Rishäger

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rishäger
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Indian Pond Heron (2).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljHägrar
Ardeidae
SläkteArdeola
ArtRishäger
A. grayii
Vetenskapligt namn
§ Ardeola grayii
Auktor(Sykes, 1832)
Utbredning
Ardeola grayii map.svg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rishäger[2] (Ardeola grayii) är en sydasiatisk fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rishägern är en 42-45 cm lång häger som liksom sina nära släktingar känns igen i alla dräkter på mörk rygg som kontrasterar mot helt vita vingar. Jämfört med rallhägern har den i häckningsdräkt mörkare rödbrunt på mantel och skapularer samt ostreckad nacke, medan huvudet är gulbeige. Liknande bacchushägern har svart istället för rödbrunt.[4][5]

Rishäger i häckningsdräkt i Chennai, Indien.
I flykten blixtrar rishägerns vita vingar till.

Utanför häckningsdräkt är den mycket lik rallhägern, men streckningen på huvud, hals och övre delen av bröstet är bredare, ovansidan mattare brun och uppvisar dessutom vanligtvis ett blekt streck mellan öga och näbb ovan tygeln. Den kan dock i denna dräkt inte med säkerhet skiljas från bacchushägern.[4][5]

Rishäger är utanför häckningstid i stort sett identisk med den östligare bacchushägern.

Ungfågeln liknar adult utanför häckningstid, men är blekare beige på huvud och hals samt är brunfläckig på övre täckare och handpennespetsarna.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Rishägern förekommer från norra Persiska viken till Bangladesh, Sri Lanka och Myanmar. Den hittas även i ögrupperna Andamanerna, Nikobarerna, Maldiverna och Lackadiverna. Vintertid kan den ses söderut till nordvästra Malackahalvön[6] liksom i Oman och Förenade Arabemiraten.[7] Tillfälligt har den påträffats i Seychellerna, Thailand och Jemen,[1] samt även i Kuwait.[7] I Europa har den påträffats vid ett tillfälle, i Åvik utanför Åbo i Finland 31 augusti 2016.[8] Det har dock inte bedömts troligt att denna individ nått Finland på naturlig väg.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Rishägern är nära släkt med rallhäger, bacchushäger samt indonesiska svartryggig häger, möjligen även madagaskarrallhägern.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rishägern påträffas i en mängd olika våtmarker i inlandet eller utmed kusten, men även vid sjöar, diken, bevattningsdammar och risfält. Där födosöker den oftast ensam, men kan ses i stora samlingar i uttorkande vattensamlingar på jakt efter döende fisk. Den håller sig inte lika gömd som rallhägern utan kan ses mer i det öppna.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Rishägern lever huvudsakligen av kräftdjur, vattenlevande insekter, fiskar, grodyngel och ibland iglar.[9] I gräsmarker och fält plockar den även insekter som gräshoppor, trollsländor[10] och bin[11]) och amfibier.[12]

Indian Pond Heron Ardeola grayii with red legs DSC 6410 2.jpg

Rishägern födosöker vanligtvis utmed våtmarkernas kanter, men kan också använda sig av flytande vegetation som vattenhyacinter. De har också setts simma och fiska från luften.[13][14][15][16] Ibland flyger de lågt över vatten för att driva grodor och fisk mot stranden.[17] De har också använt brödsmulor för att locka till sig fisk.[18]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Rishägern häckar från början av monsunen, i små kolonier och ofta med andra vadande fåglar. Boet av kvistar och grenar placeras i ett träd eller buske, vanligtvis nio till tio meter ovan mark. Hanen samlar bomaterial medan honan bygger boet, vari hon lägger tre till fem ägg..[19] Äggen läggs ett i taget och kläcks efter 18-24 dagar, varefter båda könen matar ungarna,[20] huvudsakligen med fisk.[21] Om den inte störs återanvänder rishägern sitt bo år efter år..[22]

