Gripsholms slott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Gripsholm” leder hit. För andra betydelser, se Gripsholm (olika betydelser).
Gripsholms slott
Slott
Gripsholm, vy från Mariefreds hamn.
Gripsholm, vy från Mariefreds hamn.
Land Sverige Sverige
Län Södermanland
Kommun Strängnäs
Läge
Skapare Henrik von Cöllen,
Fredrik Nussdorffer
Stil Renässans
Material Tegel
Grundad 1537
Ägare Statens fastighetsverk
Öppet för allmänheten ja
Nås enklast via Väg 223
GeoNames 2710622
Webbplats: Gripsholms slotts webbplats

Gripsholms slott är ett kungligt slott vid Mälaren, strax utanför Mariefreds gamla stadskärna i Strängnäs kommun. Slottet ägs av svenska staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. Till slottsområdet hör, förutom själva slottsbyggnaden, även bland annat Gripsholms kungsladugård och en hjorthage.[1]

Gripsholms slott inrymmer Statens porträttsamling med över 5 000 verk, med exempel på porträttkonstens förändringar från 1500-talet och fram till nutid. Samlingen grundades 1820. Sedan 1860-talet har Nationalmuseum ansvar för porträttsamlingen.

Läge[redigera | redigera wikitext]

Slottet ligger vid Gripsholmsfjärden i Mälaren, på det som ursprungligen var en cirka 400 meter lång och 150 meter bred holme.[2] Genom landhöjningen har området omkring borgen torrlagts. Slottsholmen avskiljs av en vallgrav med vindbygga. Under vissa perioder har vallgraven varit igenfylld, men den öppnades igen i samband med en större renovering av slottet på 1890-talet.

Omedelbart norr om själva slottet på den så kallade Rännarbanan, står några runstenar med berättelser om det berömda Ingvarståget. Något längre norrut finns flera ekonomibyggnader som har tillhört slottets jordbruk, Kungsladugården.

Slottet är äldre än den näraliggande staden Mariefred och ligger inom det område som fram till 1952 var Kärnbo socken.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Gripsholm och Mariefred i Suecia antiqua et hodierna ca 1700, senare handkolorerad
Slottet på distans från entrésidan.
Inre borggården med slottsbrunnen samt trappan med det utskjutande burspråket.
Gripsholms slott (1850), litografi av Carl Johan Billmark.

Borgen[redigera | redigera wikitext]

Gripsholm byggdes som borg av drotsen Bo Jonsson (Grip) på 1370-talet. Åren 1377 till 1380 förvärvade han några gårdar i Kärnbo socken, bland andra Näsby och Finsta (även skrivet Finstad), och bildade ett gods där han lät bygga en borg som låg i strategisk och politisk närhet till Stockholm. Borgens namn, Gripsholm, nämns i ett köpebrev som han daterade i maj 1381 och har kopplingar till Bo Jonssons släktvapen, ett griphuvud.[3]

Efter Bo Jonssons död såldes egendomen 1404 till drottning Margareta, och förblev kronogods till 1472. Åren 1423–46 stod emellertid Gripsholms slott i pant hos greven Hans af Ewersten och Nougarten. Fogden under den tiden hette Hartvig Flögh. Han var ”en tyrann i Södermanland”, enligt en samtida källa. När slottet i samband med Engelbrektsfejden 1434 omringades av en sörmländsk bondehär stod borgen i lågor. Fogden hade anlagt branden och flytt med sina dyrbarheter i båt. Träbyggnaderna som brunnit ner ersattes snart av nya.[4]

Sten Sture den äldre bytte till sig Gripsholm 1472. I ett brev omnämner han ett "torn", sannolikt ett kärntorn. Till slottet byggdes ett kapell som tillägnades jungfru Maria. Den 10 mars 1485 utfärdades avlatsbrev för dem som besökte kapellet vid Gripsholm. År 1498 donerade Sten Sture borgen till kartusianklostret Pax Mariae, som grundats där fem år tidigare.

Den ursprungliga borg som uppfördes av Bo Jonsson låg troligen inom det område som idag rymmer slottets förborg.[5] Det finns bara några få rester kvar av den medeltida borgen - två fasader av gråsten vid Kronoköket[2] och källaren till Stureskansen[6], bägge inom den nuvarande förborgen.

Vasaslottet Gripsholm[redigera | redigera wikitext]

Klostrets existens blev kortvarig. År 1526 blev Pax Mariae det första kloster som indrogs av Gustav Vasa. I december 1525 gjorde han anspråk på godset i egenskap av arvtagare till Sten Sture den äldre, som hade donerat gården till klostret med villkoret att gården skulle återgå till de rätta arvingarna om klostret eller orden inte längre hölls vid makt. Anspråket legitimerades av riksrådet i januari 1526.

