Ruben Nilson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skulptur av Ruben Nilson av Bitte Jonason Åkerlund i Örby slottspark, Älvsjö.
Ruben Nilsons gravvård på Solna kyrkogård.

Frans Ruben Isendorf Nilson, född 7 februari 1893 i Katarina församlingSödermalm i Stockholm, död 11 juli 1971 i Sundbyberg, var en svensk konstnär, visdiktare och plåtslagare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ruben Nilson arbetade ursprungligen som plåtslagare i Stockholm fram till 1934. Han debuterade som konstnär med en utställning 1929. Han fortsatte sitt arbete som plåtslagare fram till debuten med vissamlingen Vanvördiga visor 1935; han gav senare ut ytterligare två samlingar illustrerade av honom själv. Han tilldelades Ferlinpriset 1963. Som konstnär är han representerad i Stockholms stadsmuseum och Visarkivet.

Ruben Nilsons visdiktning präglas av underfundiga rimflätor och stor berättarglädje. Inte sällan är texterna skarpa samhällskritiska satirer. Inte minst älskade Ruben Nilson att göra folkliga gestaltningar av de bibliska berättelserna, till exempel i visan om "Laban och hans döttrar". Andra kända visor är "Trubaduren", "Amerikabrev", "Den odödliga hästen, "Åkare Lundgrens begravning" och "Balladen om Eken".

Ruben Nilson fick förnyad uppmärksamhet på 1960- och 1970-talen, framför allt genom Fred Åkerströms inspelningar av hans visor på två LP-skivor. Men hans visor finns även insjungna av många andra såväl kända som okända artister. Själv sjöng Ruben Nilson inte in någon av sina visor på skiva, men en privatinspelad lackskiva finns bevarad. På denna sjunger han, till eget gitarrackompanjemang, visorna "Den odödliga hästen" och "Labans döttrar". De finns återutgivna på cd-skivan Visans gyllene tid från 2005.

En kortfilm spelades in om honom 1984, Ruben Nilson, visdiktaren - målaren - plåtslagaren.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Matts Heijbel: Ruben Nilson, visdiktaren, konstnären, plåtslagaren, Marieberg förlag 1984

Vissamlingar[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Visans gyllene tid, utgiven av Samfundet för visforskning, Four Leaf Clover, Sundbyberg 2005.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]