Presidentvalet i Frankrike 2022

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Presidentvalet i Frankrike 2022
Frankrike
← 2012 10 april 2022 (första valomgången)
24 april 2022 (andra valomgången)
2027 →
  Emmanuel Macron Marine Le Pen
Kandidat Emmanuel Macron, Frankrikes nuvarande president och trolig kandidat 2022. Marine Le Pen, huvudmotståndare i 2017 års presidentval och kandidat 2022.
Parti En Marche! Rassemblement National

Presidentvalet i Frankrike 2022 planeras att hållas den 10 april 2022. Om ingen kandidat vunnit en absolut majoritet av de avlagda rösterna genomförs en andra valomgång den 24 april.[1] Parlamentsval hålls sedan den 12 och 19 juni 2022, förutsatt att inte nationalförsamlingen upplösts innan dess.[1] Sittande president är Emmanuel Macron, hans mandatperiod upphör den 13 maj 2022.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Valförfarande[redigera | redigera wikitext]

Under Femte republikens konstitution hålls presidentval genom direktval bland alla röstberättigade.[2] Sedan 2002 hålls valen vart femte år.[3]

För att väljas till president krävs att en kandidat fått minst hälften av rösterna i valet. I annat fall hålls en andra valomgång fjorton dagar senare, där endast de två kandidater som fått flest röster i första valomgången får delta.[4] Det är möjligt att avstå sin kandidatur, men i praktiken är det vanligare att de slagna kandidaternas partier ställer sig bakom den kandidat de tycker står närmast de egna värderingarna.

Kvalifikationer[redigera | redigera wikitext]

För att kvalificera sig som kandidat i presidentvalet förutsätts att personen nominerats av minst 500 medborgare som innehar vissa folkvalda uppdrag, ofta kallat att stå fadder (franska: parrainage). Det rör sig om ledamöter i parlamentet, regionfullmäktige, departementsfullmäktige, de utomeuropeiska förvaltningsområdena och territoriernas parlamentariska församlingar samt utlandsfransmännens rådsförsamling. Den största gruppen faddrar återfinns dock bland borgmästare och underborgmästare, arrondissementsborgmästare i Paris, Lyon och Marseille samt ordförande i vissa andra stads- och landskommunala församlingar. De personer som nominerar presidentkandidaterna måste företräda minst 30 olika departement, och maximalt 10 % får företräda ett och samma departement.[5]

En och samma person kan inneha ämbetet maximalt två mandatperioder i följd.[2] Det innebär att Emmanuel Macron kan kandidera i valet 2022, men att han därefter måste lämna presidentämbetet innan han kan väljas till president på nytt.

Nuvarande president[redigera | redigera wikitext]

Den första valomgången i Frankrikes presidentval 2017 ägde rum den 23 april.[6] Ingen kandidat fick egen majoritet i den första omgången, vilket innebar att de två kandidater som fick flest röster - den obundna mittenpolitikern Emmanuel Macron med 24,0 % och nationalisten Marine Le Pen med 21,3 % - fick mötas i en andra valomgång den 7 maj 2017.[6][7]

Macron besegrade Le Pen med 66,10 procent av rösterna[7] och installerades den 14 maj 2017.[8] Presidentvalet följdes av parlamentsval den 11 och 18 juni samma år.[9]

Kandidater[redigera | redigera wikitext]

Formellt inleds nomineringen av kandidater först dagen efter att valet utlysts,[1] vilket beräknas ske i början av 2022. Fram till dess pågår primärval och andra former av nomineringsprocesser inom partierna. Följande tabell visar de huvudsakliga kandidater som i september 2021 uttalat att de avser att kandidera i valet.[10] Den sittande presidenten, Emmanuel Macron, hade i september 2021 ännu inte uttalat om han kandiderar för ytterligare en mandatperiod.