Gustav Vasa lät riva borgen och började år 1537 uppföra ett slott 1537, med hjälp av byggmästarna Henrik von Cöllen och Fredrik Nussdorffer. Slottet byggdes i tegel och det krävdes ett stort antal murare för klara det stora bygget. År 1539 var Måns Höck ansvarig murarmästare, som den främste av sammanlagt tjugo murarmästare som då var verksamma vid slottsbygget.[2]

Slottet var avsett att vara en försvarsborg mot både utländska som inhemska hot. Slottets kärna, med de fyra tornen och en sluten borggård, stod i stort sett färdig år 1545, men det pågick byggnadsarbeten av olika slag även därefter. Under senare delen av 1500-talet uökades slottet med den så kallade förborgen.[2]

Slottet var omodernt som försvarsborg redan från början men användes för detta ändamål under Dackefejden. År 1542 gav kungen order till sin fogde Måns Smed att det skulle befästas. Året därefter gav han order om att det skulle uppföras ett staket och ett bröstvärn.[2] Det hämtades även byggmaterial till slottet från Vårfruberga klosterFogdön, som också ligger i Strängnäs kommun.

Slottet har sedan dess genomgått betydande förändringar. Efter Gustav Vasas död 1560 började det förfalla, men hans söner lät komplettera slottet. Erik XIV slutförde byggandet av förborgen och i slutet av 1500-talet genomförde hertig Karl (Karl IX) flera förändringar.

Johan III och hans fru Katarina Jagellonica satt i fängelse här mellan 1563 och 1567 och deras första barn, Isabella och Sigismund föddes på Gripsholm.

År 1571 lät istället Johan III fängsla sin bror Erik XIV och hans familj på Gripsholm. Den 13 juni 1573 flyttades Erik av hertig Karl, officiellt på grund av reparation av taket på slottet. Han satt dock inte fängslad i det lilla rummet i fängelsetornet som kallas "Erik XIV:s fängelse" utan i ett annat utrymme på första våningen i slottet.[7]

1600- och 1700-talen[redigera | redigera wikitext]

Gripsholm ingick mellan 1654 och 1715 i Hedvig Eleonoras livgeding. Hedvig Eleonora, som ofta bodde där innan hon blev änka, genomförde stora förändringar. Hon lät till exempel uppföra den Drottningflygeln 1691, och ersatte 1708 tegeltaket med ett koppartak.[8]

Gustavianska tiden[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1773 och 1785 tillbringade kung Gustaf III periodvis lång tid på Gripsholm, tillsammans med stora delar sitt hov. Besöken skedde främst på hösten och ofta över julen. Redan 1773 inrättades på drottning Sofia Magdalenas inititativ en enkel teaterlokal i det torn som tidigare, fram till 1738, hade inrymt ett slottkapell.[9] Den 8 juli 1781 inleddes bygget av en ny teater i samma torn. Den ritades av arkitekten Erik Palmstedt och stod klar för invigning till kungens Gripsholmsvistelse våren 1782.[3]

På 1770-talet försågs de flesta av rummen med kakelugnar för uppvärmning och den så kallade ”Kavaljersflygeln” uppfördes.[10]

Lilljekvists Gripsholm[redigera | redigera wikitext]

Under 1890-talet genomfördes en omfattande renovering. En förening, Gripsholmsföreningen, bildades den 15 januari 1889 för att leda restaureringsarbetet, samt samla in pengar och söka annat stöd för arbetet. Drivande bakom förslaget var chefen Nationalmuseum, Gustaf Upmark. Ambitionen var att slottet skulle återfå den yttre karaktär som det hade i slutet av 1500-talet.

Kung Oscar II var föreningens beskyddare och bidrog själv till finansieringen. Han godkände de första delarna av ombyggnadsplanerna vid en konselj den 18 september 1891. Beslutet innebar att Gripsholms slott skulle ställas i "ett i dess egenskap av nationalmonument värdigt skick". Arbetena skulle utföras utan kostnader för staten.[11]

Restaurerings- och ombyggnadsarbetet inleddes i mitten av juli 1892, under ledning av arkitekten Fredrik Lilljekvist, som var anställd vid Överintendentsämbetet. Han hade redan år 1887 deltagit vid Konstakademiens elevutställning och där visat upp sju ritningar med uppmätningar över slottet samt tolv "restaurationsritningar". För dessa senare belönades han år 1889 med en silvermedalj vid världsutställningen i Paris.[11]

