Hoppa till innehållet

Epidot

Från Wikipedia
Epidot
GruppEpidot supergrupp; epidotgruppen
Strunz klassificering9.BG.05a
Kemisk formelCa2Al2Fe3+[Si2O7][SiO4]O(OH)
FärgPistagegrön, gulgrön, grönsvart
KristallstrukturMonoklina - prismatiskt
TvillingbildningPå [100]
SpaltningBra på längden {001}
BrottPlatt regelbunden till ojämn
Hårdhet (Mohs)6–7
GlansGlas- till hartsglans
Ljusbrytningnα=1,715–1,751

nβ=1,725–1,784

nγ=1,734–1,797[1]
Dubbelbrytningδ=0,019–0,046
Optisk karaktärBiaxial negativ
Dispersionr > v BG=0,030
PleokroismStark, X=färglös, blekgul, blekgrön; Y= gröngul; Z=gulaktigt grön; Y=b
TransparensTransparent till nästan ogenomskinlig
Streckfärggråvit
Specifik vikt3,38–3,649

Epidot är ett vanligtvis gulgrönt hydroxidsilikatmineral innehållande kalcium, aluminium och järn med den kemiska folmeln Ca2Al2Fe3+[Si2O7][SiO4]O(OH). En alternativ benämning av mineralet är pistacit i synnerhet för en järnrik, pistaschgrön variant.[2] Epidot bildar en serie med clinozoisit Ca2Al3[Si2O7][SiO4]O(OH)[3]

Epidot är format som monosymmetriska kristaller eller som aggregat i pseudomorfoser efter fältspater, augit, hornblände, biotit, granater och så vidare. Kristallerna är ofta utdragna efter symmetriaxeln (= på tvärs). Genomgångsytorna är starkt glänsande och färgen pistaschgrön, grågrön eller svartgrön. Det förekommer också en röd varietet som kallas thulit.

Epidot förekommer som kristaller i gångar och sprickfyllnader i metamorferade granit-, gabbro- och diabasbergarter samt såsom omvandlingsprodukter i de så kallade grönstenarna. Järnskarn innehåller ofta epidot.

Viktiga fyndplatser för genomskinliga kristaller är Sulzbachtal i Salzburg, Minas Gerais i Brasilien, Rabun County i Nordamerika. I Sverige förekommer epidot i de flesta gruvfälten, såsom Gällivare, Långban, Persberg, Norberg etc, samt i Arendal i Norge (s.k. arendalit).[4]

Epidot kan slipas till smycken och mineralet kallas då pistacit. Den perfekta spaltningen efter [100] är en utmaning.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Epidot, 1904–1926.
  1. https://rruff.info/doclib/hom/epidote.pdf
  2. Bra Böckers lexikon, 1978.
  3. Malkolm E. Back (2018), Flerscher’s glossary of mineral species, sid 70
  4. Meyers varulexikon, Forum, 1952
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.