Prion

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

En prion är en infektiös partikel bestående av protein, så kallat prionprotein.[1][2] Prion är resistent mot inaktivering och orsakar neurodegenerativa sjukdomar bland däggdjur, bland annat galna ko-sjukan hos nötkreatur, scrapie hos får samt Creutzfeldt–Jakobs sjukdom hos människor[3] För närvarande finns det inga behandlingsmetoder mot prionsjukdomar, som alltid är dödliga[4].

Prionsjukdomar beror på en felaktig veckning i det normala prionproteinet vilket leder till att den antar en annan from, som därefter fungerar som en mall för att sprida den felaktiga formen till andra prionproteiner. Till slut kan flera felaktigt veckade proteiner (se proteinveckning) bilda komplex genom att de har gemensamma kontaktytor, varvid risken finns att de bildar en utfällning i cellen[5].

Ett infektivt prionprotein kan utvecklas på tre huvudsakliga sätt: spontan felveckning av prionprotein, mutation i den kodande genen (PRNP) och förvärvning från utsidan, t.ex. genom föda[6].

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Alla andra smittämnen har genetiskt material i form av DNA (eller i vissa virus RNA), med vars hjälp de förökar sig. Prionerna är unika som smittämnen i den mening att de helt saknar genetiskt material (DNA och RNA), och istället smittar genom att förmå andra proteiner att anta samma onormala, felaktigt veckade form som de själva. Exakt hur närvaro av prioner gör att andra proteiner veckas fel är ännu oklart[7]. Prionsjukdom kallas ibland för spongiform encefalopati eftersom hjärnvävnaden hos prionpatienter får en svampliknande struktur pga bildandet av vakuoler i vävnaden efter celldöd[8].

De kända prionsjukdomarna beror alla på samma felaktigt veckade protein. Det normala proteinet brukar betecknas PrPC (eng. Prion Protein Cellular) medan det abnorma kallas PrPSc (Prion Protein Scrapie). Det är inte helt klart vadför uppgift PrPC har i kroppen, men det verkar fungera som ett glykoprotein på ytan av neuroner. På grund av detta är PrPC väldigt koncentrerad i hjärnan och ryggraden[9]. De normala PrPC har övervägande alfahelixar i sin sekundärstruktur, medan den felveckade PrPSc domineras av betaflak. Den höga förekomsten av betaflak gör proteiner mera resistent emot höga temperaturer och svårare att bryta ned. Enklare uttryckt är den långa proteinkedjan hopvikt på olika sätt[7].

Prioner kan omvandla normala proteiner till prioner i alla kroppens celler, men processen är långsam. Eftersom cellerna kontinuerligt delar sig och cellpopulationen byts ut, åstadkommer prionerna ingen större skada i de flesta vävnader. I hjärnans celler, neuron, som omsätts mycket långsamt, orsakar de felaktiga proteinerna vävnadsskador då proteinkomplex binder sig till neuronernas ytor och stör cellen funktion, genom att t.ex. orsaka förkortning av dendriterna, vilket leder till celldöd[10]. Trots att de olika prionsjukdomarna beror på samma skadade protein, drabbar de olika delar av hjärnan.

En prionsjukdom måste emellertid inte spridas genom smitta, utan kan ha ärftlig grund. Den ärftliga varianten av Creutzfeldt–Jakobs sjukdom beror på en mutation i genen för proteinet i fråga. Denna mutation ger upphov till varianter av proteinet som lättare intar den felaktigt veckade formen, och personer som bär detta anlag kan insjukna utan att bli smittade.

Det har också bevisats genom forskning att en virusinfektion kan orsaka felaktig veckning i PrPC och på detta sätt leda till prionsjukdomar. För närvarande har detta bara bevisats ske i neuroblastom celler från möss under laboratorieförhållanden genom användning av en modifierad influensavirus typ A virusvariant. För att leda till prionsjukdom, behövde viruset bara vara närvarande för de första felaktiga veckningen av PrPC, varefter prionsjukdomen kunde sprida sig självständigt. Genom framtida forskning kan det vara möjligt att få reda på om många spontana fall av prionsjukdomar egentligen härstammar från virusinfektioner[11].

Upptäckt[redigera | redigera wikitext]

Franska läkare visade på 1930-talet att friska får kunde smittas av hjärnvävnad från djur som hade scrapie. Som smittämne föreslogs ett virus.

1966 visade forskare att schimpanser som injicerats med hjärnmaterial från personer som avlidit i kuru efter en lång tid fick liknande symptom. Även detta förklarade man med ett långsamt virus.

