Per-Olof Palm

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pelle Palm)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pelle Palm
Född8 oktober 1931
Stockholm
Död2009
Bosatt iJärfälla
NationalitetSverige svensk
ForskningsområdeBiologi, Zoologi
Institutioner1958-1974 lärare Stockholms universitet, 1975-1996 chef för Skansens zoologiska avdelning
Alma materStockholms universitet
Doktorsavhandling (1972 filosofie licentiat)
MakaIrmgard Holst, född 1933

Per-Olof Ivarsson Palm, känd som Pelle Palm, född 8 oktober 1931 i Stockholm, död 2009, var en var en svensk zoolog och populärvetenskaplig författare, samt chef för zoologiska avdelningen på Skansen 1974-1996.

Palm föddes 1931 i Stockholm, och var son till direktör Ivar Palm och Annie Palm, född Hellberg.[1] Han arbetade som biologilärare i zoologi och ekologi på Stockholms universitet 1958–1974, blev 1972 filosofie licentiaträvar vid zoologiska institutionen på Stockholms universitet och efterträdde 1975 Kai Curry-Lindahl som Skansens djurchef, som 1:e intendent för Skansens på nyårsdagen 1975 nybildade zoologiska avdelning fram till sin pensionering 1996,[1] när han efterträddes som chef för djuravdelningen av Bengt Rosén.

Palm var också populärvetenskaplig författare och föredragshållare samt sedan 1970 panelmedlem och återkommande expert i radio- och TV-programmet Naturväktarna.[1]

Palms specialintresse var fåglar och särskilt gäss, och han ingick i ledningsgruppen för Projekt Fjällgås,[2] vilket var fokuserat på att låta ägg från fjällgås kläckas i bon av vitkindad gås vilka övervintrar i Nederländerna för att därför förbättra möjligheterna till fjällgåsens överlevnad. Sedan 1950-talet hölls därför vingklippta exemplar av vitkindad gås på Skansen, och efter den första häckningen på vasstak på Skansen 1970 av icke vingklippta gäss (som ”tyvärr frisläpptes”)[3], var beståndet 1975 uppe i 53 individer vilka häckade fritt på Skansen och övervintrade i Holland. Den första säkra häckningen utanför Skansen skedde 1978 på Ängsholmen, Fjäderholmarna, vilket blev kärnområde för gässens häckningar med 149 häckande par 1994.[4] Palm rapporterade i IWRB Goos research group bulletin att 356 förvildade/tama gäss hade ringmärkts.[5] Därifrån spred sig sedan arten till kusten, och är idag spridd i stora delar av Sveriges kusttrakter. En anledningen till artens snabba spridning anses vara förekomsten av nyklippta gräsmattor med näringsrikt gräs sommartid. Ur rapport från Rapport från ArtArken, Stockholms artdata-arkiv:[6]

Sedan 1971 har den arktiska fågeln häckat i Sverige och idag har den ett tiotal häckningsplatser, de största på Öland och Gotland. Cirka 2 400 par häckade i Sverige under 1994. I Stockholmstrakten är den sedan 1970-talet att betrakta som en fritt häckande ”parkfågel”. Dessa individer är troligen avkommor efter de vitkindade gäss som har hållits på Skansen sedan 1930-talet.

Palm var stambokförare för varg i svenska djurparker och medlem i Projekt Varg i Sverige, en arbetsgrupp som startades 1971 av Naturskyddsföreningen i syfte att bevara den skandinaviska vargstammen, och via ett avelsprojekt planetar ut vargar i det vilda i Sverige.[7] Det beskrivs av Naturskyddsföreningen som ett "projekt för att rädda hotade djurarter i vårt land".[8] där i ett protokoll skrivet 12 december 1979, från en diskussion 7 december 1979 det bland annat nämns: Ett SNF-krav måste vara att varg skall etableras också på andra håll än uppe i norr. Ett naturligt område för varg borde var Värmland/Dalarna/Norge, vidare nämns; Ett SNF-krav bör vara att ett arbetsprojekt förbereds som möjliggör bedövning och flyttande av vargar som annars skulle komma att skjutas. Vargarna bör förses med radiosändare och följas. Eventuellt bör utländsk expertis finnas tillgänglig. Eventuellt skulle man kunna tänka sig att vilda vargar i Finland, som annars skulle skjutas, i stället bedövas och flyttas till Värmland., vidare nämns att I djurparkerna kommer ett överskott på vargar att finnas inom ett eller två år. De mindre värdefulla djuren bör då slås ut om naturliga avsättningsmöjligheter inte finns och Flyttning av vargar i framtiden kan skötas av djurparkerna under samordning av Skansens försorg..

Pelle Palm är också i protokollet särskilt omnämnd i samband med att:[9]

Stamboken sköts under kommande år av Pelle Palm. Ett intyg på att ett visst djur har dödats bör utfärdas genom djurparkernas försorg. Intygen bör sändas till Skansen för att där förvaras tillsammans med stamboken. Pelle Palm åtog sig att upprätta ett formulär.
– Projekt Varg, mötesprotokoll, 12 december 1979

Palm gjorde 1988 internationella rubriker när Skansens brunbjörn Molly blev uppäten av personalen i form av köttbullar, och i en intervju svarade han att det är värre att förstöra kött i en värld som hungrar.[10]

1990 grundades Svenska Djurparksföreningen med Palm som initiativtagare och dess första ordförande.

