Ryggåsstuga
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2025-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
En ryggåsstuga, bålestuga eller högloftsstuga, är ett envåningshus utan innertak och var i Norden under äldre tider[när?] den vanligaste formen av bostadshus för allmogen.[källa behövs]
I sin enklaste form har ryggåsstugan bibehållits i eldhus och störhus på fäbodvallar i Dalarna och Norrland. Ryggåsstugans tak vilar upptill på ryggåsen, som sträcker sig mellan gavelrösten, nedtill på långväggarnas översta stockvarv, de så kallade väggbanden eller hammarbanden. Takfallen bärs upp av en sidoås, bestående av sparrar eller av båda tillsammans. Takets vinkel varierar något beroende på taktäckningen. Som regel har de haft stock eller färg(näver)tak, men även torvtak eller halmtak. I sydöstra Sverige har en kombination av halm och torv varit det vanliga.[källa behövs] Husen är oftast utförda i knuttimmer även om skiftesverk förekommer på Öland och Gotland. I högtidslag pryddes det, liksom väggarna, ibland med målade bonader.
En annan benämning på ryggåsstuga är högstuga, syftande på den höga, ända till ryggåsen öppna formen. Även kroppåsstuga (i Dalarna) samt bålastuga (i Halland) och sparrstuga förekommer. En kvarleva av det gamla eldhusets takhål, lyre eller ljore, varigenom en svag dager trängde in, finns i den sydsvenska ryggåsstugans visserligen med glas försedda takfönster och i den härjedalska stugans ljara, som tillslöts med en lös trälucka.
Lyre eller ljor (fornnordiska ljóri) var en öppning mitt i taket för belysning och samtidigt även för röken. Ljoren förekom alltså blott i stugor utan innantak och står i samband med eldstadens plats mitt på golvet. När denna flyttades och försågs med skorsten, försvann även ljoren eller byttes ut mot ett takfönster. Ljor kan anträffas i gammaldags fäbodvallstugor i några nordliga landskap och även i Norge och på Färöarna.[1]
På 1700-talet började de egentliga ryggåsstugorna försvinna alltmer. Det blev då brukligt att förse rummet med ett undertak eller innertak, till en början av bruten, sedan av platt form. Emellertid har ryggåsstugan i enstaka fall behållit sig till senare tid. På Skansen finns sådana stugor från flera landskap. Man kan i dessa i studera dessa bostäders utveckling i olika varianter.
En variant på ryggåsstugan är den så kallade högloftsstugan, som består av en lägre ryggåsstuga sammanbyggd på vardera sida med högre härbren.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Ljor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- C-G Petersen, Ryggåsstugor i Tjust och Hammarkind, Valdemarsvik, 1984.
- Ryggåsstuga i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)