Henry Kissinger
Henry Kissinger  |
|
 |
|
|
|
|
| Ämbetsperiod 22 september 1973–20 januari 1977 |
|
| President | Richard Nixon (1969–1974) Gerald Ford (1974–1977) |
|---|---|
| Företrädare | William P. Rogers |
| Efterträdare | Cyrus Vance |
|
|
|
| Född | 27 maj 1923 Fürth, Bayern, Tyskland |
| Politiskt parti | Republikanerna |
| Yrke | Diplomat Historiker |
| Namnteckning |  |
Henry Alfred Kissinger, född som Heinz Alfred Kissinger 27 maj 1923 i Fürth, Bayern, är en amerikansk diplomat, historiker och politiker. Han var USA:s utrikesminister från 1973 till 1977.
Kissinger föddes i Fürth i Bayern, i en judisk familj. 1938 flyttade hans familj till New York efter att ha flytt nazisternas judeförföljelser. Kissinger blev amerikansk medborgare 19 juni 1943, och inkallades i USA:s armé som militärtolk samma år.
År 1969 tillträdde Kissinger posten som nationell säkerhetsrådgivare under den nyvalde presidenten Richard Nixon. 1971 besökte Kissinger i hemlighet Kina. Han lade därmed en grund för Nixons besök i Kina 1972.
När Kissinger blev säkerhetsrådgivare pågick Vietnamkriget. Kissingers och Nixons Vietnampolitik blev omstridd. Julbombningarna över Nordvietnam 1972 fick internationell kritik, bland annat av den svenska statsministern Olof Palme. (Se Olof Palmes uttalande om Hanoibombningarna.) År 1973 undertecknade USA och Nordvietnam ett fredsavtal.
För denna insats tilldelades Kissinger Nobels fredspris, som han delade med Le Duc Tho från Nordvietnam, som han tidigare hade förhandlat med. Le Duc Tho vägrade dock att ta emot priset eftersom krigshandlingarna fortfarande pågick. Fredspriset till Kissinger hör till de mest omdiskuterade. I en bok av Christopher Hitchens anklagas Kissinger för att vara krigsförbrytare.
Det tidiga 70-talet präglades av en viss avspänning mellan USA och Sovjet. Ett resultat av detta var toppmötet 1972 mellan Nixon och Leonid Brezjnev. Där skrev de två ledarna under flera viktiga avtal, bland annat Salt-avtalet (Strategic Arms Limitation Talks).
År 1974 avgick Nixon som president och ersattes av Gerald Ford. Kissinger fortsatte som utrikesminister under den nye presidenten.
Han planerade med CIA statskuppen i Chile mot presidenten Salvador Allende. Efter att Kissinger slutat som utrikesminister har han behållit en central roll som rådgivare och kommentator.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- David Andersson (författare): Dr Kissinger och världshistorien Bokförlaget Atlantis 2012
- Robert D. Schulzinger: Henry Kissinger. Doctor of diplomacy. New York: Columbia Univ. Pr. 1989, ISBN 0-231-06952-9
- Christopher Hitchens: The trial of Henry Kissinger. Verso, London, 2001. ISBN 1-85984-631-9
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
-
Engelskspråkiga Wikiquote har citat av eller om Henry Kissinger
- Nobelprize.org - Henry Kissinger - Biography
- Worldwide critcism of Nobel peace awards Publicerad 19 oktober 1973 i The Times
| Politiska ämbeten | ||
|---|---|---|
| Företrädare: William P. Rogers |
USA:s utrikesminister 1973–1977 |
Efterträdare: Cyrus Vance |
| Priser och utmärkelser | ||
| Företrädare: Willy Brandt |
Mottagare av Nobels fredspris med Le Duc Tho 1973 |
Efterträdare: Seán MacBride och Eisaku Sato |
|
|||||||||||||||||||
|
