Richard Holbrooke

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Richard Holbrooke


Ämbetsperiod
7 september 1999–20 januari 2001
President Bill Clinton
Företrädare Bill Richardson
Efterträdare John Negroponte

Född Richard Charles Albert Holbrooke
24 april 1941
New York, New York, USA
Död 13 december 2010 (69 år)
Washington D.C., USA
Politiskt parti Demokraterna
Maka Larrine Sullivan (1964–1972)
Blythe Babyak (1977–1978)
Kati Marton (1995–2010)
Barn 2
Alma mater Brown University (B.A.)
Yrke diplomat

Richard Charles Albert Holbrooke, född 24 april 1941Manhattan i New York i New York, död 13 december 2010 i Washington, D.C., var en amerikansk diplomat. Han var bland annat chefsförhandlare i fredsprocesserna i Bosnienkriget, vilka ledde fram till Daytonavtalet 1995. Han var även USA:s 22:a FN-ambassadör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Holbrooke avlade kandidatexamen i historia vid Brown University 1962, efter att ha blivit antagen till lärosätet via ett stipendium.[1][2]

Han var redaktör för tidskriften Foreign Policy åren 1972–1977. Han var även kolumnist i The Washington Post.[2] I samband med presidentvalet i USA 1976 arbetade han för demokraternas kandidat Jimmy Carters presidentkampanj. Han arbetade sedan i Carters administration som rådgivare i utrikespolitiska frågor. Efter att Carter förlorade presidentvalet 1980 började Holbrooke under 1980-talet arbeta på Wall Street för bland annat investmentbanken Lehman Brothers.[2]

Under 1990-talet återvände Holbrooke till politiken och Washington, D.C. Åren 1993–1994 var han USA:s ambassadör i Tyskland samt president Bill Clintons sändebud i Kosovo. Därefter var han chefsförhandlare i försöken att nå fred i Bosnienkriget, vilka ledde fram till fredsfördraget Daytonavtalet i november 1995. Förhandlingarna kring Daytonavtalet brukar betraktas som hans främsta yrkesgärning.[3][2] Med sin roll i Daytonavtalet diskuterades han även som en kandidat till Nobels fredspris.[2] Han har skrivit boken To End a War (1998) om sin tjänstgöring i samband med Bosnienkriget.[2]

Holbrooke utsågs av president Bill Clinton till USA:s FN-ambassadör under perioden 1999–2001. Han tjänstgjorde även åren 2009–2010 som USA:s representant i Afghanistan och Pakistan under president Barack Obama.[2]

Han diskuterades som en kandidat till att bli USA:s utrikesminister både 1997 (inför utnämningen av Madeleine Albright) och 2009 (inför utnämningen av Hillary Clinton).[2]

Holbrooke avled den 13 december 2010 på George Washington University Hospital i Washington D.C. efter komplikationer från en operation den 11 december till följd av brusten kroppspulsåder.[2][4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sciolino, Elaine (19 juni 1998). ”A Tough Man (Some Say Brutal) for a Tough Job”. The New York Times. https://www.nytimes.com/1998/06/19/world/man-in-the-news-richard-c-holbrooke-a-tough-man-some-say-brutal-for-a-tough-job.html?. Läst 23 juli 2017. 
  2. ^ [a b c d e f g h i] McFadden, Robert D. (13 december 2010). "Strong American Voice in Diplomacy and Crisis". The New York Times. Läst 23 juli 2017.
  3. ^ "Dokumentär: Richard Holbrooke – min pappa diplomaten". UR. Läst 23 juli 2017.
  4. ^ ”Richard Holbrooke, U.S. Diplomat, Dead at 69”. ABC News. http://abcnews.go.com/Politics/richard-holbrooke-american-diplomat-dead-69/story?id=12373323. Läst 14 december 2010.