare och regissör. Han var bror till radiomannen och journalisten Sven Jerring.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Från inspelningen av Landstormens lilla argbiggaFilmstaden, Solna 1941. Från vänster: Marianne Löfgren, Sickan Carlsson, mannen i fönstret (okänd), Nils Jerring (sittande), George Fant och Julius Jaenzon (stående).
Nils Jerrings gravvård på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.

Nils Jerring var son till veterinären Alfred Jonsson och Anna Karlsson.[3]

Jerring anställdes av Svensk filmindustri 1933 som medarbetare i SF-journalen, där han kom att bli en av de flitigaste kortfilmsregissörerna. Hans första film Rosa Horn bjuder på middag hade premiär 1934 och han kom sammanlagt att regissera ett 60-tal kortfilmer. Han skrev också manus till flera av filmerna. Många av Jerrings filmer inleds i ett högt tempo för att sedan avslutas desto lugnare med meditativa miljöbilder. Flera filmer skildrar den svenska industrins övergång från hantverkssamhälle till mekaniserad industri.[2]

Utöver kortfilmerna kom Jerring att regissera flera långfilmer, företrädesevis komedier. Långfilmsdebuten skedde med 1940 års Vi Masthuggspojkar, följd av Stackars Ferdinand 1941. Därefter kom två filmer med Sickan Carlsson i huvudrollen: Landstormens lilla argbigga (1941) och Flickan i fönstret mitt emot (1942). Av dessa kom Landstormens lilla argbigga att bli särskilt framgångsrik. 1943 kom Jerrings enda långfilm som inte är en komedi, Stora skrällen, vilken skildrar Sandöbron-olyckan 1939 då 18 arbetare omkom i ett ras. 1944 gjorde Jerring sin sista långfilm, Hans officiella fästmö, även den med Sickan Carlsson i huvudrollen. Efter den återgick han till att göra kortfilmer, bland annat jubileumsfilmer för svenska storföretag och minnesfilmen Konung Gustaf V in memoriam (1950). Jerring gjorde sin sista kortfilm Ny form av sten 1960, vilken handlade om cement.[2]

Han gifte sig 1939 med skådespelaren vid Dramatiska Teatern Helna Ericsson (1915–2003).[1]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Kortfilmer ej medtagna

Roller
Regi

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  2. ^ [a b c] ”Nils Jerring”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=60350&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dnils+jerring%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 4 maj 2014. 
  3. ^ Sveriges befolkning 1910. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2015. Libris 18521141. ISBN 9789187491108 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]