Som stöd för arbetet hade Lilljekvist bland annat bevarade spår på byggnaden, avbildningar från bland annat Suecia antiqua et hodierna samt utformningen av andra svenska 1500-talsslott. Upmark och Lilljekvist besökte och dokumenterade detaljer vid bland annat Vadstena, Läckö och Rydboholm "för att hämta förebilder och motiv".[11]

Vallgraven, som fyllts igen under Gustaf IIIs tid, öppnades och det byggdes en ny vindbrygga. Delar av slottet byggdes på med en våning in mot inre borggården, vilket var ett återställande av förändringar som hade genomförts i början av 1700-talet. Fasaderna mot inre borggården dekormålades.[12] Vissa fönsteröppningar byggdes om och slottet utsmyckades med plåtdetaljer. På inre borggården restes en brunn som hämtades från utställningsstaden Gamla Stockholm, som hade byggts upp för Stockholmsutställningen 1897. Över trappan till slottets huvudentré byggdes ett burspråk, en karnap. En tidigare utbyggnad på samma ställe hade rivits år 1773. Förborgen fick en utsmyckning i form av en tornutbyggnad över öppningen till infartsporten och Fängelsetornet höjdes något och fick en ny huv.[11]

En del av de planerade förändringarna genomfördes aldrig. Det gäller till exempel förslaget att riva Kavaljersflygeln, som uppförts under slutet av 1700-talet. Lilljekvist beskrev den planen som "en av slottsrestaureringens huvudpunkter såväl i historiskt som arkitektoniskt hänseende". Han ville ersätta Kavaljersflygeln med en rekonstruktion av den ursprungliga skansmuren, som legat på samma plats. Men rivningen blev inte verklighet, troligen på grund av kostnadsskäl.[11]

Lilljekvists restaurerings- och ombyggnadsarbete slutfördes 1899.[9]

Kritik mot renoveringen[redigera | redigera wikitext]

Upmarks och Lilljekvists renoveringsarbete blev omstritt. De principer som Lilljekvist arbetade efter, och som han delade med 1800-talets meste restaureringsarkitekt Helgo Zettervall, förkastades som historieförfalskning där de förändringar som samlats under århundradena ersattes med "äldre" nymodigheter. Flera byggnadsdetaljer har, enligt ett senare sätt att se, uppfattats som ohistoriska. Även under tiden som restaureringarna pågick pågick en hetsig debatt om förändringarna på Gripsholm och restaureringarna av äldre byggnader i allmänhet.

Författaren Verner von Heidenstam var en framträdande kritiker. Som introduktion över en artikel, Gripsholm som fornminne, som han år 1894 publicerade i skriften Modern barbarism beskrev Heidenstam Gripsholmsrenoveringen med följande ord: "Ano Domini 1893 gjordes detta gambla hus ændnu gamblare".[13]

I Modern barbarism skrev han dessutom bland annat att "Restaurerandets goda afsikt är obestridd, men välmeningen kan gå vilse". Han ansåg även att "Ett restaureradt Pompeji vore ett ödelagdt Pompeji, och detsamma skall sägas om ett stiliseradt Gripsholm, med nya vallar och karnaper. Hellre en ruin! Gustaf Vasas Gripsholm kan härmas, men det är icke en konstlärd efterbildning vi önska se, utan de äkta spillrorna, äfven om dessa stamma från en långt senare tid".[13]

När Vitterhetsakademien femtio år efter renoveringen publicerade en redogörelse för 1890-talets renoveringsarbete beskrev konsthistorikern Nils G. Wollin kritiken mot Lilljekvist som "orättvis". Han pekade bland annat på det skick som slottet hade när ombyggnadsbeslutet togs, samt att arbetet skedde i nära samarbete med flera av de dåtidens främst experter. Även Wollin var dock, med ett då modernare sätt att se på frågan, kritisk mot delar av resultatet.[11]

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Även under 1900-talet genomfördes en del renoveringsarbete på slottet, både interiört och exteriört. Mellan 1965 och 1967 togs de putsade fasaderna på inre borggården bort. De hade funnits sedan Vasatiden och fått utsmyckningar vid renoveringen på 1890-talet. Borggårdens fasad står därefter oputsad, i ett skick som den troligen aldrig tidigare har haft.[12]

Under 1950-talet gjordes olika förändringar i slottets största rum, Rikssalen.[7]

Tornen[redigera | redigera wikitext]

Griptornet.
Fängelsetornet.

