Marine Le Pen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Marine Le Pen

Marine Le Pen (2014)

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
16 januari 2011
Företrädare Jean-Marie Le Pen

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
14 juli 2009
Ämbetsperiod
20 juli 200413 juli 2009

Ledamot av regionfullmäktige i Nord-Pas de Calais
Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
26 mars 2010

Ledamot av regionfullmäktige i Île-de-France
Ämbetsperiod
28 mars 200421 mars 2010

Ledamot av regionfullmäktige i Nord-Pas de Calais
Ämbetsperiod
15 mars 199828 mars 2004

Ledamot av kommunfullmäktige i Hénin-Beaumont
Ämbetsperiod
23 mars 200824 februari 2011

Född Marion Anne Perrine Le Pen
5 augusti 1968 (48 år)
Neuilly-sur-Seine, Hauts-de-Seine
Nationalitet Frankrike Frankrike
Politiskt parti Front National
Relationer Jean-Marie Le Pen (far)
Barn 3
Alma mater Université Panthéon-Assas (LL.M., DEA)
Yrke Advokat
Namnteckning Marine Le Pens namnteckning
Webbplats http://www.marinelepen.fr/

Marine Le Pen, född 5 augusti 1968 i Neuilly-sur-Seine, är en fransk jurist, politiker och partiledare för det franska högerextrema[1][2][3][4][5][6][7][8] partiet Front National (FN) sedan 2011. Hon är den yngsta dottern av tre till partiets grundare Jean-Marie Le Pen samt moster till Marion Le Pen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Marine är den yngsta av tre döttrar till Jean-Marie Le Pen och Pierrette Lalanne.[9] År 1976, när Marine var åtta år gammal, utsattes familjen Le Pens bostad i Paris för ett bombattentat. Denna händelse, tillsammans med den atmosfär av fruktan och hot som hon tvingades utstå från skolkamrater och lärare på grund av sin fars politik, är två saker Le Pen uppger har format henne mest under uppväxten.[10] Hennes föräldrar separerade 1987 och Marine tappade kontakten med sin mor.[9]

Le Pen studerade vid Université Panthéon-Assas i Paris. Hon avlade juristexamen (LL.M.) 1991. Hon avlade även masterexamen (DEA) i straffrätt 1992. Le Pen arbetade därefter en tid som advokat, innan hon blev chefsjurist för Front National mellan 1998–2003.[9]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Marine Le Pen har varit folkvald politiker sedan 1998, då hon för första gången valdes in som regionfullmäktige i Nord-Pas-de-Calais. Vid valen 2004 blev hon i stället regionfullmäktige i Parisregionen, men kunde återvända till Nord-Pas-de-Calais efter regionvalen 2010. Le Pen valdes också till Europaparlamentariker i valen 2004, och igen 2009.

Marine Le Pen är sedan den 16 januari 2011 partiledare för Front National, efter att hennes far Jean-Marie Le Pen avgått från posten. Hon kandiderade i det franska presidentvalet 2012 och fick där 6,4 miljoner röster (17,90 procent), vilket var Front Nationals dittills bästa valresultat.[11]

Presidentvalet 2017[redigera | redigera wikitext]

Marine Le Pen träffar Vladimir Putin i Moskva den 24 mars 2017.

Vid en opinionsundersökning några veckor efter terrorattentaten i Paris 2015, fastställde opinionsinstitutet att om det hade varit presidentval skulle Marine Le Pen ha fått 29-31 procent av rösterna i första omgången. Hon skulle därmed ha fått flest röster och gått vidare till andra omgången. Efter henne kom i opinionsundersökningen Nicholas Sarkozy, medan den sittande presidenten François Hollande inte skulle ha tagit sig vidare till andra omgången.[12][13][14]

Den 23 april 2017, i den första omgången av det franska presidentvalet 2017 fick Le Pen och Front National sitt dittills bästa valresultat någonsin. Le Pen tog sig därmed vidare till presidentvalets andra och sista omgång den 7 maj där hon möter kandidaten Emmanuel Macron.[15]

Ideologiska ställningstaganden[redigera | redigera wikitext]

I en intervju med The Daily Telegraph uttryckte Marine Le Pen djup oro över islamiseringen av det franska samhället och menade att islams ständigt tilltagande politiskt-religiösa krav hotar civilisationens överlevnad. Le Pen underströk dock att hon och Front National inte motsätter sig islam utan enbart islamiseringen av Frankrike. [16]

