Osmia chalybea

Från Wikipedia
Osmia chalybea
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteMurarbin
Osmia
UndersläkteChalcosmia[1]
ArtOsmia chalybea
Vetenskapligt namn
§ Osmia chalybea
AuktorSmith, 1853
Synonymer
Chalcosmia chalybea (Smith, 1853)
Osmia (Chalcosmia) chalybea Smith, 1853[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Osmia chalybea är en biart som beskrevs av Smith 1853.[2][3][4] Den ingår i släktet murarbin och familjen buksamlarbin.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Osmia chalybea är ett mörktblått bi med gles, vit behåring som är mycket kort på honans bakkropp, något rikligare hos hanen, där den kan forma otydliga band längs bakkanterna på tergit 4 och 5[a]. Honan har dock svart behåring på labrum[b]. Bukens scopa[c] är även den svart. Vingarna är tydligt rökfärgade. Kroppslängden är 14 till 15 mm hos honan, 10 till 11 mm hos hanen.[7]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från North Carolina till Florida i söder och Texas i sydväst. Fynd har också gjorts i New York och New Jersey.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten är polylektisk, den besöker blommor från olika familjer, som korgblommiga växter (tistlar), johannesörtsväxter (johannesörter), malvaväxter (Iliamna-släktet)[1], ljungväxter (odonsläktet) och brakvedsväxter (släktet Ceanothus)[7]. Flygtiden varar från mars till maj.[7]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Osmia chalybea är ett solitärt bi som alla buksamlarbin, honan svarar själv för vården av avkomman och bygger ensam larvbona. Dessa inrättas i gångar i olika håligheter som kläs med en massa bestående av söndertuggat växtmaterial och jord. Varje bo kan som mest rymma 11-12 larvceller, liggande på rad. Varje cell rymmer ett ägg och en klump pollen blandad med nektar, avsedd som näring åt larven.[8]

Artens bon parasiteras av kleptoparasiten Stelis ater, ett pansarbi. Detta bis honor uppsöker O. chalybea-bon, och lägger sina ägg i larvcellerna. Dess larv dödar värdlarven och lever sedan av den insamlade födan. O. chalybea-larven kan även parasiteras av finglansstekeln Melittobia digitata, som lägger sitt ägg i värdlarven, där den lever av vävnaderna och slutligen dödar värdlarven.[8] En tredje fiende är det kleptoparasitiska kvalstret Chaetodactylus rozeni som, precis som S. ater, dödar värdlarven för att kunna leva av den insamlade födan.[9]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  2. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  3. ^ Hos buksamlarbina har honan på buken en hårborste, kallad scopa, som är avsedd för polleninsamling.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Osmia chalybea Smith, 1853” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+chalybea. Läst 29 maj 2020. 
  2. ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
  3. ^ Krombein, Karl V., Paul D. Hurd, Jr., David R. Smith, and B. D. Burks, 1979 Catalog of Hymenoptera in America North of Mexico, vol. 2: Apocrita (Aculeata)
  4. ^ Manuscript, Checklist of Apoidea of North America. - 12-Oct-2006, 2006
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/details/species/id/6932361. Läst 29 maj 2020. 
  6. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ [a b c d] Theodore, Mitchell (1962). ”Arkiverade kopian” (på engelska) (PDF, 16,3 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station) (152): sid. 80–81. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809213736/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Megachilidae.pdf. Läst 27 maj 2020. 
  8. ^ [a b] Jerome G. Rozen, Jr. & H. Glenn Hall (2011). ”Nesting and Developmental Biology of the Cleptoparasitic Bee Stelis ater (Anthidiini) and Its Host, Osmia chalybea (Osmiini) (Hymenoptera: Megachilidae)” (på engelska) (PDF, 1,64 MB). American Museum Novitates (3707). ISSN 0003-0082. http://digitallibrary.amnh.org/bitstream/handle/2246/6101/N3707.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 30 maj 2020. 
  9. ^ Klimov, P.B., B. OConnor, R. Ochoa, G.R. Bauchan, A.J. Redford, J. Scher. (2016). ”Chaetodactylus” (på engelska). Bee Mite ID: Bee-Associated Mite Genera of the World. Fort Collins, Colorado: USDA APHIS Identification Technology Program (ITP). http://idtools.org/id/mites/beemites/factsheet.php?name=15138. Läst 30 maj 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]