Inget av de fyra huvudtornen har någon historia som sträcker sig tillbaka ända till Bo Jonssons ursprungliga borg, utan är skapade vid Gustav Vasas slottsbygge som började 1537. De har därefter byggts om vid flera tillfällen både interiört och exteriört, och fått nya uppgifter. Tornen har genom åren haft olika namn och kallas numera Griptornet, Vasatornet, Fängelsetornet och Teatertornet. Mellan tornen finns flera olika huskroppar som även de har tillkommit och byggts om under olika tidsepoker. Tornen var ursprungligen bestyckade med kanoner. Byggnadsmaterialet är tegel, med en sockel av gråsten.[2]

Griptornet[redigera | redigera wikitext]

Ägnat huvudsakligen för försvar, varje av de fem våningarna har varit generöst försedd med kanoner. Samtliga våningar har en lodrät passage för transport av förnödenheter eller kanonkulor. Tornet har också använts som fängelse, i vilket inskrifter finns: "Anno 1600 den 3 Aprilis Bleffüe wij här insatte, Troo Gudh i alle tingh, Arffwid Ericksonn Till Lindöö och Peÿtz, Gud wett min lycka, Axel Korck Till Aniela, Wij haffue setted för vår troohett och lydett för wåre synder, kome här uth den..."

De båda, och Karl Gustafsson Stenbock fängslades här av hertig Karl, under striderna mellan honom och Sigismund.

Vasatornet[redigera | redigera wikitext]

Varje våning har bara ett rum. På första våningen ligger förråd, andra våningen inhyser Gustav Vasas säng från gården Räfsnäs. På tredje våningen ligger Gustav III:s divan. På 1700-talet hade Kungen flera divaner i rummet, därav namnet. Idag hänger Slottets självporträtt här.

Teatertornet[redigera | redigera wikitext]

Kallas också kyrktornet, och är slottets största rondell. Kombinerat försvars- och bostadstorn, och under Karl IX också slottskyrka. En teater konstruerades här av Gustav III, där bland andra Gustav III:s franska teater uppträdde 1781–1792.

Fängelsetornet[redigera | redigera wikitext]

Enligt traditionen fängelse för Johan III (1563–1567), Erik XIV och Gustav IV Adolf, med familjer.

Slottets trädgårdar[redigera | redigera wikitext]

Slottet har haft flera trädgårdar och odlingar för det egna behovet av kryddor, grönsaker och frukt. Mellan 1551 och 1555 hade trädgårdsmästaren Hans Friese, även kallad Mäster Hans Gardener, uppdraget att anlägga en kryddgård vid slottet. Den var inhägnad och låg väster om slottet på själva Slottsholmen. Förutom kryddor odlades även träd och rosor. Under Hans Frieses tid anlades ytterligare tre trädgårdar vid Gripsholm, Stora trädgården, Långa trädgården och Finsta kyrsebärsträdgår, samt en lekgård. Det är inte känt exakt var de låg, men det var troligen i närheten av slottet. År 1555 engagerades Hans Teusler som trädgårdsmästare på Gripsholm.[2]

Trädgården på slottsholmen har aldrig varit speciellt påkostad, utan relativt enkel till sin utformning. Ett protokoll från 1707 nämner oputsade häckar, samt gamla och grova äppelträd. Då sköttes trädgården av trädgårdsmästaren Gustaf Hansson i Mariefred. Vid samma tid fanns ytterligare en trädgård samt en humlegård söder om ladugården. Dessa arrenderas av en trädgårdsmästare Erik Elofsson. Det fanns även en trädgård, Djurgårdsträdgården öster om Mariefred.[14]

Galten och Suggan[redigera | redigera wikitext]

Galten och Suggan.

På den yttre borggården står de båda kanonerna Galten och Suggan som göts i slutet av 1500-talet och som tagits som krigsbyten från Ryssland. Kanonerna har funnits på slottet sedan 1623. De har även kallats Rysseulvarna samt Vargen och Varginnan.[3]

Hantverksdetaljer[redigera | redigera wikitext]

Glasmakerier från 1541 utfördes av Urban Glasmakare. Peter Holländer var ansvarig för bleckarbeten vid tillverkningen av tornhuvar år 1544.

Gripsholmsjubiléet 1937[redigera | redigera wikitext]

Generalprogrammet för festligheterna vid Gripsholmsjubileet 1937.

