Oxalsyra

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oxalsyra
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn Etandisyra
Kemisk formel C2O2(OH)2 eller (COOH)2
Molmassa 90,035 g/mol
Utseende Vita eller färglösa kristaller
CAS-nummer 144-62-7
SMILES OC(=O)C(O)=O
Egenskaper
Densitet 1,9 g/cm³
Löslighet (vatten) 95 g/l
Smältpunkt 102 °C
Kokpunkt 157 °C (sönderfaller)
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
NFPA 704

NFPA 704.svg

1
3
0
LD50 7500 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Oxalsyra (C2O2(OH)2) är en relativt stark karboxylsyra, 3000 gånger starkare än ättiksyra. Oxalsyran är en dikarboxylsyra, det vill säga den har två karboxylgrupper. Dess salter kallas oxalater. Namnet oxalsyra kommer från det vetenskapliga namnet för harsyra, Oxalis acetosella.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Syran finns i flera olika växter, såsom harsyran som gett syran sitt namn, och rabarber men även i spenat och kakao. De mängder som finns i livsmedel är inte giftiga.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Syran tillverkas genom oxidation av kolhydrater eller glukos, med hjälp av salpetersyra eller luft och vanadinpentoxid. Som prekursor används vanligen etylenglykol eller glykolsyra.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Vissa metaller, exempelvis olika legeringar av aluminium, kan angripas av oxalsyra även i måttliga koncentrationer. Även galvaniserade ytor reagerar starkt med oxalsyra.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Oxalsyra kan användas för att ta bort rostfläckar som så kallad flygrost (metallfragment från dubb och plogblad som kan fastna i lacken på bilar under vintern. Oxalsyra kan även användas för att bleka mörknade föremål av ek. Oxalsyra används även inom biodling, för bekämpning av varroakvalster. Endast oxalsyra-2-hydrat skall då användas.

Giftighet och hälsoeffekter[redigera | redigera wikitext]

Ämnet är frätande och svagt giftigt. Vid förtäring irriterar det mag- och tarmkanalen. Det reagerar med kalciumjoner i blodet och bildar svårlösligt kalciumoxalat, som täpper till i njurens gångar och vid intag av större mängder kan leda till njursten.[1] Vid förgiftning finns risk för njursvikt på grund av njursten. Man kan behöva behandla med kalciumlösningar direkt i blodet och tillgripa hemodialys.[2] Andra möjliga följder av förtäring av oxalyra är kalciumbrist, hypokalcemi och rakit.[källa behövs]

Den lägsta dos som en människa dött av är 100 mg oxalsyra per kilo kroppsvikt[1] alltså för en människa på 80 kilo, 8 gram ren syra.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bo Birgersson, Olov Sterner, Erik Zimerson: Kemiska hälsorisker. Toxikologi i kemiskt perpektiv kap. "Karlboxylsyror". Liber Hermods, 1983. ISBN 91-23-92593-0
  • Läkemedelsboken 2011-2012, s62, [2]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bo Birgersson, Olov Sterner, Erik Zimerson: Kemiska hälsorisker. Toxikologi i kemiskt perpektiv kap. "Karlboxylsyror".
  2. ^ Läkemedelsboken 2011-2012, s62, [1]