Orientgräsuggla

	Orientgräsuggla; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Ugglor; Strigiformes
Familj	Tornugglor; Tytonidae
Släkte	Tyto
Art	Orientgräsuggla; T. longimembris
Vetenskapligt namn
	§ Tyto longimembris
Auktor	(Jerdon, 1839)
Synonymer
	Indonesisk gräsuggla;

Orientgräsuggla^[2] (Tyto longimembris) är en asiatisk och australisk fågel i familjen tornugglor inom ordningen ugglor.^[3]

Utseende

Orientgräsugglan är en 35,5 cm lång tornuggla som förekommer i öppna gräsmarker. Den är lik tornugglan (eller orienttornugglan som ibland urskiljs som egen art) men är mörkare ovan, mestadels mörkbrun med gulbeige teckningar och vitaktiga fläckar. Ansikte, bröst och halssidor har en anstrykning av blekt rostbrunt. Den beigefärgade stjärten uppvisar tydliga och breda brunsvarta band.^[4]

I flykten visar den mycket mer kontrast mellan ovan- och undersida samt mellan en gulbeige fläck på de yttre handpennornas bas och breda mörka spetsar på handpennetäckarna. Vidare syns att handpennorna på undersidan är mycket mer mörkspetsade och även mörkspetsade yttre handpennetäckare som formar ett mörkt band.^[4]

Utbredning och systematik

Orientgräsuggla har en vid utbredning från Indien till Filippinerna och söderut till Nya Guinea. Den delas in i fem underarter:^[3]

Tyto longimembris longimembris – förekommer i Indien, Indokina, Sulawesi, Små Sundaöarna, norra och östra Australien
Tyto longimembris chinensis – förekommer i sydöstra Kina (sydöstra Yunnan till Jiangsu) och Vietnam
Tyto longimembris pithecops – förekommer i Taiwan
Tyto longimembris amauronota – förekommer i Filippinerna
Tyto longimembris papuensis – förekommer på västra centrala Nya Guinea i Baliemdalen samt på östra Nya Guinea (höglänta områden i Eastern Range, på Huonhalvön samt på Southeastern Peninsula)

Tidigare har den häckat i Bangladesh och Fiji men är där numera utgången.^[1] Tillfälligt har den påträffats i Hong Kong och Japan.^[1] Orientgräsuggla och nära släktingen afrikansk gräsuggla (T. capensis) betraktades tidigare som en och samma art.

Levnadssätt

Orientgräsugglan förekommer i öppna gräsmarker upp till 1450 meters höjd. I vissa områden är den en gnagarspecialist. Den häckar mellan oktober och mars i Indien (mestadels oktober-december), i Kina och Filippinerna september till januari och maj till juni i Papua Nya Guinea. Boet är en enkel plattform på marken där den lägger fyra till sex vita ägg. Arten är mestadels stannfågel.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och i norra Australien råttbekämpning. Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men arten rapporteras vara sällsynt eller mycket sällsynt i hela utbredningsområdet.

Namn

Fågeln kallades tidigare indonesisk gräsuggla på svenska.

Noter

^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Tyto longimembris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
^ Bruce, M.D. & Marks, J.S. (2019). Eastern Grass-owl (Tyto longimembris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54933 9 januari 2019).

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör orientgräsuggla.
Bilder & media
Wikispecies har information om Tyto longimembris.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e] Birdlife International 2012 Tyto longimembris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[robson-4] [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4

[hbw-5] Bruce, M.D. & Marks, J.S. (2019). Eastern Grass-owl (Tyto longimembris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54933 9 januari 2019).

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]