Pekka Halonen
| Pekka Halonen | |
 Pekka Halonen, 1899. | |
| Född | 23 september 1865[1][2][3] Lapinlax[3], Finland |
|---|---|
| Död | 1 december 1933[1][2][3] (68 år) Tusby, Finland |
| Medborgare i | Finland och Storfurstendömet Finland |
| Utbildad vid | Académie Julian Académie Vitti  |
| Sysselsättning | Målare[4] |
| Maka | Maija Halonen |
| Barn | Antti Halonen (f. 1903) |
| Utmärkelser | |
| Dukatpriset | |
| Redigera Wikidata | |
Pekka Halonen, född 23 september 1865 i byn Väisälänmäki i Lapinlax,[5] död 1 december 1933 i Tusby,[5] var en finländsk målare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Bakgrund och studier
[redigera | redigera wikitext]Pekka Halonen var det tredje[6] av nio[7] barn till bonden Olli Halonen[7] (1832–1914) och Vilhelmiina Uotinen[7] (1840–1913) och växte upp i byn Väisälänmäki.[7] Han tillhörde en stor bondesläkt med många konstärligt eller musikaliskt verksamma personer. Bland annat var han bror till textilkonstnären Sohvi Halonen (1861–1920), dragspelstillverkaren Aapeli Halonen (1863–1927), målaren Antti Halonen (1870–1945) och violinisten[6] Heikki Halonen (1882–1932). Han var kusin till skulptören Eemil Halonen[8].
Han studerade på Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors 1886–1890,[9] bland annat för Carl Jahn och Fredrik Ahlstedt. Han studerade också under längre vistelser i Frankrike (1890–1894[8]) och Italien, bland annat 1890 på Académie Julien i Paris, 1893 tillsammans med sin vän Väinö Blomstedt på Académie Colarossi, och 1894 hos Paul Gauguin[8].
Konstnärskap och karriär
[redigera | redigera wikitext]I sina tidigare arbeten anslöt sig Halonen till fransk impressionism. Kring sekelskiftet övergick han allt mer till ett koloristiskt dämpat, monumentalt uppfattat figuralmåleri. Där hämtades motiven ur finskt folkliv, exempelvis i Vägröjare i Karelen (1900, hans första egentliga monumentalverk, numera på Ateneum[9]), fresker utförda 1902 i det numera förstörda Juseliusska gravkoret i Björneborg och Vilostund (1905, Ateneum). Från sent 1890-tal övergick han alltmer till landskapsmåleri, och från 1906 kombinerades det tidvis med ett expressionistiskt präglat "ljusmåleri".[9]
Under 1910- och 1920-talen målade Halonen främst naturlyriskt[7] subtila landskap. Den dekorativa hållningen och ljusa, fint nyanserade färgen i dessa förenade på ett utomordentligt harmoniskt sätt hans tidigare strävanden. Under sina senare år kom han mestadels att ägna sig åt vintermotiv.[7]
Halonen, som var del av det som brukar kallas den finländska konstens guldålder,[10][9] erhöll 1925 professors titel.[9] Han avled 1 december 1933.[5]
Privatliv
[redigera | redigera wikitext]Pekka Halonen var gift med Maija Mäkinen, som var dotter till en seminarierektor i Sordavala. De träffades våren 1892 och gifte sig 1895 på Académie Vitti(en) i Paris.[7] Paret bodde med sina åtta[7] barn från 1902 på Halosenniemi vid Tusby träsk.[11] Han ritade, förutom sitt eget hus (1899–1902[9]),[7] bostadshuset Erkkola vid Tusby Strandväg till J.H. Erkko, som uppfördes 1902.
Representation
[redigera | redigera wikitext]Halonen är representerad vid bland annat Åbo Akademi.[12] 2017 donerades målningen Vattenbäraren till Ateneum av en privatperson.[13][14]
Halonens Halosenniemi såldes 1949, fem år efter Maija Mäkinens död, till Tusby kommun. Förutsättningen för försäljningen var inrättandet av ett museum, och även Halosenniemi härbärgerar sedan dess ett stort antal målningar från Halonens hand.[5]
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]
Skördekarlar, 1891
Fiolspelaren, 1900[8]
Kaffekokerskan (Maija Halonen), 1905
Läsande barn, 1916
I saunan, 1925
Hus i Kivesjärvi
Självporträtt av Pekka Halonen, 1906.
.jpg)
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 RKDartists, RKDartists-ID: 35545, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 Pekka Halonen, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00083014.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel.[källa från Wikidata]
- ↑ Union List of Artist Names, 8 augusti 2021, ULAN: 500088088, läst: 7 februari 2024.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 ”Pekka Halonen” (på brittisk engelska). Halosenniemi. https://www.halosenniemi.fi/en/front-page/pekka-halonen/. Läst 29 december 2025.
- 1 2 Waenerberg, Annika. ”HALONEN, Pekka”. www.blf.fi. https://www.blf.fi/artikel.php?id=3387. Läst 29 december 2025.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Borgström, Annika (2016). ”Högklassigt höstlandskap i Donatorn”. Gillebladet (Handelsgillet i Helsingfors) 2016 (4): sid. 19.
- 1 2 3 4 ”Pekka Halonen”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/pekka-halonen. Läst 29 december 2025.
- 1 2 3 4 5 6 Lindberg, Johan (26 maj 2016). ”Halonen, Pekka”. www.uppslagsverket.fi. https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-HalonenPekka. Läst 29 december 2025.
- ↑ ”Finland, Finland – vandringar i landskap”. 2020. https://taidesaatiot.fi/sv/finland-finland-vandringar-i-landskap/. Läst 29 december 2025.
- ↑ Sandell, Ralf (21 juli 2017). ”Från dödsstuga till överkörd hund - följ med på utfärd till finsknationalistiska kulturlandskap” (på svenska). Svenska Yle. https://yle.fi/a/7-1217699. Läst 29 december 2025.
- ↑ Åbo Akademi, sid. 66. 1993. ISBN 952-9576-01-3
- ↑ Hufvudstadsbladet 4 september 2017
- ↑ Ateneum
Allmänna källor
[redigera | redigera wikitext]- Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok, band 12, sid. 395. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Finn, Jor & Ødegård, Knut & Havran, Jiri, red (1999). Hemma hos författare, konstnärer, kompositörer i Norden. Stockholm: Prisma. sid. 112–117. Libris 7408497. ISBN 91-518-3407-3
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Pekka Halonen.
| |||||||||||||
|