Personer som kungjort sin kandidatur
Kandidatens namn
(ålder på valdagen)
Partibeteckning eller
ideologi
Politisk funktion Kommentar
Nathalie Arthaud (52) 2017-02-11 16-10-22 meeting-lo-belfort (cropped).jpg Lutte ouvrière
(extremvänster)
Talesperson för Lutte ouvrière
François Asselineau (64) François ASSELINEAU.jpg Union populaire républicaine
(högerpopulistisk)
Partiordförande för Union populaire républicaine
Michel Barnier (71) Barnier, Michel-9568.jpg Les Républicains inget
tidigare minister och chefsförhandlare för Brexit
Kandiderar vid Les Républicains kongress
Xavier Bertrand (57) 2015-01-28 20-03-01 meeting-ump-seloncourt (cropped).jpg Obunden höger Regionstyrelsens ordförande i Hauts-de-France.
Éric Ciotti (56) Éric Ciotti (2).jpg Les Républicains Parlamentsledamot för Alpes-Maritimes Kandiderar vid Les Républicains kongress
Nicolas Dupont-Aignan (61) Nicolas Dupont-Aignan, homme politique français.jpg Debout la France
(högerradikal)
Partiordförande för Debout la France
Parlamentsledamot för Essonne
Anne Hidalgo 62) Anne Hidalgo 2019 (cropped).jpg Parti socialiste
(socialist)
Paris borgmästare Deltar i partiets primärval
Yannick Jadot (54) Yannick Jadot against Miguel Canete (15395546666) (cropped).jpg Europe Écologie Les Verts
(grönt, ekologiskt)
Europaparlamentariker Utsedd genom primärval där fem gröna partier samarbetar.
Jean Lassalle (66) Jean Lassalle 03 (cropped).jpg Résistons
(landsbygdsparti)
Partiordförande för Résistons
Parlamentsledamot för Pyrénées-Atlantiques
Stéphane Le Foll (62) Stéphane Le Foll (2014) (cropped).jpg Parti socialiste
(socialist)
Le Mans borgmästare Deltar i partiets primärval
Marine Le Pen (53) Le Pen, Marine-9586 (cropped).jpg Rassemblement National
(nationalistiskt, socialkonservativt)
Partiordförande för Rassemblement national
Parlamentsledamot för Pas-de-Calais
Jean-Luc Mélenchon (70) Jean Luc MELENCHON in the European Parliament in Strasbourg, 2016 (cropped).jpg La France insoumise
(extremvänster)
Gruppledare och parlamentsledamot för Bouches-du-Rhône
Arnaud Montebourg (59) Montebourg lanouvelleFrance (cropped).jpg Obunden vänster inget
tidigare minister och parlamentsledamot för Saône-et-Loire
Valérie Pécresse (54) Valérie Pécresse Cannes 2016.jpg Soyons libres
(gaullism, liberalkonservatism)
Regionstyrelsens ordförande i Île-de-France
Partiordförande för Soyons libres
Kandiderar vid Les Républicains kongress
Jean-Frédéric Poisson (59) Jean-Frédéric Poisson - Manifestation « Marchons Enfants » contre la PMA et la GPA - 12 (cropped).jpg VIA, la voie du peuple
(kristdemokratisk)
Partiordförande för VIA, la voie du peuple
Philippe Poutou (55) Philippe Poutou - Gilets jaunes (2019).jpg Nouveau Parti anticapitaliste
(extremvänster)
Kommunfullmäktige i Bourdeaux
Fabien Roussel 52) Roussel Fabien 1.jpg Parti communiste français Partisekreterare för Parti communiste français
Parlamentsledamot för Nord
Utsedd genom partiinternt förfarande.
Antoine Waechter (73) Antoine Waechter, 2009 (cropped).jpg Mouvement écologiste indépendant
(grönt, ekologiskt, lokalt)
Kommunfullmäktige i Fulleren

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Compte rendu du Conseil des ministres du 13 juillet 2021” (på franska). gouvernement.fr. Gouvernement français. 13 juli 2021. https://www.gouvernement.fr/conseil-des-ministres/2021-07-13. Läst 5 oktober 2021. 
  2. ^ [a b] Constitution de la République française 1958, Titre II, Article 6.
  3. ^ Loi constitutionnelle n° 2000-964 2000.
  4. ^ Constitution de la République française 1958, Titre II, Article 7.
  5. ^ Loi n° 62-1292 1962, Article 3.
  6. ^ [a b] Roger, Patrick (15 februari 2017). ”Parrainages, temps de paroles, debats... Les dates clé de l'élection présidentielle” (på franska). Le Monde. http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2017/article/2017/02/15/parrainages-temps-de-parole-debats-les-dates-cle-de-l-election-presidentielle_5079909_4854003.html. Läst 5 oktober 2021. 
  7. ^ [a b] ”Résultats de l'élection présidentielle 2017” (på franska). Ministère de l'Intérieur. 2017. https://www.interieur.gouv.fr/Elections/Les-resultats/Presidentielles/elecresult__presidentielle-2017/(path)/presidentielle-2017/FE.html. Läst 5 oktober 2021. 
  8. ^ ”Élysée : passation de pouvoir entre François Hollande et Emmanuel Macron” (på franska). Public Sénat. 14 maj 2017. https://www.publicsenat.fr/article/politique/elysee-passation-de-pouvoir-entre-francois-hollande-et-emmanuel-macron-60574. Läst 5 oktober 2021. 
  9. ^ ”Résultats des élections législatives 2017” (på franska). Ministère de l'Intérieur. 2017. https://www.interieur.gouv.fr/Elections/Les-resultats/Legislatives/elecresult__legislatives-2017/(path)/legislatives-2017/FE.html. Läst 5 oktober 2021. 
  10. ^ Vaudano, M; Dahyo, A (2 juni 2021). ”Présidentielle 2022 : qui sont les candidats déclarés et pressentis ?” (på franska). Le Monde. https://www.lemonde.fr/les-decodeurs/article/2021/06/02/presidentielle-2022-qui-sont-les-candidats-declares-et-pressentis_6082545_4355770.html. Läst 5 oktober 2021. 

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]