Nordmark–Klarälvens Järnvägar

	Nordmark–Klarälvens Järnvägar (NKlJ)
Allmänt
Plats	Värmland
Sträcka	Skoghall–Karlstad–Hagfors–Filipstad
Organisation
Invigd	1877
Nedlagd	1990
Tekniska fakta
Längd	160 kilometer
Antal spår	1
Spårvidd	891 millimeter

Nordmark–Klarälvens Järnvägar (NKlJ) var en smalspårig (891 millimeter) järnväg med sträckning Skoghall–Karlstad–Hagfors–Filipstad, som byggdes och drevs av Uddeholmsbolaget.

Historik

Att förkortningen blev NKlJ i stället för den mer naturliga NKJ berodde på att den senare redan var upptagen av Nora–Karlskoga Järnväg då NKlJ bildades 1880. Bolagets administrativa centrum låg i Hagfors, där det 1918 byggdes ett stort administrations- och stationshus efter arkitekt Georg Ringströms ritningar^[1].^[2] Banan elektrifierades 1921.

Persontrafiken lades ner november 1964 och det sista godståget gick i oktober 1990. Banan är idag helt riven, förutom sträckorna Stjärnsfors–Hagfors, som används för dressinåkning, och Karlstad–Skoghall,^[3] som är ombyggd till normalspår och trafikeras av godståg till Skoghalls bruk. Hagfors järnvägsmuseum finns i Hagfors och tankar på att utnyttja den kvarvarande bansträckan till Stjärnsfors som museijärnväg har länge funnits. Hagfors Järnvägsmuseums Vänförening håller idag på att restaurera en mindre sträcka med ambition att rusta upp banan ända till Stjärnfors . Ett flertal fordon från järnvägen finns bevarade både på museet i Hagfors och på andra museijärnvägar runt om i Sverige.

Banvallen mellan Karlstad och Uddeholm har idag gjorts om till en nio mil lång cykelled, Klarälvsbanan.

Det finns idéer från Uddeholms AB och Hagfors kommun att återuppbygga sträckan mellan Hagfors och Filipstad.^[4]^[5]

Forsbanorna var föregångare till NKlJ

För att frakta ut produkter från hyttor och hammarbruk belägna längs Uvån, byggdes på 1860-talet tre så kallade forsbanor, som användes för att frakta godset förbi forsarna i ån. De lastade vagnarna fick rulla utför och bromsades ned. Tomvagnarna drogs tillbaka uppför med hästar och ibland med oxar. Trafiken lades ner i december 1874 då NKlJ öppnades för trafik på sträckan Geijersholm–Skymnäs.^[6] De var:

Stjärnsfors järnväg

Längd 0,6 km. Spårvidd 700 mm.

Hagfors järnväg

Längd 0,7 km. Spårvidd 700 mm.

Malta järnväg

Längd 1,8 km. Spårvidd 700 mm.

Källor

^ Vem var det? (1925)
^ Kulturmiljöprogrammet Hagfors. Bl a om Ragnar Östberg Arkiverad 15 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.
^ Järnvägsnätsbeskrivning 2011 – Utgåva 2009-12-13. Banverket
^ Mårth, Rolf (19 februari 2009). ”Järnväg till Hagfors kan gå över Filipstad”. Filipstads Tidning/Nya Wermlands-Tidningen. http://www.nwt.se/filipstad/article483836.ece. ^{[död länk]}
^ Skorup, Arne (11 augusti 2012). ”Så kan Hagfors få en ny järnväg”. Nya Wermlands-Tidningen. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120814084337/http://www.nwt.se/hagfors/article1150917.ece. Läst 16 september 2012.
^ Bodstedt, Ivan August (1945). Historik över Sveriges småbanor, bruks-, gruv- m.fl. banor : under tiden 1802-1865. Stockholm. sid. 55-57. Libris 1285504

Vidare läsning

Berggren, Peter (1990). Rullande materiel vid Nordmark-Klarälvens järnvägar 1990-05-01. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 51. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. Libris 7745516. ISBN 91-85098-63-9
Från Ånghästen till Uddeholmaren : bilder från NKLJ. [Hagfors]: [Hagfors järnvägs- och industrimuseum]. 1987. Libris 799149
Hagfors tur och retur : stationsresa på NKLJ : bilder från NKLJ/II. Hagfors: Hagfors järnvägs- och industrimuseum. 1990. Libris 7793623. ISBN 91-971172-2-6
Hellström, Kajsa (1988). Nordmark-Klarälvens järnvägar. Hagfors: Hagfors järnvägs- och industrimuseum. Libris 7793621. ISBN 91-971172-0-X
Nordmark-Klarälvens järnvägar : dess uppkomst och nuvarande uppgift i det värmländska näringslivets tjänst. Karlstad: Nerman. 1945. Libris 1402472
Stenson, Lars T (2009). Texter och bilder från NKLJ. Hagfors: Lars T. Stenson. Libris 11589025. ISBN 9789163342516

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Nordmark–Klarälvens Järnvägar.
Bilder & media
NKlJ-sida av Stig Lundin
Historiskt om svenska järnvägar: Nordmark–Klarälvens Järnvägar

[1] Vem var det? (1925)

[länsstyr-2] Kulturmiljöprogrammet Hagfors. Bl a om Ragnar Östberg Arkiverad 15 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.

[3] Järnvägsnätsbeskrivning 2011 – Utgåva 2009-12-13. Banverket

[4] Mårth, Rolf (19 februari 2009). ”Järnväg till Hagfors kan gå över Filipstad”. Filipstads Tidning/Nya Wermlands-Tidningen. http://www.nwt.se/filipstad/article483836.ece. ^{[död länk]}

[5] Skorup, Arne (11 augusti 2012). ”Så kan Hagfors få en ny järnväg”. Nya Wermlands-Tidningen. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120814084337/http://www.nwt.se/hagfors/article1150917.ece. Läst 16 september 2012.

[6] Bodstedt, Ivan August (1945). Historik över Sveriges småbanor, bruks-, gruv- m.fl. banor : under tiden 1802-1865. Stockholm. sid. 55-57. Libris 1285504

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]