Rudolf Otto

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rudolf Otto
Rudolf Otto 1925
Rudolf Otto 1925
Född 25 september 1869
Paine
Död 6 mars 1937 (67 år)
Marburg
Influenser Martin Luther
Immanuel Kant
Influerat Mircea Eliade m.fl.

Rudolf Otto var en tysk teolog, religionsvetare och filosof. Han studerade i Erlangen och Göttingens universitet, varpå han disputerade på en avhandling om Martin Luthers syn på den Helige Ande och skrev en habilitation om Immanuel Kant. 1910 utsågs han till hedersdoktor vid Giessens universitet. Slutligen fick han ordinarie professurer - 1915 vid det som då var Breslaus universitet, och 1917 vid Marburgs universitet. Han bodde resten av sitt liv i Marburg, och pensionerades 1929. Tre år senare avled han i lunginflammation efter att ha fallit från ett tjugo meter högt klocktorn. Ryktena om ett självmordsförsök har aldrig kunnat bekräftas.[1]

Det Heliga[redigera | redigera wikitext]

Ottos än idag mest kända verk är Das Heilige - Über das Irrationale in der Idee des Göttlichen und sein Verhältnis zum Rationalen ((Det Heliga - Om det irrationella i det gudomligas idé och dess relation till det rationella). Det är en av den tyska teologins mest framgångsrika böcker, i ständigt tryck på originalspråket, och har översatts till ungefär 20 andra språk, inklusive svenska.[2] Boken definierar det heliga som "det numinösa", vilket förklaras som en "icke-rationell, icke-sensorisk erfarenhet eller känsla vars främsta och omedelbara objekt är utanför en själv". Han myntade denna nya term utifrån latinets numen (helig makt). Det numinösa ses som ett mysterium, som är både skrämmande och fascinerande.

Inflytande[redigera | redigera wikitext]

Ottos idéer har haft stor betydelse även utanför den lutherska teologins område. Religionshistorikern Mircea Eliade utgick från hans föreställningar om det Heliga i sin Le sacré et le profane (1957). Andra som uppmärksammats Ottos idéer är exempelvis Martin Heidegger, Leo Strauss, John A. Sanford, Hans-Georg Gadamer, Max Scheler, Ernst Jünger, Joseph Needham och Hans Jonas. De har också diskuterats bland judiska tänkare som Joseph Soloveitchik och Eliezer Berkovits.[3]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lindsay Jones (red.). Encyclopedia Of Religion: Second Edition. Thomson Gale, 2005, s. 6926. ISBN 0-02-865743-8.
  2. ^ Rudolf Otto (1924) Det Heliga jämte uppsatser om det Numinösa. Svenska Kyrkans diakonistyrelses bokförlag.
  3. ^ Eliezer-Berkovits (2004) God, Man and History]. Jerusalem: Shalem Press. ss. 166, 170