Henry Kissinger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Henry Kissinger Mottagare av Nobels fredspris

Kissinger 2009.

Ämbetsperiod
22 september 197320 januari 1977
President Richard Nixon (19691974)
Gerald Ford (19741977)
Företrädare William P. Rogers
Efterträdare Cyrus Vance

Ämbetsperiod
20 januari 19693 november 1975
President Richard Nixon (19691974)
Gerald Ford (19741975)
Företrädare Walt Rostow
Efterträdare Brent Scowcroft

Född 27 maj 1923 (93 år)
Fürth, Bayern, Tyskland
Politiskt parti Republikanerna
Alma mater Harvard University (B.A., M.A., PhD)
Yrke Diplomat
Statsvetare
Namnteckning Henry Kissingers namnteckning

Henry Alfred Kissinger, född som Heinz Alfred Kissinger den 27 maj 1923 i Fürth, Bayern i Tyskland, är en amerikansk diplomat, statsvetare och republikansk politiker. Kissinger var USA:s utrikesminister 1973–1977. Dessförinnan var han nationell säkerhetsrådgivare 1969–1973. Han tilldelades Nobels fredspris 1973.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sydsvenska Dagbladet anordnade ett seminarium i Malmö 1990 och Henry Kissinger var inbjuden som talare. Autonoma och andra vänsteraktivister demonstrerade vid Hotell Savoys framsida, så Kissinger fick smita ut genom Savoys bakdörr.

Tidigt liv och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Kissinger föddes i Fürth, Bayern i Tyskland, i en judisk familj. 1938 flyttade hans familj till New York i USA efter att ha flytt nazisternas judeförföljelser. Kissinger blev amerikansk medborgare den 19 juni 1943, och inkallades i USA:s armé som militärtolk samma år.

Kissinger studerade vid Harvard University. Han avlade kandidatexamen i statsvetenskap 1950. Han tillhörde de fem procent bästa i sin avgångsklass och examinerades med summa cum laude. Kissinger fortsatte sedan att studera statsvetenskap på avancerad nivå och avlade masterexamen 1951 samt doktorsexamen 1954 vid Harvard University.[1]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

1969 tillträdde Kissinger posten som nationell säkerhetsrådgivare under den nyvalde presidenten Richard Nixon. 1971 besökte Kissinger i hemlighet Kina och lade därmed en grund för Nixons besök i Kina 1972.

När Kissinger blev säkerhetsrådgivare pågick Vietnamkriget. Kissingers och Nixons Vietnampolitik blev omstridd. Julbombningarna över Nordvietnam 1972 fick internationell kritik, bland annat av den svenska statsministern Olof Palme. (Se Olof Palmes uttalande om Hanoibombningarna). 1973 undertecknade USA och Nordvietnam ett fredsavtal. För denna insats tilldelades Kissinger Nobels fredspris, som han delade med Le Duc Tho från Nordvietnam, som han tidigare hade förhandlat fredsavtalet med. Le Duc Tho vägrade dock att ta emot priset eftersom krigshandlingarna fortfarande pågick. Fredspriset till Kissinger hör till de mest omdiskuterade. I en bok av Christopher Hitchens anklagas Kissinger för att vara krigsförbrytare.

Det tidiga 1970-talet präglades av en viss avspänning mellan USA och Sovjetunionen. Ett resultat av detta var toppmötet 1972 mellan Nixon och Leonid Brezjnev, där de två ledarna skrev under ABM-avtalet och förhandlade om SALT II-avtalet.

Kissinger planerade med CIA militärkuppen i Chile 1973 mot presidenten Salvador Allende.

Efter Watergateaffären avgick Nixon som president i augusti 1974 och efterträddes av Gerald Ford. Kissinger fortsatte som utrikesminister under den nya presidenten.

Efter att Kissinger slutat som utrikesminister har han behållit en central roll som politisk rådgivare och kommentator.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Henry Kissinger – Biography”. NobelPrize.org. http://nobelprize.org/nobel_prizes/peace/laureates/1973/kissinger-bio.html. Läst 11 maj 2017.  (engelska)

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Politiska ämbeten
Företrädare:
William P. Rogers
USA:s utrikesminister
1973–1977
Efterträdare:
Cyrus Vance
Priser och utmärkelser
Företrädare:
Willy Brandt
Mottagare av Nobels fredspris
med Le Duc Tho

1973
Efterträdare:
Seán MacBride och Eisaku Sato