Oligoklas

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Oligoklas
Oligoclase-4jg47a.jpg
Oligoklas från Chihuahua, Mexiko.
KategoriPlagioklas, fältspat, tektosilikat
Kemisk formel(Ca,Na)(Al,Si)4O8
FärgOftast vit, med nyanser av grått, grönt eller rött
KristallsystemTriklina
Spaltning{001} fullkomlig, {010} bra, {110} dålig
BrottSpröd
Hårdhet (Mohs)6-6,5
GlansGlasglans
Ljusbrytningnα=1,533–1,543, nβ=1,537–1,548, nγ=1,542–1,552
Dubbelbrytningδ=0,0090
TransparensTransparent till genomskinlig
FluorescensFluoriserar ibland svagt rött eller vitt
StreckfärgVit
Specifik vikt2,64 – 2,66

Oligoklas är ett fältspatmineral som har en sammansättning mellan albit NaAlSi3O8 och anortit CaAl2Si2O8. Molandelen anortit är 10–30 %. Namnet oligoklas gavs[1] av August Breithaupt 1826 från det grekiska oligos, lite, och clasein, att bryta, eftersom mineralet ansågs ha en mindre perfekt spaltning än albit. Det hade tidigare redovisats som en distinkt art av Jöns Jacob Berzelius 1824, och namngavs av honom soda-spodumen, på grund av dess likhet i utseende med spodumen.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Oligoklas är en natrium-kalciumfältspat som kristalliserar i det triklina systemet. Den har Mohs hårdhet 6 till 6,5 och specifika vikten är 2,64–2,66. Brytningsindex är: nα=1,533–1,543, nβ=1,537–1,548, nγ=1,542–1,552. Till färgen är den oftast vit, med nyanser av grått, grönt eller rött.

Förekomst och användning[redigera | redigera wikitext]

Perfekt färglöst och transparent material finns i Bakersville, North Carolina, och har emellanåt blivit slipat som ädelsten. En annan sort, oftare använt som en ädelsten, är aventurinfältspat eller solsten som finns som rödaktiga spaltmassor i gnejsTvedestrand i södra Norge. Denna har ett lysande rött till gyllene metallglitter, på grund av närvaron av många små fjäll av hematit orienterade inom fältspatstrukturen.

Oligoklas påträffas ofta tillsammans med ortoklas, som en beståndsdel i plutoniska magmatiska bergarter såsom granit, syenit och diorit. Den förekommer i porfyr och diabasgångar samt i de vulkaniska bergarterna andesit och trakyt. Den förekommer också i gnejs. De bäst utvecklade och största kristallerna är de som finns med ortoklas, kvarts, epidot och kalcit i ådror i granit vid Arendal i Norge. Kristaller av oligoklas förekommer i Sverige vid Ytterby i Uppland och Malsjö kalkbrott i Värmland.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://rruff.info/uploads/Annalen_der_Physik_und_Chemie_1826_231.pdf] Breithaupts skrift
  2. ^ L-H Hedin, M Jansson 2007,Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sid 201