Sedlighetsbrott

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Osedlighet)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sedlighetsbrott är en äldre[1] benämning på brott mot lagstiftning som syftar till att befrämja personlig moral och dygd och begränsa laster, främst kring sexuella relationer och spel.[2] Vad som betraktas som sedlighetsbrott har varierat under historien och mellan länder och kulturer, men idag finns lagstiftning i många västländer kring aktiviteter såsom spel om pengar (hasardspel, vadslagningsspel, lotterier, kasino, Internetpoker) samt sexualbrott som sexköp, prostitution och barnpornografi. Ibland innefattas även innehav eller olaglig försäljning av alkoholdrycker och innehav av eller handel med narkotika i begreppet.

En sedlighetsrotel eller sedlighetspolis beskrivs ibland som moralpolis och är en polisenhet vars fokus är att begränsa eller undertrycka sedlighetsbrott. Sedlighetsroteln koncentrerar sig inte på brott som bedrägeri och mord. Begreppet sedlighetsbrott har avskaffats i svensk lag, och sedlighetsenheter har ersatts av särskilda sexualbrottsenheter, men motsvarande begrepp förekommer fortfarande i vissa andra länder, exempelvis vice squad ("lastpatrull") i USA.[källa behövs]

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1984 var sedlighetsbrott beteckningar enligt svensk lag för brott som kunde "såra tukt och sedlighet" och alltså var sedlighetssårande. Hit hörde huvudsakligen men inte enbart sexualbrott. Våldtäkt föll dock under våldsbrott och äktenskapsbrott under otukt.

Till sedlighetsbrott har i Sverige räknats otukt, koppleri, tidelag, olaglig pornografi ("spridande af otuktiga skrifter eller bilder"), olovlig spelverksamhet, fylleri och fram till 1910 även brott mot lagen om preventivmedel. Dagens lagstiftning kring sexualbrott syftar till att skydda individens sexuella integritet.[1]

Religionspolis[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Religious police, 5 mars 2016.

Religionspoliser är officiella statliga sedlighetspoliser som har till uppgift att befrämja religionsutövande och hindra sedlighetsbrott enligt religiösa lagar som tillämpas i vissa länder. År 2012 upprätthöll polisen religiösa normer och dygder i delar av Nigeria, Marocko, Algeriet, Egypten, Libanon, Saudiarabien, Somalia, Sudan, Iran, Indien, Pakistan, Afghanistan, Vietnam, Brunei, Malaysia, Indonesien[3] samt Islamiska statens (Daesh) territorium.

Shariapolis[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Islamic religious police, 5 mars 2016.

Shariapoliser (islamiska religionspoliser, arabiska: مطوع muṭawwi', plural مطوعه muṭawwi'ūn) föreskrivs i Koranen och organiseras av staten i flera muslimskt dominerade länder där sharia är officiell lag. Den islamiska religionspolisen är en sedlighetsrotel med uppdrag att bevaka efterföljandet av sharia-lagar för religiöst beteende för att befolkningen ska bevara själslig och rituell renhet och därmed moralisk styrka. Främst försöker polisen hindra för- och utomäktenskapliga förbindelser och religiös konvertering eller avfall. Detta innefattar att hindra umgänge mellan män och kvinnor som inte är släkt, visande av kroppsdelar och hår som uppfattas som erotiskt laddade, öppethållande av butiker under bönetid, konsumtion av olagliga drycker eller livsmedel samt homosexuellt beteende. Shariapoliser var särskilt stränga under talibanerna regim i Afghanistan och wahidismens och sufismens inflytande i Saudiarabien.

Självutnämnda moralpoliser[redigera | redigera wikitext]

Självutnämnda moralpoliser kan exempelvis avse medborgargarden och andra personer som utövar hedersförtryck eller religionsförföljelse.

Indien[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Moral police, 26 januari 2016.

Moralpolisen är medborgargarden som verkar i Indien för att begränsa aktiviteter som uppfattas som "mot indisk kultur" och "omoraliska", exempelvis visst västerländskt inflytande. Kärlekspar har blivit slagna för att kyssas och hålla hand offentligt. Butiker har vandaliserats för att de säljer Alla hjärtans dag-kort och -gåvor. Våldsamma protester har skett utanför Miss World-tävlingens lokaler.

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sharia patrols, 5 februari 2016.

Shariapatruller var ett medborgargarde bestående av unga muslimska män som patrullerade gatorna i East London under 2013. Deltagarna var medlemmar i organisationen Shariah Project. Videor som filmats av medlemmarna i patrullen visade hur patrullen konfronterade förbipasserande som inte efterlevde sharialagar genom att ropa "Detta är ett muslimskt område". Exempelvis riktade man sig mot prostituerade, människor som dricker alkohol, par som höll händer och kvinnor som de ansåg var klädda oanständigt, och kallade en man som uppfattades som homosexuell för oren. Två av deltagarna hotade med våld. Tre av männen fick fängelsestraff den 6 december 2013. Den muslimska East London Mosque-gemenskapen fördömde patrullerna som "helt oacceptabla".

