Oriana Fallaci

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Oriana Fallaci
Oriana Fallaci self portrait Rolleiflex.jpg
Född29 juni 1929[1][2][3]
Florens
Död15 september 2006[2][3][4] (77 år)
Florens
Begravdcimitero degli Allori[5][6]
MedborgarskapItalien och Kungariket Italien
Utbildad vidUniversitetet i Florens
Liceo classico statale Galileo Arbcom ru editing.svg
SysselsättningKrigskorrespondent, journalist[7], konspirationsteoretiker, författare[7], politiker, partisan
Politiskt parti
Partito d'Azione
PartnerAlexandros Panagoulis[8]
Utmärkelser
Italiens medalj för kultur- och konstförtjänst
Ambrogino d'oro
Webbplatsoriana-fallaci.com
Redigera Wikidata

Oriana Fallaci, född 29 juni 1929 i Florens, död 15 september 2006 i Florens, var en italiensk journalist och författare.

Oriana Fallaci utbildade sig till journalist och arbetade som korrespondent för tidningen L'Europeo. Fallaci var känd för sina politiska intervjuer med de högsta makthavarna i världen och för den demokratiska agenda hon förde fram i flera av sina böcker. Under kriget var hon partisan[1]. Fallaci är också känd som den första kvinnliga journalisten i Italien som blivit krigskorrespondent.

Fallacis bok Interview with History innehåller långa och djuplodande intervjuer med Indira Gandhi, Golda Meir, Yasser Arafat, Zulfikar Ali Bhutto, Willy Brandt, schahen av Iran Mohammad Reza Pahlavi och Henry Kissinger. Hon intervjuade också Deng Xiaoping, Haile Selassie, Lech Wałęsa, Muammar al-Gaddafi, Cayetana Fitz-James Stuart, hertiginnan av Alba, Mário Soares och många fler.

I början av 1970-talet hade Fallaci ett förhållande med en av sina intervju-personer; den grekiske motståndsmannen Alexandros Panagoulis som under 1967 års diktatur, hade tagits till fånga, torterats och fängslats för sitt mordförsök på diktatorn och ex-översten Georgios Papadopoulos. Panagoulis avled 1976 under kontroversiella omständigheter i en trafikolycka. Fallaci hävdade att Panagoulis blev mördad av den grekiska militärjuntan och hennes bok Un Uomo (En Man) inspirerades av hans liv.

På äldre dagar blev Oriana Fallaci känd som en högljudd motståndare till islam. Efter World Trade Center-katastrofen gav Fallaci ut två böcker, vilka både gav henne en ny publik och väckte skarp kritik för hets mot muslimer. [9]

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • "Jag offrade äktenskapet och barnen för politiken" [Särtryck ur: Aftonbladet, 5/8 1973]
  • En man (Un uomo) (översättning Barbro Andersson, Alba, 1981)
  • Brev till ett barn som aldrig föddes (Lettera a un bambino mai nato) (översättning Barbro Andersson, Alba, 1982)
  • Inshallah (Insciallah) (översättning Katarina Nyström, Alba, 1992)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 15748883, omnämnd som: Oriana Fallaci, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Internet Speculative Fiction Database, författar-id i ISFDB: 231709, omnämnd som: Oriana Fallaci, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ FemBio : Frauendatenbank, omnämnd som: Oriana Fallaci, FemBio-ID: 9351, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ hämtat från: italienskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  6. ^ hämtat från: franskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] BeWeB, BeWeB person-ID: 3968, läst: 13 februari 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.oriana-fallaci.com, läst: 22 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ RIZZO, ALESSANDRA (15 september 2006). ”Combative Writer Oriana Fallaci Dies” (på amerikansk engelska). The Washington Post. ISSN 0190-8286. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/09/15/AR2006091500165.html. Läst 9 mars 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]