Petronius
| Petronius | |
 Tänkt porträtt av Petronius, bokillustration från 1700-talet | |
| Född | Publius Petronius Niger Massila, romerska riket |
|---|---|
| Död | Kyme[1], Italien |
| Andra namn | arbiter elegantiae |
| Medborgare i | Romerska riket |
| Sysselsättning | Skribent[2][3], poet, militär, politiker, filosof |
| Befattning | |
| Romersk senator Romersk guvernör Konsul | |
| Noterbara verk | Satyricon |
| Föräldrar | Publius Petronius Plautia |
| Redigera Wikidata | |
Titus (eller Gaius) Petronius Arbiter, född omkring 27 e.Kr. (möjligtvis i Massilia), död 66 e.Kr. i Cumae genom självmord, var en romersk författare (satiriker) och tjänsteman vid kejsar Neros hov. Han är kanske mest känd för sitt verk Satyricon.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Eftersom romerska källor tillskriver olika praenomen och cognomen till Petronius är det osäkert om det är samma person som avses. Både Plinius d.ä.[4] och Plutarchos[5] omnämner en viss Titus Petronius i kretsen kring kejsar Nero. Tacitus ger en utförlig beskrivning av en Petronius som var bland annat konsul och arbiter elegantiae (ungefär smakdomare) under Nero, men kallar honom Gaius[6]. Denna neronska hovman antas vara identisk med författaren till romanen Satyricon, som kallas Petronius Arbiter både i manuskript av verket och i citeringar av senare författare.[7][8]
Enligt Sidonius Apollinaris kom Petronius själv eller verket Satyricon från Massilia.[9] Tacitus beskriver honom som en njutningskonstens mästare, men som ändå gjorde karriär som prokonsul i Bithynien och sedan konsul innan han upptogs i Neros närmaste vänkrets. Vid hovet fungerade han som högsta auktoritet i smakfrågor (arbiter elegantiae) tills han, misstänkliggjord av praetorianprefekten Tigellinus och anklagad för delaktighet i den pisonska sammansvärjningen, ansåg döden oundviklig. Han begick självmord genom att låta skära upp sina blodådror, förbinda dem och sedan öppna dem för att långsamt dö av blodförlust under en kväll medan han diskuterade poesi med vänner, belönade och straffade sina slavar, åt middag och sov.[6][7]
Verk[redigera | redigera wikitext]
Petronius Arbiters i utdrag bevarade äventyrsroman, Satyricon eller Satiræ, skildrar en viss Encolpius brokiga upplevelser i en stil som blandar vers och prosa, påminnande om den menippeiska satiren.[7] Det största bevarade stycket ur romanen Satyricon är känt under namnet Cena Trimalchionis ("Trimalchios gästabud") och utgavs i tysk översättning och kommentar av Ludwig Friedländer 1891; svensk översättning av Hilding Andersson 1902.[10]
Av Petronius verk finns inte mycket sparat åt eftervärlden. Endast ett fragment av en längre berättelse finns bevarad i verket Satyricon.
Citat[källa behövs][redigera | redigera wikitext]
| ” | Mundus vult decipi, ergo decipiatur. Världen vill bedragas, må den då bedragas. |
„ |
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Satyricon, filmatiserad 1969, se Fellinis Satyricon
Övrigt[redigera | redigera wikitext]
- Asteroid 3244 Petronius har sitt namn efter honom.
- Henryk Sienkiewicz lät honom bli en av de viktigaste figurerna i romanen Quo vadis?.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Краткая литературная энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, 1962, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Mirabile: Archivio digitale della cultura medievale, SISMEL – Edizioni del Galluzzo.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Naturalis Historia, 37. 7
- ^ De adulatore et amico, 19 (engelsk översättning)
- ^ [a b] Annaler, 16. 17-19
- ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 549-550
- ^ Sir William Smith, red (1848). C. Petro'nius Arbiter. A Dictionary of Greek and Roman biography and mythology. http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus%3Atext%3A1999.04.0104%3Aalphabetic+letter%3DP%3Aentry+group%3D16%3Aentry%3Dc-petronius-arbiter-bio-1
- ^ Carmen 23, även känt som Petronius Fragment 4 (engelsk översättning)
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 550