Sedan Marine Le Pen gick med i partiet har hon förespråkat tolerans för abort och homosexualitet, vilket särskilt retat upp några av de mer traditionella katolska väljarna. Hon anser också att antisemitism är oacceptabelt i det moderna franska samhället.[17][18] Hon har medvetet arbetat för att utvidga Front Nationals väljarbas till grupper som traditionellt inte attraherats av fransk nationalkonservatism och har vunnit framgångar både bland judiska och homosexuella väljare; två grupper som hotas av radikal islamism.[19]

Marine Le Pen har sagt att hon kommer att se till att Frankrike lämnar Euron som valuta och återgår till den franska francen inom sex månader om hon vinner presidentvalet. I samma tal nämnde Le Pen även att hon har för avsikt att förstatliga energibolaget GDF-Suez, lägga höga importavgifter på utländskt producerade basprodukter som textilier samt att utöka det statliga stödet till inhemska företag.[20] Le Pen har också sagt sig vara motståndare till turkiskt medlemskap i EU och hon har benämnt EU som en totalitär struktur av överstatlighet på väg mot undergång.[21] Vänsterradikala Syrizas valseger i Grekland 2015 hyllades av henne som "en seger för demokratin".[22] Med anledning av Ukrainakrisen har Marine Le Pen anklagat EU för att vara "amerikanska lakejer", som medverkar i USA:s försök att starta ett krig i Europa.[23]

Marine Le Pen anser att en palestinsk stat bör bildas.[24]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ne.se/nationella-fronten , läst 2013-10-24
  2. ^ http://www.independent.co.uk/news/world/europe/national-fronts-ken-and-barbie-ruse-set-for-win-frances-far-right-could-gain-another-mp--in-a-leftwing-stronghold-8669762.html
  3. ^ http://www.businessweek.com/articles/2013-05-07/far-right-parties-surge-in-britain-and-france
  4. ^ http://www.thelocal.fr/20130605/far-right-national-front-as-popular-as-major-french-parties
  5. ^ http://www.dw.de/frances-le-pen-hails-far-right-notre-dame-suicide/a-16827986
  6. ^ http://www.presstv.ir/detail/2013/06/24/310565/eu-fuels-front-national-in-france/
  7. ^ http://www.france24.com/en/20130705-marine-le-pen-jean-marie-le-pen-lifted-immunity-european-parliament-street-prayers
  8. ^ http://www.france24.com/en/20110421-marine-le-pen-france-opinion-poll-presidential-election-sarkozy-strauss-kahn
  9. ^ [a b c] Fouquet, Helene (20 april 2017). "The Making of Marine Le Pen". Bloomberg. Läst 23 april 2017.
  10. ^ http://www.guardian.co.uk/world/2011/jun/26/marine-le-pen-far-right
  11. ^ ”Front National gjorde rekordval”. Expo. 23 april 2012. http://expo.se/2012/front-national-gjorde-rekordval_4951.html. Läst 14 juni 2012. 
  12. ^ Le choc : Marine Le Pen à 30% ! 2015-02-22.
  13. ^ Marine Le Pen Leads French Presidential Poll 2015-02-22.
  14. ^ Marine Le Pen Leads French Presidential Poll With 30% of Vote 2015-02-22.
  15. ^ "Pen faces Macron in final round of French presidential election". CNN. Läst 24 april 2017.
  16. ^ http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/france/8225697/National-Fronts-Marine-Le-Pen-to-prove-formidable-rival-to-Nicolas-Sarkozy.html
  17. ^ http://www.helium.com/items/2075795-marine-le-pen-replaces-father-as-new-head-of-frances-far-right-national-front-party
  18. ^ http://www.guardian.co.uk/world/2011/mar/21/marine-lepen-defends-republic
  19. ^ Rachel Haliburton, "How Marine Le Pen is winning France’s gay vote", The Spectator 24 January 2015 2015-02-22.
  20. ^ http://www.worldbulletin.net/?aType=haber&ArticleID=72268
  21. ^ http://www.youtube.com/watch?v=cQ25lTFGrBs
  22. ^ ‘Monstrous democratic slap to EU’: Le Pen hails Greek anti-austerity party victory 2015-02-22.
  23. ^ Le Pen says Washington attempting to start ‘war in Europe’ 2015-02-22.
  24. ^ Marine Le Pen calls for establishment of Palestinian state 2015-02-22.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Självbiografi[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]