Louis Aragon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Louis Aragon
Portrait Aragon.jpg
PseudonymAlbert de Routisie
Född3 oktober 1897
Paris, Frankrike
Död24 december 1982 (85 år)
Paris, Frankrike
YrkeFörfattare
NationalitetFrankrike Fransk
SpråkFranska
Verksam1919-1982
GenrerPoesi, essäistik, romankonst
DebutverkFeu de joie (1920)
Framstående priserLenins fredspris (1957)
Make/makaElsa Triolet
InfluenserLautréamont, Dickens, Tolstoj

Louis Aragon, ursprungligen Louis-Marie Andrieux, född 3 oktober 1897 i Paris, död 24 december 1982 i Paris, var en fransk poet, essäist och romanförfattare med inflytande på såväl dadaismen som surrealismen och den socialistiska realismen. Han var föreslagen till det svenska nobelpriset i litteratur ett par år i rad vid mitten av 1960-talet.[1][2] Ett fåtal av Louis Aragons dikter och essäer är översatta till svenska men någon enskild volym av dem har inte utgivits. Ett par av hans tidiga romaner är däremot utgivna i Sverige sedan 1990-talet. Aragon var gift med den ryskfödda författaren Elsa Triolet.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Louis Aragon kom till världen som ett utomäktenskapligt barn till politikern Louis Andrieux och Marguerite Toucas-Massillon. I ett dopregister från 3 november 1897 sägs han vara född i Madrid som son till Jean Aragon och dennes äkta maka Blanche Moulin. För att undvika en societetsskandal omhändertogs han av en amma i Bretagne sina första nio månader. Mammans familj tog sig därefter an honom i Paris. Morföräldrarna utgav sig för att vara föräldrar, modern hans syster, fadern hans gudfar.[3]

Dadaismen[redigera | redigera wikitext]

Från 1919 och några år framöver var Louis Aragon medredaktör för den dadaistiskt präglade tidskriften Littérature tillsammans med André Breton och Philippe Soupault.[4] 1920 debuterade han som poet med diktsamlingen Feu de joie. En teckning av Pablo Picasso beledsagade dikterna, varav en tillägnades den poetiska förebilden Pierre Reverdy. Denna debut följdes upp med genombrottsromanen Anicet ou le Panorama. Bokens motto av Tristan Tzara löd: "Frånvaron av system är också ett system, fast mycket mer sympatiskt". Den är en nyckelroman med flera igenkännbara vänner. Den är också en häftig vidräkning av den övergripande kultur som hade frambringat ett förödande världskrig. Aragons andra roman Les Aventures de Télémaque är en pastischFrançois Fénelons roman med samma namn från år 1699.[5] Den är tillägnad Paul Éluard och försedd med citat av bland andra Francis Picabia liksom ett tecknat porträtt av författaren utfört av Robert Delaunay.

Surrealismen[redigera | redigera wikitext]

Louis Aragon var nära allierad med André Breton när den franska surrealismen växte fram. Han skrev tidigt ett surrealistiskt manifest, Une vague des rêves, som sägs ha föregripit Bretons tankegångar.[6] Han bidrog även senare till en surrealistisk teoribildning. Han var fortsatt dessutom en produktiv poet, liksom en av riktningens få romanförfattare vid sidan av René Crevel och Robert Desnos. Bonden i Paris betraktas som en av surrealismens viktigaste romaner. Han närmade sig även erotiken med en lyrisk och smått parodisk hållning i prosaverket Irenes fitta, men valde att publicera den anonymt. Den utkom 1928 i 150 exemplar och var illustrerad med fem etsningar av André Masson. En andra utgåva av boken dröjde ända till 1968 och då valde författaren att gömma sig bakom pseudonymen Albert de Routisie. Vad gäller författarens liv hade han 1925 träffat den förmögna brittiska redardottern Nancy Cunard, som han reste runt med i Europa de följande tre åren. Under en vistelse i Venedig lämnade hon honom i september 1928, vilket tog honom så hårt att han försökte begå självmord (sömnmedel). Poème à crier dans les ruines som trycktes i diktsamlingen Le grande gaîté är en lång, intensiv och rytmiskt ordberusad diktuppgörelse med en kärlek dömd att dö.

Kommunismen[redigera | redigera wikitext]

Aragon var en av de första intellektuella som anslöt sig till det franska kommunistpartiet, omkring 1928. Ungefär samtidigt träffade han Vladimir Majakovskij i Paris, tillsammans med dennes svägerska, romanförfattaren Elsa Triolet, som Aragon senare skulle gifta sig med. Han uteslöts ur den franska surrealistgruppen 1932 efter ett besök i Sovjetunionen. Den långa slagkraftiga dikten Röd front ledde i början av 1930-talet till konfiskering av upplagan och åtal för "uppmaning till mord".[7]

Socialrealismen[redigera | redigera wikitext]

