Oljegrus
Oljegrus (OG) är en blandning av grus och mjukgjord bitumen som används som vägbeläggning, i första hand som slitlager på mindre trafikerade vägar.[1]
Till skillnad från vanlig asfalt (som tekniskt kallas asfaltbetong) är oljegrus kallblandat; blandningsverket arbetar vid temperatur under 105 °C istället för över 160 °C, vilket innebär minskad energiförbrukning och därmed lägre miljöbelastning. Oljegrus är också mjukare, och därmed mindre benäget att spricka, och billigare än vanlig asfalt. I likhet med varmblandad asfalt läggs oljegrus oftast ut med asfaltläggare.
Ursprungligen tillverkades oljegrus med så kallad vägolja som bindemedel. Vägoljan innehöll tjära som kan framkalla cancer, varför vägoljan har förbjudits i Sverige. Vägoljan har ersatts med mjukgjort bitumen som bindemedel i oljegrus. Dagens vägbeläggningsprodukt kallas mjukgjort oljegrus (MJOG).
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Drift och underhåll av enskilda vägar (Vägverket Nr 1993:33), samt Bilaga 1: Reviderat avsnitt/beläggning Arkiverad 25 november 2011 hämtat från the Wayback Machine.
| ||||||||||||||||||||||
