Philippe Soupault

Från Wikipedia
Porträtt av Philippe Soupault, av Robert Delauney.

Philippe Soupault, född 2 augusti 1897 i Chaville, Hauts-de-Seine, död 12 mars 1990 i Paris, var en fransk poet, författare och politisk aktivist.

Biografi

Soupault var aktiv i dadaismen och grundade senare den surrealistiska rörelsen tillsammans med André Breton. Han startade tidskriften Littérature tillsammans med författarna Breton och Louis Aragon i Paris 1919, vilket för många markerar början av surrealismen. Den första boken av automatisk skrift, Les Champs magnétiques (1920), skrevs tillsammans av Soupault och Breton. År 1927 översatte Soupault, med hjälp av sin hustru Marie-Louise, William Blakes Songs of Innocence and Experience till franska. Året därpå skrev han en monografi om Blake, där han argumenterade för att poeten var ett "geni", vars arbete förutsåg den surrealistiska rörelsen i litteraturen.

Soupault ledde Radio Tunis 1937-40, då han arresterades av pro-Vichyregimen men lyckades fly till Alger. Efter att ha fängslats av nazisterna under andra världskriget, flyttade han till USA, däe han undervisade på Swarthmore College men återvände senare till Frankrike i oktober 1945. Hans verk omfattar så stora volymer av poesi som Aquarium (1917) och Rose des Vents (1920) och romanen Les Dernières Nuits de Paris (1928). År 1957 skrev han librettot för Germaine Tailleferres opera La Petite Sirène, baserad på Hans Christian Andersens saga Den lilla sjöjungfrun. Detta verk sändes ut av den franska Radio National 1959.

Bibliografi

  • Aquarium (1917)
  • Rose des vents (1919)
  • Les Champs magnétiques, (1919, i samarbete med A. Breton)
  • L’Invitation au suicide (1921)
  • Westwego (1922)
  • Le Bon Apôtre (1923, roman)
  • Les Frères Durandeau (1924, roman)
  • Georgia (1926)
  • Le Nègre (1927, roman)
  • Les Dernières Nuits de Paris (1928, roman).
  • Le Grand Homme (1929, roman)
  • Les Moribonds (1934, självbiografisk roman)
  • Il y a un océan (1936)
  • Odes à Londres bombardée (1944)
  • Le Temps des assassins (1945, uppföljare av självbiografi)
  • Odes (1946)
  • L’Arme secrète (1946)
  • Message de l'île déserte (1947)
  • Chansons (1949)
  • Sans phrases (1953)
  • Arc-en-ciel (1979)
  • Mémoires de l’oubli (1981, självbiografi)
  • Poèmes retrouvés (1982)

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar