Hoppa till innehållet

Omar Bradley

Från Wikipedia
Omar Bradley

Omar Bradley 1950.
Information
Smeknamn"The G.I.'s General"
Född12 februari 1893
Clark, Missouri, USA
Död8 april 1981 (88 år)
New York, New York, USA
BegravningsplatsArlingtonkyrkogården, Arlington, Virginia
I tjänst förUSA
FörsvarsgrenUSA:s armé
Tjänstetid1915–1953
GradGeneral of the Army
Befäl82. infanteridivisionen
28. infanteridivisionen
2. Armékåren
1. Armén
12. Armégruppen
USA:s arméstabschef
USA:s försvarschef
UtmärkelserArmy Distinguished Service Medal
Navy Distinguished Service Medal
Silver Star
Legion of Merit
Bronze Star
Mexican Border Service
Knight Commander of the British Empire
Polonia Restituta-orden
Frihetsmedaljen
Suvorovorden
Kutuzovorden
Amerikanska officerare 1945. I mitten i den främre raden sitter Dwight D. Eisenhower med Omar Bradley till höger. George S. Patton är tvåa från vänster.

Omar Nelson Bradley, född 12 februari 1893 i Clark i Missouri, död 8 april 1981 i New York i New York, var en amerikansk militär. Bradley kom med tiden att erhålla den näst högsta militära graden i USA:s armé, General of the Army.

Bradley examinerades från West Point (den amerikanska officershögskolan) 1915 i den årgång som kom att lämna ett stort antal generaler. Militärhistoriker har använt uttrycket årgången som stjärnorna föll på.

Vid andra världskrigets utbrott var han överste, befordrades 1941 till brigadgeneral och 1942 till generalmajor. Han var George S. Pattons närmaste man som befälhavare över 2:a armékåren under första delen av striderna i Tunisien[1] och blev därefter själv från 15 april 1943 till februari 1944 chef för samma armékår.

Han deltog i erövringen av Bizerte och som generallöjtnant i invasionen av Sicilien juli–augusti 1943. I januari 1944 blev han under Dwight D. Eisenhower befälhavare över de brittiska trupperna i Storbritannien avsedda för landstigningen i Normandie.[1]

Han deltog som chef för 1:a amerikanska armén vid Operation Overlord under Bernard Montgomery och från och med 1 augusti 1944 chef för 12:e amerikanska armégruppen direkt under Eisenhower. Med de underlydande arméerna, 1:a under Courtney Hodges 3:e under Patton och senare även 9:e under William Hood Simpson deltog han i de från brohuvudet i Normandie startade operationerna genom Frankrike.[1] Under Bradleys ledning bröts den tyska Ardenneroffensiven i december-januari. I mars 1945 befordrades han till general.

Efter sin återkomst till USA blev han chef för Veterans Administration.[1]

Bradley var från februari 1948 till augusti 1949 arméstabschef och från augusti 1949 till augusti 1953 var han den förste officielle ordföranden för samfällda stabscheferna (USA:s försvarschef). Han utnämndes till femstjärnig general (General of the Army) den 22 september 1950 som den senaste av totalt fem. Som försvarschef var han under presidenten och försvarsministern ansvarig för den amerikanska krigföringen under Koreakriget 1950–1953 och han genomdrev 1951 beslutet att avskeda general Douglas MacArthur från posten som överbefälhavare i Korea. Samma år skrev Bradley boken A Soldier's Story, vilken delvis ligger till grund för filmen Patton – Pansargeneralen (1970).

M2 Bradley, den amerikanska arméns nuvarande stridsfordon, har namngetts efter Omar Bradley.

Militära grader

[redigera | redigera wikitext]
fänrik12 juni 1915
löjtnant13 oktober 1916
kapten22 augusti 1917
major27 juli 1918
kapten (permanent grad)4 november 1922
major27 juni 1924
överstelöjtnant22 juli 1936
överste13 november 1943
brigadgeneral31 maj 1944 temporär grad 24 februari 1941
generalmajor16 september 1944 temporär grad 18 februari 1942
generallöjtnanttemporär grad 9 juni 1943
general31 januari 1949 temporär grad 29 mars 1945
General of the Army22 september 1950

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Militära titlar
Företräddes av
Dwight D. Eisenhower
 USA:s arméstabschef
1948–1949
Efterträddes av
J. Lawton Collins
Ny titel  USA:s försvarschef
1949–1953
Efterträddes av
Arthur W. Radford