Owe Wikström

Fred Bernt-Owe Wikström, född 16 april 1945 i Överluleå, är en svensk teolog, författare, psykoterapeut och präst. Åren 1984–2012 var han professor i religionspsykologi vid Uppsala universitet.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Wikström är känd inom religionsvetenskapen för sin forskning om förhållandet mellan religion och olika kliniska psykologiska tillstånd, som trauman och fobier. Han har även forskat på moderna författarskap och klassiska kompositörer med användning av socialkonstruktivistiska och psykodynamiska teorier. Han är särskilt upptagen av samspelet individ–kultur för tolkningen av religiös erfarenhet. Vid sidan av vetenskapliga publikationer har han skrivit ett tjugotal böcker om musik, litteratur, konst och populärkultur.

Wikström utsågs till professor 1984, och är verksam internationellt i bland annat Erasmus. Han har ofta medverkat i media kring kulturella och religiösa frågor. Han är ledamot av Nathan Söderblom-Sällskapet. Han var visiting professor (1988) vid Princeton University och (1993) i Benares, Indien.

Med Långsamhetens lov som han utgav 2001 – 170 000 exemplar i Sverige och översatt till tio språk – nådde han ut till den stora publiken.

Han medverkade även i dokumentärfilmen Trädälskaren (2008).^[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

1975 – Guds ledning av människolivet. En psykologisk studie av åldrandets fromhet.
1980 – Stöd eller börda? Religionens roll i psykiatri och psykoterapi.
1982 – Raskolnikov - den kluvnes väg mot helhet. En Dostojevkijstudie.
1982 – De ofrånkomliga orden. Religionspsykologiska studier i modern svensk litteratur.
1982 – Hypnos och symboldrama. Besatthet, spontan religiositet.
1985 – Den religiösa människan. (Geels, medförfattare) En introduktion till religionspsykologin.
1990 – Den outgrundliga människan. Livsfrågor, psykoterapi och själavård.
1992 – Identitet och fördjupning. Handledning i kyrkliga arbeten.
1993 – Om heligheten - och dess envisa vägran att försvinna
1994 – Det bländande mörkret. Andlig vägledning och psykologi i vår tid.
1997 – Aljosjas leende. Om gudsfrånvaro, mystik och skönlitteratur.
1999 – Att se det dolda. (red.) Ockultism och New Age inför sekelskiftet.
2000 – Toccata. Bachs andliga universum.
2001 – Långsamhetens lov. Eller vådan av att åka moped genom Louvren.
2003 – Ikonen i fickan. Yttre och inre resor.
2006 – Sonjas godhet. Medlidande i en självupptagen tid.
2008 – Till längtans försvar. Vemodet i finsk tango.
2010 – Att älska livet mer än dess mening: betraktelser och övningar.
2014 – Den dolda dörren. Om undran inför döden.
2017 – Från ett cafebord i Paris. Om vänskap, leda och samtalets nyanser.
2019 – Den ofrånkomliga gåtan: om döden och frågorna inför livets slut (tillsammans med Peter Strang)
2021 – Gliporna i minnets korridorer – en religionsprofessor ser tillbaka.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

2004 – Città delle Rose, Roseto degli Abruzzi, Italien: ”Första pris i klassen utländska essäer för La dolce indifferenza dell'Attimo [Långsamhetens lov]”.
2005 – Bier Award. American Psychological Association, Washington: ”Outstanding contribution to Psychology of Religion”.
2007 – C S Lewis-priset: ”Genom att se och beskriva vår tids djupa behov har han, precis som C S Lewis, hjälpt många att upptäcka dörren till det inre rummet.”
2008 – Hedersdoktor vid Åbo Akademi
2009 – Hedersledamot vid Norrlands nation
2010 – ÅF-priset (100 000 SEK) från ÅForsk^[2]
2014 – JO Wallinpriset