Romerska provinser

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Romerska riket
Historia
Organisation
Kultur
Coat of arms of Rome.svg Hitta fler artiklar i Romportalen

En romersk provins (latin: provincia, pl. provincae) var det romerska rikets största territoriella och administrativa enhet av de områden man kontrollerade utanför Italiska halvön.

En provins styrdes av en ståthållare som var antingen en före detta konsul, som då hade titeln prokonsul, eller en före detta praetor som då hade titeln propreator. Ståthållaren var tillsatt sitt ämbete för en period om ett år. Ett senare undantag från denna regel var provinsen Egypten som Augustus inkorporerade i riket efter Cleopatras död och som styrdes av en guvernör av betydligt lägre rang.

Ståthållarna tilldelades sina provinser i början av året, antingen genom lottdragning eller, i synnerhet när det handlade om provinser som drabbades av invasioner eller uppror, genom direkt tillsättning. I det senare fallet var det i allmänhet erfarna och betrodda prokonsuler eller propreatorer som tillsattes.

Antalet legioner i en provins varierade efter behov. Till exempel hade Lusitania 14 e.Kr. ingen permanent legion över huvud taget samtidigt som Germania Inferior vid den oroliga gränsen längs med floden Rhen härbärgerade fyra legioner. De mest problematiska provinserna var de mest begärliga bland proconsulerna eftersom oroligheter betydde krig och krig betydde möjlighet till plundring och slavar som kunde säljas med god förtjänst.

Sicilia (dagens Sicilien) blev den första romerska provinsen 241 f.Kr. efter att ha erövrats under det första puniska kriget (264-241 f.Kr.).

Därefter varierade både antalet provinser och storleken på dem med tiden. Pannonien och Moesia delades till exempel upp i mindre provinser för att garantera att en enda guvernör inte fick kontroll över för mycket makt.

Den romerska republiken slutade i det inbördeskrig som ledde fram till den period som brukar kallas principatet. Under denna period tillsatte kejsar Augustus och hans efterträdare ståthållare i provinserna längs med imperiets mest omstridda gränser. Dessa provinser blev kejserliga romerska provinser. De övriga provinserna var senatsprovinser där ståthållarna tillsattes av senaten.

Romerska provinser år 120[redigera | redigera wikitext]

Det romerska imperiet 120 v.t.
  1. Achaea
  2. Aegyptus
  3. Africa
  4. Alpes Cottiae
  5. Alpes Maritimae
  6. Alpes Poeninae
  7. Arabia Petraea
  8. Asia
  9. Baleares
  10. Bithynia et Pontus (Bithynia och Pontus)
  11. Britannia
  12. Cappadocia
  13. Cilicia (Kilikien)
  14. Creta et Cyrene (Cyrenaica och Crete)
  15. Cyprus
  1. Dacia
  2. Dalmatia
  3. Epirus
  4. Galatia
  5. Gallaecia
  6. Gallia Narbonensis
  7. Gallia Aquitania
  8. Gallia Belgica
  9. Gallia Lugdunensis
  10. Germania Inferior
  11. Germania Superior
  12. Hispania Baetica
  13. Hispania Tarraconensis
  14. Italia
  15. Iudaea
  16. Lusitania
  17. Lycia
  1. Macedonia
  2. Mauretania Caesarensis
  3. Mauretania Tingitana
  4. Moesia Inferior
  5. Moesia Superior
  6. Noricum
  7. Numidia
  8. Pannonia Inferior
  9. Pannonia Superior
  10. Pontus et Bithynia (Pontus och Bithynia)
  11. Raetia
  12. Corsica et Sardinia
  13. Sicilia
  14. Syria
  15. Thracia

Romerska provinser år 395[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Cæsar, Julius. Inbördeskriget Stockholm: Norstedts, översättn. Ingemar Lagerström 2007

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]