Henry Kissinger

Henry Kissinger
Kissinger 2009.
USA:s 56:e utrikesminister
Ämbetsperiod 22 september 1973–20 januari 1977
President	Richard Nixon (1969–1974) Gerald Ford (1974–1977)
Företrädare	William P. Rogers
Efterträdare	Cyrus Vance
USA:s 8:e nationella säkerhetsrådgivare
Ämbetsperiod 20 januari 1969–3 november 1975
President	Richard Nixon (1969–1974) Gerald Ford (1974–1975)
Företrädare	Walt Rostow
Efterträdare	Brent Scowcroft
Född	27 maj 1923 Fürth, Bayern, Tyskland
Politiskt parti	Republikanerna
Alma mater	Harvard University (B.A., M.A., PhD)
Yrke	Diplomat Statsvetare
Namnteckning

Henry Alfred Kissinger, född som Heinz Alfred Kissinger den 27 maj 1923 i Fürth, Bayern i Tyskland, är en amerikansk diplomat, statsvetare och republikansk politiker. Kissinger var USA:s utrikesminister 1973–1977. Dessförinnan var han nationell säkerhetsrådgivare 1969–1973. Han tilldelades Nobels fredspris 1973.

Biografi

Sydsvenska Dagbladet anordnade ett seminarium i Malmö 1990 och Henry Kissinger var inbjuden som talare. Autonoma och andra vänsteraktivister demonstrerade vid Hotell Savoys framsida, så Kissinger fick smita ut genom Savoys bakdörr.

Tidigt liv och utbildning

Kissinger föddes i Fürth, Bayern i Tyskland, i en judisk familj. 1938 flyttade hans familj till New York i USA efter att ha flytt nazisternas judeförföljelser. Kissinger blev amerikansk medborgare den 19 juni 1943, och inkallades i USA:s armé som militärtolk samma år.

Kissinger studerade vid Harvard University. Han avlade kandidatexamen i statsvetenskap 1950. Han tillhörde de fem procent bästa i sin avgångsklass och examinerades med summa cum laude. Kissinger fortsatte sedan att studera statsvetenskap på avancerad nivå och avlade masterexamen 1951 samt doktorsexamen 1954 vid Harvard University.

Politisk karriär

1969 tillträdde Kissinger posten som nationell säkerhetsrådgivare under den nyvalde presidenten Richard Nixon. 1971 besökte Kissinger i hemlighet Kina och lade därmed en grund för Nixons besök i Kina 1972.

När Kissinger blev säkerhetsrådgivare pågick Vietnamkriget. Kissingers och Nixons Vietnampolitik blev omstridd. Julbombningarna över Nordvietnam 1972 fick internationell kritik, bland annat av den svenska statsministern Olof Palme. (Se Olof Palmes uttalande om Hanoibombningarna). 1973 undertecknade USA och Nordvietnam ett fredsavtal. För denna insats tilldelades Kissinger Nobels fredspris, som han delade med Le Duc Tho från Nordvietnam, som han tidigare hade förhandlat fredsavtalet med. Le Duc Tho vägrade dock att ta emot priset eftersom krigshandlingarna fortfarande pågick. Fredspriset till Kissinger hör till de mest omdiskuterade. I en bok av Christopher Hitchens anklagas Kissinger för att vara krigsförbrytare.

Det tidiga 1970-talet präglades av en viss avspänning mellan USA och Sovjetunionen. Ett resultat av detta var toppmötet 1972 mellan Nixon och Leonid Brezjnev, där de två ledarna skrev under ABM-avtalet och förhandlade om SALT II-avtalet.

Kissinger planerade med CIA militärkuppen i Chile 1973 mot presidenten Salvador Allende.

Efter Watergateaffären avgick Nixon som president i augusti 1974 och efterträddes av Gerald Ford. Kissinger fortsatte som utrikesminister under den nya presidenten.

Efter att Kissinger slutat som utrikesminister har han behållit en central roll som politisk rådgivare och kommentator.

Referenser

Tryckta källor

• David Andersson: Dr Kissinger och världshistorien (Bokförlaget Atlantis 2012)
• Christopher Hitchens: The Trial of Henry Kissinger (Verso, London, 2001. ISBN 1-85984-631-9)
• Robert D. Schulzinger: Henry Kissinger: Doctor of Diplomacy (Columbia University Press, New York, 1989, ISBN 0-231-06952-9)

Externa länkar

• Engelskspråkiga Wikiquote har citat av eller om Henry Kissinger

  Citat
• Nobelprize.org - Henry Kissinger - Biography
• Worldwide critcism of Nobel peace awards Publicerad 19 oktober 1973 i The Times

Politiska ämbeten
Företrädare: William P. Rogers	USA:s utrikesminister 1973–1977	Efterträdare: Cyrus Vance
Priser och utmärkelser
Företrädare: Willy Brandt	Mottagare av Nobels fredspris med Le Duc Tho 1973	Efterträdare: Seán MacBride och Eisaku Sato