Pygmékupvinge

Från Wikipedia
Pygmékupvinge
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKupvingar
Pnoepygidae
SläktePnoepyga
ArtPygmékupvinge
P. pusilla
Vetenskapligt namn
§ Pnoepyga pusilla
AuktorHodgson, 1845
Synonymer
Mindre smygtimalia

Pygmékupvinge[2] (Pnoepyga pusilla) är en mycket liten asiatisk tätting i familjen kupvingar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pygmékupvingen är en mycket liten fågel, endast 7,5-9 centimeter lång och med en kroppsvikt på 11-15 gram. Liksom övriga arter i släktet har den en mycket kort stjärt, så att den nästan ser ut att sakna den. Den är olivfärgad på ryggen och är blekfjällig under. [4]

Pygmékupvinge i Sikkim, Indien.
Pygmékupvinge i Doi Inthanon, Thailand.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Sången är omisskännlig, en mycket högfrekvent och högljudd tvåstavig vissling som monotont upprepas.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Pygmékupvingen förekommer från Nepal till Indonesiens övärld. Den delas in i sju underarter med följande utbredning:[3]

Artens utbredningsområde.

Tidigare har den behandlats som samma art som taiwankupvinge (P. formosana), men DNA-studier visar att den är närmare släkt med nepalkupvinge (P. immaculata).[6]

Underarten timorensis sägs ha ett avvikande läte och har föreslagits utgöra en egen art, men detta har nyligen avfärdats.[7]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fram tills nyligen har kupvingarna helt okontroversiellt betraktats som en av flera släkten smygtimalior i familjen Timaliidae, som de i flera avseenden är mycket lika (därav artens tidigare svenska trivialnamn mindre smygtimalia). Genetiska studier visar dock förvånande att de istället är troligen närmare släkt med gräsfåglar (Locustellidae) och rörsångare (Acrocephalidae).[8] Därför urskiljs de numera ut som en egen familj, Pnoepygidae.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i hög vegetation i fuktiga skogar.[5] Den lever av myror och andra små insekter, spindlar och sniglar.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som frekvent förekommande i Nepal, ganska vida men tunt spridd i Bhutan och ganska vanlig i Indien.[4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pnoepyga pusilla Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 14 augusti 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b c] del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  5. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ Päckert, M., Martens, J., Liang, W., Hsu, W.-C. & Sun, Y.-H. (2013) Molecular genetic and bioacoustic differentiation of Pnoepyga wren-babblers. J. Orn. 154(2): 329–337.
  7. ^ Eaton, J.A., van Balen, B., Brickle, N.W. & Rheindt, F.E. (2016) Birds of the Indonesian Archipelago. Greater Sundas and Wallacea. Lynx Edicions, Barcelona.
  8. ^ Gelang, Magnus; Cibois, Alice; Pasquet, Eric; Olsson, Urban; Alström, Per; Ericson, Per G. P. (2009). "Phylogeny of babblers (Aves, Passeriformes): major lineages, family limits and classification". Zoologica Scripta 38 (3): 225–236

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]