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sharia patrols, 5 februari 2016.

Under en aktion i tyska Wuppertal 2014 patrullerade unga salafistiska män gatorna, iklädda uniformer med "Shariapolisen" tryckt på ryggen. De försökte rekrytera ungdomar och få förbipasserande att avstå från spel och alkohol. De affischerade med rubriken "Shariah Controlled Zone". Justitieminister Heiko Maas sa att staten ensam var ansvarig för rättskipningen i Tyskland, och att olagliga parallella system för brottsbekämpning inte skulle tolereras. En 33-åring bakom Wuppertalpatrullen, Sven Lau, publicerade en video på sin hemsida, där han hävdar att "Shariapolisen" aldrig existerat, men att gruppen hade iklätt sig uniformerna under några timmar för att väcka debatt om sharialagar i Tyskland. Gruppen arresterades men friades av domstolen, som konstaterade att det inte är olagligt att bära jackor med texten "Shariapolisen" på, så länger man inte också försöker utöva rättsskipning.[4]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Historiskt[redigera | redigera wikitext]

Inom svenska kristna väckelserörelser under 1800-talet och stor del av 1900-talet vaktade församlingsmedlemmar varandra mot osedlighet. Exempelvis kunde föräktenskapliga relationer få konsekvenser som uteslutning ur frikyrkoförsamlingen eller att man inte fick medverka som sångare i gudstjänster, eller att personen fick be församlingen om ursäkt, i synnerhet om relationen resulterade i graviditet. Det var inte ovanligt att man då gick över till en annan frikyrkoförsamling på samma ort. Medlemmarna förväntades efterleva olika fromhetsideal i syfte att inte fresta de som hade lämnat ett tidigare liv i missbruk och annan synd. Exempelvis förväntades att kvinnor bar hatt, schal eller slöja under gudstjänster. Samtidigt kunde frikyrkliga på 1800-talet drabbas av religionsförföljelse av allmänheten och myndigheter, såsom stenkastning i samband med baptistiska dopförrättningar utomhus eller förlora sin anställning till följd av sin tro.[5]

Idag[redigera | redigera wikitext]

Vittnesmål förekommer om självutnämnde religionspoliser som förföljer religiösa konvertiter och inskränker kvinnors frihet i invandrartäta områden och på flyktingboenden i Sverige. Exempelvis beskrivs självupplevda incidenter i böcker och debattartiklar av feministerna Nalin Pekgul, Hanna Gadban, Maria Rashidi och Mona Walter.

Religiöst motiverade hatbrott i form av hot och våld har drabbat konvertiter i Sverige. Förövare kan exempelvis vara familj, vänner och grannar som har svårt att acceptera att den utsatta har konverterat till kristendom.[6] Bland konvertiter som utsätts för förföljelse tycks muslimer som lämnar Islam vara den mest utsatta gruppen.[7] Statistik saknas idag (2015) men en utredning föreslår att detta brottsmotiv dokumenteras vid polisanmälningar.[8]

Ett inslag i TV-programmet Kalla Fakta redogjorde i april 2017 för moralpolisernas förtryck av kvinnor i förorter i Sverige.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926. artikeln Sedlighetsbrott
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Vice, 5 mars 2016.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sexualbrott i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  2. ^ http://www.thefreedictionary.com/vice+squad
  3. ^ http://www.pewresearch.org/fact-tank/2014/03/19/religious-police-found-in-nearly-one-in-ten-countries-worldwide/
  4. ^ Nej den här tyska staden har inte tillåtit Sharia-poliser, 2016-01-04
  5. ^ Yngve Dahg, Läseriet i Norrland och döparrörelsens vägröjare i Dalarna och på Västkusten: en studie, 1980.
  6. ^ Hatbrott 2014, Brottsförebyggande rådet 2015
  7. ^ Stora mörkertal för religiösa hatbrott, Dagen 2014-10-17
  8. ^ Göran Larsson, Simon Stjernholm, Främlingsfientliga handlingar mot trossamfund Arkiverad 26 december 2015 hämtat från the Wayback Machine., rapport från Nämnden för statligt stöd till trossamfund 2014-11-12
  9. ^ Flykten från moralpolisen - Nyheterna - tv4.se” (på sv). tv4.se. http://www.tv4.se/nyheterna/artiklar/flykten-fr%C3%A5n-moralpolisen-58e263bab9a9f68db40003ad. Läst 27 april 2017.