Åren 1934–1944 ägnade sig Louis Aragon åt de fyra första delarna av en romansvit kallad le monde réel, "den verkliga världen", skriven i den socialistiska realismens anda. Den första romanen, Les Cloches de Bâle (1934), filmatiserades för fransk tv 1981 med titeln Catherine. För Les Beaux quartiers (1936), den andra romanen i serien, tilldelades Louis Aragon litteraturpriset prix Renaudot samma år som den kom. Den filmatiserades för fransk tv 1983. De två avslutande delarna utkom under andra världskriget och Tysklands ockupation av Frankrike. De heter Les Voyageurs de l'impériale (1942) och Aurélien (1944). Denna fjärde del av romansviten hamnade på plats 51 när Le Monde 1999 inbjöd fransmännen att rösta fram 1900-talets 100 mest minnesvärda böcker. Boken utspelar sig efter första världskriget, på 1920-talet, och handlar om den olyckliga kärleken mellan den gifta kvinnan Bérénice Morel och krigsveteranen Aurélien Leurtillois. Den har spelats in för fransk tv ett par gånger, 1978 och 2003.[8] Den femte och avslutande romanen i serien le monde réel börjar i februari 1939, övergår i en skildring av kriget mellan Frankrike och Nazityskland och slutar med Frankrikes nederlag i juni 1940. Den heter Les Communistes och består av sex volymer utgivna 1949–1951 (ytterligare bearbetade 1966–1967).

Underjordisk verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget var Aragon verksam inom den underjordiska motståndsrörelsen.

Tonsättningar och svenska översättningar[redigera | redigera wikitext]

Många av Louis Aragons kärleksdikter har tonsatts, av bland andra Léo Ferré och Georges Brassens. I ett nummer av BLM mot slutet av 1945 återfanns en rimmad dikt skriven av Aragon i Carcassonne fem år tidigare. Den hette Fria zonen och var tolkad av Gunnar Ekelöf.[9] Dikter av honom medtogs senare i Henry G Gröndahls antologi Hjärtat och mörkret (1948). Den omtvistade kampdikten Röd front trycktes i början av 1970-talet i antologin Fransk poesi 1910–1970 i svensk översättning av Lasse Söderberg, tillsammans med ett par andra dikter. Två av Aragons essäer, Om stilen (1928) och Måleriet till trots (1930), togs vid samma tid med i Gunnar Qvarnströms litteraturhistoriska surrealistantologi Moderna manifest. 3: Surrealism. Över tjugo år senare, på 1990-talet, utkom också ett par av hans tidiga romaner på två olika förlag, båda i översättning av Hans Johansson.

Verk (urval)[redigera | redigera wikitext]

Dikter[redigera | redigera wikitext]

  • Cantique à Elsa (1941)
  • Les Yeux d'Elsa (1942)
  • Les Poètes (1960)

Dikter på svenska spridda i tidskrifter och antologier[redigera | redigera wikitext]

På engelska[redigera | redigera wikitext]

Romaner[redigera | redigera wikitext]

  • Les Cloches de Bâle (1934)
  • Les Beaux quartiers (1936)
  • Les Voyageurs de l'impériale (1942)
  • Aurélien (1944)
  • La Semaine sainte (1958)
  • Les Communistes, sex volymer (1949–1951; ytterligare bearbetade 1966–1967)

Noveller[redigera | redigera wikitext]

  • Le Libertinage (1924)

Essäer[redigera | redigera wikitext]

  • Une vague de rêves (1924)
  • Traité du style (1928)
    • Om stilen. Ingår i Gunnar Qvarnström (red.): Moderna manifest 3. Surrealism (Almqvist & Wiksell, 1973)
  • La Peinture au défi (1930)
    • Måleriet till trots. Ingår i Moderna manifest 3 (1973)

Redaktörskap[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Pierre Daix: Aragon (Éditions Taillandier, 2005)
  • Anders Lidén: Biografiskt. Ingår i Gunnar Qvarnström: Moderna manifest 3: Surrealism (Almqvist & Wiksell, 1973)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Förslagslista till nobelpriset 1965.
  2. ^ Förslagslista till nobelpriset 1966
  3. ^ P. Daix (2005), s 9.
  4. ^ Nr 13 av denna tidskrift, utgiven i maj 1920, bestod av 23 dadamanifest. Nästan alla var skrivna av unga fransktalande män utom två, Le Corridor, som var undertecknat av den tyskspråkige Dr Val. Serner, och Dada est américaine av den engelskspråkige Walter Arensberg. Numret kan läsas här sdrc.lib.uiowa.edu
  5. ^ Fénelons roman från 1699 kan läsas här fr.wikisource.org
  6. ^ A. Lidén (1973).
  7. ^ Dikten Röd front finns på svenska i diktantologin Fransk poesi 1910-1970.
  8. ^ Lista med filmer som bygger på Aragons texter. imdb.com
  9. ^ Gunnar Ekelöfs tolkning Fria zonen kan läsas här. runeberg.org

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Lillian Doherty: Louis Aragon. Ingår i: Rosemary M. Canfield Reisman (red.): Surrealist Poets (Salem Press, 2012)
  • Bengt Holmqvist: Aragon. Ingår i Den moderna litteraturen (Bonniers, 1966), s 146-150
  • Hans Johansson: Aragon - en parisisk bonde. Förord till romanen Bonden i Paris (Symposion, 1995)
  • Lasse Söderberg: Louis Aragon. Ingår i Fransk poesi 1910-1970 (Fibs Lyrikklubb, 1973)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]