1990 var också det år, med Pelle Palm som chef för zoologiska avdelningen, när Skansens styrelse beslutade att avveckla elefanterna på Skansen. Han refererade dock till sin andrezoolog Hans-Ove Larsson, vilken hade bedömt djurparken Cricket St Thomas i England, som ett bättre alternativ Skansens elefanter, än Skansen, när Expressen rapporterade om de försämringar som flytten av elefanterna inneburit, när de kom till betydligt mindre stallytor i England, och åter behövde kedjas om nätterna.[11]

Palm intervjuades som pensionär angående ateism och sin syn på evolutionen, och gav följande svar kring evolutionen av ögon:[12]

Att det skall vara så svårt att få acceptans för ett så välgrundat och väl utrett fenomen som evolutionen! Men många av evolutionsteorins belackare lider naturligtvis av att deras religion säger något annat om livets uppkomst och utveckling på jorden - då kanske de föredrar att koppla ur det självständiga tänkandet och värderingen av argument för att luta sig mot den enkla lösning religionen tillhandahåller.
– Pelle Palm, pensionerad biolog

Palm skrev också om människoraser i tidningen Folkvett 1998, där han menade att den genetiska skillnaden mellan två raser kan vara obetydlig, procentuellt sett, men att skillnaden märks, vilket molekylärbiologerna riskerar att missa, och att de kanske är offer för det ”modetänkande” kring människoraser när de åberopar den stora genetiska likheten mellan raserna utan att fästa avseende vid de morfologiska skillnader som lätt kan registreras. Palm ansåg att rasbegreppet är ett synnerligen användbart koncept inom taxonomin (den biologiska systematiken), generellt lika väl som för människan på stenåldersstadiet. Han påtalade det felaktiga i att nationalencyklopedins avsnitt om människoraser är skrivet av en kultur- och socialantropolog utan inblandning av biologisk expertis, och ansåg att försök att censurera rasbegreppet kunde visa sig vara destruktivt med orden:

Jag ställer mig mycket tvivlande till det kloka i att bekämpa rasism genom att försöka avskaffa rasbegreppet som sådant – det är nog tur att rasister är lika klent allmänbildade i biologi som en del molekylärbiologer, ty här hanterar man ett tveeggat svärd.
– Pelle Palm, i tidningen Folkvett, 1998

En av hans sista önskningar var att havsörn ska få sitt eget hägn på Skansen.[13]

Pelle Palm avled 2009.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Pelle Palm gifte sig 1959 med filosofie kandidat Irmgard Holst, född 1933 och dotter till intendent Gunnar Holst och Tona Saum.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Per-Olof Palm”. Vem är det : Svensk biografisk handbok. 1997. sid. 883. http://runeberg.org/vemardet/1997/0883.html. 
  2. ^ ”PROJEKT FJÄLLGÅS EN DOKUMENTATION”. Viltforum. Svenska Jägareförbundet. 2016. https://jagareforbundet.se/contentassets/3696f13ad7a540c586a08d8cf1d28aed/viltforum-1_2016-projekt-fjallgas.pdf. 
  3. ^ Diskussion på forumet Fisheco
  4. ^ Eklund, Niclas; Niclas Eklund, Sören Lindén, Anders Haglund, Bill Douhan, Roland Stav, Åke Andersson. Kustfågelbeståndets utveckling i Stockholms läns skärgård 
  5. ^ ”Goose Bulletin” (på engelska). Augusti 1995. https://cms.geese.org/sites/default/files/GSG/documents/bulletins/Goose%20Bulletin%20issue6.pdf. 
  6. ^ Gothnier, Mats; Hjorth, Gunilla; Östergård, Susann. ”Rapport från ArtArken Stockholms artdata-arkiv”. http://miljobarometern.stockholm.se/content/docs/tema/natur/Rapport%20fr%C3%A5n%20ArtArken1999%20publ.pdf. 
  7. ^ Ahlén, Ingemar; Bjärvall, Anders (19 oktober 2009). ”Vargen vet bättre än regeringen”. Dagens Nyheter debatt. http://www.dn.se/debatt/vargen-vet-battre-an-regeringen. 
  8. ^ Milld, Jan (21 februari 2010). ”Projekt Varg”. http://www.janmilld.se/rovdjur/projektet.html. 
  9. ^ ”Anteckningar från djskussion på SNF 7/12 1979 om arbetet med Projekt Varg 1980”. Naturskyddsföreningen. http://www.vargfakta.se/wp-content/uploads/2011/10/SNF_Anteckningar-Projekt-Varg_21dec1979.pdf. 
  10. ^ Joe Berger (3 maj 1988). ”Zookeepers kill cuddly bear and eat her for dinner”. Weekly World News. https://books.google.com.kh/books?id=0O0DAAAAMBAJ&pg=PA39&lpg=PA39&dq=%22Pelle+Palm%22+%22Skansen%22&source=bl&ots=0PCCHFSSF_&sig=ACfU3U0J4UA7Q2x153GI-VlACabmVKIWPw&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwjvtsn-utDqAhUXfisKHfX0ASkQ6AEwCXoECAoQAQ#v=onepage&q=%22Pelle%20Palm%22%20%22Skansen%22&f=false. 
  11. ^ Georg Cederskog (8 augusti 1992). ”Skansen-elefanternas nya liv”. Expressen. 
  12. ^ ”Evolution och sannolikhet”. http://ateisterna.blogspot.com/2009/04/evolution-och-sannolikhet.html. 
  13. ^ ”Veckomagasinet”. Vetenskapsradion Nyheter. 22 december 2004. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=526807. Läst 16 juli 2020.