Rhinolophus alcyone

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rhinolophus alcyone
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Rhinolophidae
Släkte Hästskonäsor
Rhinolophus
Art Rhinolophus alcyone
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus alcyone
Auktor Temminck, 1852
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Rhinolophus alcyone[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1852. Den ingår i släktet hästskonäsor, och familjen Rhinolophidae.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[6] Flikarnas hästskoformade mittdel är bred (9 till 11 mm) och täcker hela nosen. Pälsen är mörkbrun med endast något ljusare undersida. En mera brungul färgform finns också. Kroppslängden är mellan 7 och 10,5 cm, ej inkluderat den 2 till 3,5 cm långa svansen, underarmen är 5 till 5,8 cm lång, och vikten mellan 9,5 till 22 g för hanen, mellan 6 och 19 g för honan.[7]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i västra och centrala Afrika från Senegal till södra Sudan och västra Uganda samt söderut till centrala Kongo-Kinshasa.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fladdermusen lever i tropiska regnskogar och i fuktiga savanner med trädgrupper. Arten sover i grottor, övergivna gruvor, ihåliga träd och under halmtak. Den kan bilda kolonier på upptill 20 individer.[1]

I Uganda får honorna ungar i juni och september.[7]

Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Populationsutvecklingen är emellertid okänd, och habitatförlust till följd av skogsbruk och uppodling, samt möjligtvis jakt listas som hot.[1]


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Jacobs, D., Cotterill, F.P.D. & Taylor, P.J. 2008 Rhinolophus alcyone Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 25 september 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus alcyone
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+alcyone/match/1. Läst 25 september 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 
  7. ^ [a b] Ara Monadjem, Peter John Taylor, F. P. D. (Woody) Cotterill och M. Corrie Schoeman (2010) (på engelska) (PDF, 29,2 MB). Bats of southern and central Africa A Biogeographic and Taxonomic Synthesis. Wits University Press – University of the Witwatersrand, South Africa. sid. 188–191. http://witspress.co.za/catalogue/bats-of-southern-and-central-africa/ 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]