Vid midsommartid 1937 firades slottets 400-årsjubileum under fyra festdagar. Arrangör var Föreningen för Gripsholmsjubiléet 1937, med landshövdingen Bo Hammarskjöld som ordförande och en rad andra höga samhällsföreträdare i styrelsen. Föreningen hade grundats med syftet att "förbereda och verkställa firandet av Wasaborgens grundläggning sommaren 1937 samt förbereda och organisera en sammanslutning för främjande av Gripsholms och dess samlingars utveckling och förkovran".[15]

Festligheterna pågick i fyra dagar, 19-20 och 23-24 juni. Jubileumsprogrammet innehöll bland annat konserter, skådespel, gudstjänster, ryttarspel, uppvisningar och speciella utställningar. Flera av den tidens stora skådespelare medverkade tillsammans med sammanlagt 450 personer[5] i det specialskrivna festspelet Det stora kalaset, bland dem Edvin Adolphson som hade rollen som kung Gustaf Vasa och Holger Löwenadler, som hade rollen som hans fogde. Regissör var Per Lindberg.

Festligheterna, som besöktes av kung Gustaf V, engagerade cirka 2 000 funktionärer, bland annat från stadens och den omgivande socknens befolkning och föreningar. De medverkade som statister, i olika uppvisningar och andra programpunkter. Det arrangerades specialresor från Stockholm och andra orter med båt, buss och tåg. Sammanlagt besöktes jubiléet av cirka 60 000 personer.[15][5]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Interiör[redigera | redigera wikitext]

Exteriör[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Gripsholms slott och slottsområde”. Statens fastighetsverks webbplats. http://www.sfv.se/sv/fastigheter/sverige/sodermanlands-lan-d/gripsholms-slott-mariefred/. Läst 21 maj 2016. 
  2. ^ [a b c d e f g] Westlund, Per-Olof (1949). Gripsholm under Vasatiden: en byggnadshistorisk undersökning. Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens handlingar, 99-0277315-X ; 67. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 1456355 
  3. ^ [a b c] Strömbom Sixten, red (1937). Gripsholm: slottet och dess samlingar 1537-1937. Stockholm: Nordisk rotogravyr. Libris 22215 
  4. ^ Schnell, Ivar (1970). Mariefreds stad. Södermanlands hembygdsförbunds sockenbeskrivningar för hembygdsundervisning, 0280-5782 ; 24. Nyköping: Södermanlands hembygds- och museiförbund. Libris 1668512 
  5. ^ [a b c] Strandberg, Olof Magnus (1940). Bygden kring Gripsholm och Pax Mariæ. Mariefred: Förf. Libris 1379220 
  6. ^ Mariefred 400 år: [en jubileumsbok]. Strängnäs: Axplock. 2005. Libris 10036721. ISBN 91-85385-09-3 
  7. ^ [a b] Johnsson, Ulf G. (2004). Gripsholms slott: en vägledning (3., rev. uppl.). Stockholm: Nationalmuseum. Libris 9531485. ISBN 91-7100-711-3 
  8. ^ Nanna Lundh-Eriksson (1947). Hedvig Eleonora. Stockholm: Wahlström & Widstrand 
  9. ^ [a b] Folcker, Erik G.; Strömbom Sixten, Looström Ludvig (1946). Gripsholms slott: officiell vägledning för besökande ([Ny uppl.]). Stockholm: Norstedt. Libris 14635189 
  10. ^ Legnér, Mattias (25 februari 2013). ”Kakelugnen värmde under lilla istiden”. Svenska Dagbladet. 
  11. ^ [a b c d e f] Wollin, Nils G. (1950). Gripsholmsföreningen och restaureringen på 1890-talet.. [Stockholm]: [Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien]. Libris 1456409 
  12. ^ [a b] Lisinski, Jan. ”Från Kalmar slott till Vadstena slott”. Tidningen Kulturvärden 1999:3. Statens fastighetsverk. http://www.sfv.se/globalassets/kulturvarden/1999_03/s28-fran_kalmar_slott_till_vadstena_slott.pdf. Läst 4 november 2016. 
  13. ^ [a b] von Heidenstam, Verner. ”Gripsholm som fornminne”. Modern barbarism. Albert Bonniers förlag, Stockholm (1894). http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/HeidenstamV/titlar/ModernBarbarism/sida/19/etext. Läst 4 november 2016. 
  14. ^ Westlund, Per-Olof (1953). Gripsholm under den karolinska tiden. Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens handlingar, 99-0277315-X ; 79:2. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 418625 
  15. ^ [a b] Generalprogrammet för festligheterna Gripsholm 400 år 19-20 och 23-24 juni 1937, tryckt och utgivet 1937 av Föreningen för Gripsholmsjubiléet 1937

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]