Epidot

Från Wikipedia
Epidot
GruppEpidot supergrupp; epidotgruppen
Strunz klassificering9.BG.05a
Kemisk formelCa2Al2Fe3+[Si2O7][SiO4]O(OH)
FärgPistagegrön, gulgrön, grönsvart
KristallstrukturMonoklina - prismatiskt
TvillingbildningPå [100]
SpaltningBra på längden {001}
BrottPlatt regelbunden till ojämn
Hårdhet (Mohs)6–7
GlansGlas- till hartsglans
Ljusbrytningnα=1,715–1,751

nβ=1,725–1,784

nγ=1,734–1,797[1]
Dubbelbrytningδ=0,019–0,046
Optisk karaktärBiaxial negativ
Dispersionr > v BG=0,030
PleokroismStark, X=färglös, blekgul, blekgrön; Y= gröngul; Z=gulaktigt grön; Y=b
TransparensTransparent till nästan ogenomskinlig
Streckfärggråvit
Specifik vikt3,38–3,649

Epidot är ett vanligtvis gulgrönt hydroxidsilikatmineral innehållande kalcium, aluminium och järn med den kemiska folmeln Ca2Al2Fe3+[Si2O7][SiO4]O(OH). En alternativ benämning av mineralet är pistacit i synnerhet för en järnrik, pistaschgrön variant.[2] Epidot bildar en serie med clinozoisit Ca2Al3[Si2O7][SiO4]O(OH)[3]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Epidot är format som monosymmetriska kristaller eller som aggregat i pseudomorfoser efter fältspater, augit, hornblände, biotit, granater och så vidare. Kristallerna är ofta utdragna efter symmetriaxeln (= på tvärs). Genomgångsytorna är starkt glänsande och färgen pistaschgrön, grågrön eller svartgrön. Det förekommer också en röd varietet som kallas thulit.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Epidot förekommer som kristaller i gångar och sprickfyllnader i metamorferade granit-, gabbro- och diabasbergarter samt såsom omvandlingsprodukter i de så kallade grönstenarna. Järnskarn innehåller ofta epidot.

Viktiga fyndplatser för genomskinliga kristaller är Sulzbachtal i Salzburg, Minas Gerais i Brasilien, Rabun County i Nordamerika. I Sverige förekommer epidot i de flesta gruvfälten, såsom Gällivare, Långban, Persberg, Norberg etc, samt i Arendal i Norge (s.k. arendalit).[4]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Epidot kan slipas till smycken och mineralet kallas då pistacit. Den perfekta spaltningen efter [100] är en utmaning.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Epidot, 1904–1926.
  1. ^ https://rruff.info/doclib/hom/epidote.pdf
  2. ^ Bra Böckers lexikon, 1978.
  3. ^ Malkolm E. Back (2018), Flerscher’s glossary of mineral species, sid 70
  4. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.