Par vid bo i Kolkata, Västbengalen, Indien
Ardeola grayii

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den engelske ornitologen John Edward Gray (1800-1875).[23]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med okänd utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Ardeola grayii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b c] Mark Beaman; Steve Madge (1998). The Handbook of Bird Identification: For Europe and the Western Palearctic. Christopher Helm. Sid. 523. ISBN 978-0-7136-3960-5. https://books.google.com/books?id=p968cQkfSroC&pg=PA523. 
  6. ^ [a b] Martínez-Vilalta, A., Motis, A. & Kirwan, G.M. (2018). Indian Pond-heron (Ardeola grayii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52699 16 november 2018).
  7. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ Fynd av rishäger i Västpalearktis på Tarsiger.com
  9. ^ Mathew, DN; Narendran, TC; Zacharias, VJ (1978). ”A comparative study of the feeding habits of certain species of Indian birds affecting agriculture”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 75 (4): sid. 1178–1197. https://www.biodiversitylibrary.org/page/48297415. 
  10. ^ Santharam, V. (2003). ”Indian pond-herons Ardeola grayii feeding on dragonflies”. Journal of the Bombay Natural History Society 100 (1): sid. 108. https://www.biodiversitylibrary.org/page/48602682. 
  11. ^ Prasad, JN; Hemanth, J (1992). ”Pond Heron Ardeola grayii (Sykes) feeding on bees”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 89 (2): sid. 246. https://www.biodiversitylibrary.org/page/48732710. 
  12. ^ Sodhi, N.S. (1986). ”Feeding ecology of Indian pond heron and its comparison with that of little egret”. Pavo 24 (1&2): sid. 97–112. 
  13. ^ Chandra-Bose, DA (1969). ”The Paddybird, Ardeola grayii (Sykes) floating on water”. Pavo 7 (1&2): sid. 74–75. 
  14. ^ Neelakantan, KK (1986). ”Pond heron afloat”. Newsletter for Birdwatchers 26 (5–6): sid. 11–13. https://archive.org/stream/NLBW26#page/n56/mode/1up. 
  15. ^ Krishna, MB (1978). ”Pond Herons”. Newsletter for Birdwatchers 18 (10): sid. 10. 
  16. ^ Muir, G.B.F. (1916). ”Paddy-birds Ardeola grayii fishing”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 24 (2): sid. 366–367. https://www.biodiversitylibrary.org/page/30151931. 
  17. ^ Kirkpatrick, K. M. (1953). ”Feeding habit of the Indian Pond Heron (Ardeola grayii)”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 51 (2): sid. 507. https://www.biodiversitylibrary.org/page/48202591. 
  18. ^ Réglade, Michel Antoine; Dilawar, Mohammed E.; Anand, Ulhas (2015). ”Active bait-fishing in Indian Pond Heron Ardeola grayii”. Indian Birds 10 (5): sid. 124–125. 
  19. ^ Pandey, Deep Narayan (1991). ”Nesting of the Pond Heron Ardeola grayii (Sykes) on Eucalyptus trees”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 88 (2): sid. 281. https://www.biodiversitylibrary.org/page/48673703. 
  20. ^ Yesmin, R.; Rahman, K.; Haque, N. (2001). ”The breeding biology of the Pond Heron (Ardeola grayii Sykes) in captivity”. Tigerpaper 28 (1): sid. 15–18. 
  21. ^ Begum, S. (2003). ”Colonial nesting behavior in Indian Pond Heron (Ardeola grayii grayii) of Bangladesh” (PDF). Zoos' Print Journal 18 (6): sid. 1113–1116. doi:10.11609/jott.zpj.18.6.1113-6. http://www.zoosprint.org/ZooPrintJournal/2003/June/1113-1116.pdf. 
  22. ^ Ali, S.; S. D. Ripley (1978). Handbook of the birds of India and Pakistan. "1" (2nd). New Delhi: Oxford University Press. Sid. 63–64. 
  23. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]