Stanley B. Prusiner lanserade teorin om prioner 1982. Det var även han som skapade benämningen prion som en kombination av orden "protein" och "infection"[12]. År 1984 visade han att PrPC fanns naturligt i kroppen. 1993 visade han att möss som saknade friska proteiner av den sort som kan bli till prioner inte blir sjuka när de injiceras med prioner, medan möss som uttryckte de proteiner som kan deformeras av prionet dog. 1997 fick han Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sina upptäckter. Det är ovanligt snabbt; många nobelpris utdelas decennier efter att upptäckterna gjordes. De röster som höjdes för att detta nobelpris utdelades förhastat och att framtiden skulle visa att Prusiner hade fel, har inte så här långt fått rätt.

Prionsjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Prionsjukdomar är neurodegenerativa sjukdomar och symptomen är därför ganska liknande även mellan olika arter; allmänna symptom är förändringar i beteendet och kognitiva funktioner, förvirring, dementi och degradation av muskelverksamheten[13]. Varje art har ändå en olikt uppbyggd hjärna och ett unikt prionprotein, så symptomen kan variera.

Exempel på prionsjukdomar bland olika arter:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jörgen Malmquist, Erling Norrby: Prioner i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 6 augusti 2016.
  2. ^ Prion Diseases Centers for Disease Control and Prevention. Läst 6 augusti 2016.
  3. ^ Geschwind, Michael D. (2015-12). ”Prion Diseases”. Continuum (Minneapolis, Minn.) 21 (6 NEUROINFECTIOUS DISEASE): sid. 1612–1638. doi:10.1212/CON.0000000000000251. ISSN 1080-2371. PMID 26633779. PMC: 4879966. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4879966/. Läst 22 februari 2022. 
  4. ^ ”Prion Diseases | CDC” (på amerikansk engelska). www.cdc.gov. 10 november 2021. https://www.cdc.gov/prions/index.html. Läst 22 februari 2022. 
  5. ^ Moore, Roger A.; Taubner, Lara M.; Priola, Suzette A. (2009-2). ”Prion Protein Misfolding and Disease”. Current opinion in structural biology 19 (1): sid. 14–22. doi:10.1016/j.sbi.2008.12.007. ISSN 0959-440X. PMID 19157856. PMC: 2674794. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2674794/. Läst 22 februari 2022. 
  6. ^ Hughes, Daniel; Halliday, Mark (2017-12-01). ”What Is Our Current Understanding of PrPSc-Associated Neurotoxicity and Its Molecular Underpinnings?”. Pathogens 6 (4): sid. 63. doi:10.3390/pathogens6040063. ISSN 2076-0817. PMID 29194372. PMC: 5750587. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5750587/. Läst 22 februari 2022. 
  7. ^ [a b] Moore, Roger A.; Taubner, Lara M.; Priola, Suzette A. (2009-2). ”Prion Protein Misfolding and Disease”. Current opinion in structural biology 19 (1): sid. 14–22. doi:10.1016/j.sbi.2008.12.007. ISSN 0959-440X. PMID 19157856. PMC: 2674794. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2674794/. Läst 22 februari 2022. 
  8. ^ ”Definition of SPONGIFORM” (på engelska). www.merriam-webster.com. https://www.merriam-webster.com/dictionary/spongiform. Läst 22 februari 2022. 
  9. ^ Westergard, Laura; Christensen, Heather M.; Harris, David A. (2007-6). ”The Cellular Prion Protein (PrPC): Its Physiological Function and Role in Disease”. Biochimica et biophysica acta 1772 (6): sid. 629–644. doi:10.1016/j.bbadis.2007.02.011. ISSN 0006-3002. PMID 17451912. PMC: 1986710. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1986710/. Läst 22 februari 2022. 
  10. ^ How prions kill brain cells” (på engelska). Nature 534 (7605): sid. 9–9. 2016-06. doi:10.1038/534009a. ISSN 1476-4687. https://www.nature.com/articles/534009a. Läst 22 februari 2022. 
  11. ^ Hara, Hideyuki; Chida, Junji; Uchiyama, Keiji; Pasiana, Agriani Dini; Takahashi, Etsuhisa; Kido, Hiroshi (2021-05-12). ”Neurotropic influenza A virus infection causes prion protein misfolding into infectious prions in neuroblastoma cells”. Scientific Reports 11: sid. 10109. doi:10.1038/s41598-021-89586-6. ISSN 2045-2322. PMID 33980968. PMC: 8115602. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8115602/. Läst 22 februari 2022. 
  12. ^ Brahic, Michel (2021). ”The Jekyll and Hyde proteins”. New Scientist (No 3360): sid. 48-50. 
  13. ^ ”Prion Diseases” (på engelska). www.hopkinsmedicine.org. https://www.hopkinsmedicine.org/health/conditions-and-diseases/prion-diseases. Läst 22 februari 2022. 
  14. ^ Imran, Muhammad; Mahmood, Saqib (2011-11-01). ”An overview of animal prion diseases”. Virology Journal 8 (1): sid. 493. doi:10.1186/1743-422X-8-493. ISSN 1743-422X. PMID 22044871. PMC: PMC3228711. https://doi.org/10.1186/1743-422X-8-493. Läst 22 februari 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]