Per-Arne Ringh

Från Wikipedia
Per-Arne Ringh
Information
Född24 maj 1931 (93 år)
Kisa församling i Östergötlands län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1954–1991
GradÖverste av första graden
BefälLivgrenadjärregementet

Per-Arne Ringh, född den 24 maj 1931 i Kisa församling i Östergötlands län,[1] är en svensk militär.

Ringh tog studentexamen 1953 vid Försvarets läroverk i Uppsala. Han blev fänrik vid Livgrenadjärregementet 1954, löjtnant 1956 och kapten 1964. Åren 1951–1954 utbildades han vid Krigsskolan i Karlbergs slott. År 1970 befordrades han till major och var lärare vid Militärhögskolan 1970–1972. Han befordrades till överstelöjtnant 1972 och tjänstgjorde 1972–1973 vid Försvarsdepartementet för att 1973–1975 vara chef för Planeringsavdelningen vid Arméstaben och 1975–1977 bataljonschef och utbildningschef vid Hälsinge regemente. År 1977 befordrades han till överste och var sektionschef vid Arméstaben 1977–1982, befordrad till överste av första graden 1979. Åren 1982–1987 var han chef för Livgrenadjärregementet och 1987–1991 försvarsattaché vid ambassaden i Washington. Slutligen var han slottsfogde vid Gripsholms slott och Strömsholms slott 1991–1999.

Per-Arne Ringh invaldes 1979 som ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien. År 2000 erhöll han H.M. Konungens medalj i 8:e storleken med Serafimerordens band.

Bibliografi

  • Det Kisa jag minns. Människor och miljöer på 1940-talet (Ekblad & Co, Västervik 2002).
  • Livgrenadjärerna under det kalla kriget (med Torbjörn Tillman; Livgrenadjärföreningen, Linköping 2003).
  • Östergötland 1803–2003. Östgöta gille i Stockholm jubilerar (Östgöta gille, Vreta Kloster 2003).

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).

Källor

  • Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 186.
  • Livgrenadjärmässens ideella förening, läst 2017-03-20.