Hoppa till innehållet

R136b

Från Wikipedia
R136b
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSvärdfisken
Rektascension05t 38m 42,74s[1]
Deklination-69° 06′ 03,78″[1]
Skenbar magnitud ()13,24[1]
Stjärntyp
SpektraltypO4If[2]
B–V-0,18[1]
VariabeltypWolf-Rayet-stjärna
Astrometri
Avståndca 163 000  (49 970[3] pc)
Absolut magnitud ()-7,75[2]
Detaljer
Massa117 +91−51[2] M
Radie40,0[2] R
Luminositet2 188 000[2] L
Temperatur35 000 ± 2 500[2] K
Vinkelhastighet85[2] km/s
Ålder1,7 ± 0,2[2] miljoner år
Andra beteckningar
BAT99 111, RMC 136b, [HSH95] 9, [WO84] 4, Cl* NGC 2070 MH 637, [CHH92] 26, [P93] 985, CXOU J053842.7-690603, [H2013] LMCe 1401, [TBF2006] 99[4]

R136b eller RMC 136b, är en ensam stjärna och en Wolf-Rayet-stjärna belägen i Stora magellanska molnet (LMC) i södra delen av stjärnbilden Svärdfisken. Den ligger i R136, den centrala koncentrationen av stjärnor i den stora öppna stjärnhopen NGC 2070 i Tarantelnebulosan (30 Doradus). Den har en skenbar magnitud av ca 13,24[1] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Den beräknas befinna sig på ett avstånd av ca 163 000 ljusår (ca 50 000 parsec).[3] Det rör sig bort från solen med heliocentrisk hastighet av 85 km/s.[2]

En nära-infraröd bild av R136-hopen. R136b är den ljusa stjärnan nere till vänster. Foto: ESO/VLT

R136b är en av de mest massiva och mest lysande stjärnorna som är kända. Den har en spektraltyp av Wolf-Rayet-stjärna, med starka emissionslinjer.[5] Även om den uppvisar förstärkt helium och kväve vid dess yta, är den en mycket ung stjärna, som fortfarande har kärnfusion av väte i dess kärna genom CNO-cykeln, och är fortfarande i praktiken en huvudseriestjärna.[6] Andra studier klassificerar spektrumet som gällande för en het superjätte med emissionslinjer av joniserat kväve och helium och anser den fortfarande vara en ung stjärna i stadiet av vätefusion i kärnan. Det ovanliga spektrumet anses orsakas av stark konvektion och stjärnvindar.[2]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, R136b, 22 augusti 2024.
  1. ^ [a b c d e] Doran, E. I.; Crowther, P. A.; De Koter, A.; Evans, C. J.; McEvoy, C.; Walborn, N. R.; Bastian, N.; Bestenlehner, J. M.; Gräfener, G.; Herrero, A.; Köhler, K.; Maíz Apellániz, J.; Najarro, F.; Puls, J.; Sana, H.; Schneider, F. R. N.; Taylor, W. D.; Van Loon, J. Th.; Vink, J. S. (2013). "The VLT-FLAMES Tarantula Survey. XI. A census of the hot luminous stars and their feedback in 30 Doradus". Astronomy & Astrophysics. 558: A134. arXiv:1308.3412. Bibcode:2013A&A...558A.134D. doi:10.1051/0004-6361/201321824. S2CID 118510909.
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Bestenlehner, Joachim M.; Crowther, Paul A.; Caballero-Nieves, Saida M.; Schneider, Fabian R. N.; Simón-Díaz, Sergio; Brands, Sarah A.; De Koter, Alex; Gräfener, Götz; Herrero, Artemio; Langer, Norbert; Lennon, Daniel J.; Maíz Apellániz, Jesus; Puls, Joachim; Vink, Jorick S. (2020). "The R136 star cluster dissected with Hubble Space Telescope/STIS. II. Physical properties of the most massive stars in R136". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 499 (2): 1918. arXiv:2009.05136. Bibcode:2020MNRAS.499.1918B. doi:10.1093/mnras/staa2801.
  3. ^ [a b] Pietrzyński, G; D. Graczyk; W. Gieren; I. B. Thompson; B. Pilecki; A. Udalski; I. Soszyński; et al. (7 March 2013). "An eclipsing-binary distance to the Large Magellanic Cloud accurate to two per cent". Nature. 495 (7439): 76–79. arXiv:1303.2063. Bibcode:2013Natur.495...76P. doi:10.1038/nature11878. PMID 23467166. S2CID 4417699.
  4. ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=RMC+136b. Hämtad 2024-09-26.
  5. ^ Hainich, R.; Rühling, U.; Todt, H.; Oskinova, L. M.; Liermann, A.; Gräfener, G.; Foellmi, C.; Schnurr, O.; Hamann, W. -R. (2014). "The Wolf–Rayet stars in the Large Magellanic Cloud". Astronomy & Astrophysics. 565: A27. arXiv:1401.5474. Bibcode:2014A&A...565A..27H. doi:10.1051/0004-6361/201322696. S2CID 55123954.
  6. ^ Crowther, Paul A.; Schnurr, Olivier; Hirschi, Raphael; Yusof, Norhasliza; Parker, Richard J.; Goodwin, Simon P.; Kassim, Hasan Abu (2010). "The R136 star cluster hosts several stars whose individual masses greatly exceed the accepted 150Msolar stellar mass limit". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 408 (2): 731. arXiv:1007.3284. Bibcode:2010MNRAS.408..731C. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17167.x. S2CID 53001712.