Särbegåvat barn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ett särbegåvat barn visar inom ett eller flera områden klart högre begåvning än sina jämnåriga.

I Sverige räknas de som har en IQ bland de 5% högsta som särbegåvade.[1]

Särbegåvning kan även syfta till annat än intellektuell särbegåvning, såsom social, konstnärlig eller idrottslig särbegåvning.

Särbegåvade barn är i viss mån marginaliserade, särskilt i sammanhang där hög prestation inte är välkomnat eller uppmuntrat, vilket kan leda till att barn försöker dölja sina förmågor[källa behövs].

Ordvalet särbegåvning[redigera | redigera wikitext]

Särbegåvning är ett begrepp som myntades för svenskt bruk under 1990-talet[2], av samma anledning som andra länder har haft problem med att språkligt beskriva den grupp individer som "särbegåvning" avser att definiera. Begåvning som allmänt begrepp är för intetsägande. Man skulle kunna hävda att alla är begåvade på sitt sätt[3], men endast i betydelsen att individer företer olika typer av möjligheter och preferenser vad gäller olika typer av förmågor. Att hävda att alla är begåvade säger heller ingenting om nivån på vilken en viss förmåga ligger eller den potential som en förmåga har. I forskningslitteraturen finns därför en tendens att dela upp det allmänna begreppet begåvning i genotyp (den osynliga genetiska potentialen) och i fenotyp (den synliga utvecklade förmågan). I den psykometriska litteraturen används ofta beteckningarna kapacitet för biologisk potential och talang för utvecklad förmåga. Med andra ord, man kan ha en kapacitet för olika konstnärliga inlevelser och uttryck men sakna talangen, vilket betyder att man faktiskt skulle kunna ha utvecklat vissa förmågor om man hade givits tillfälle; fått stöd, uppmuntran och tillräcklig instruktion. Hög prestation, oavsett typ av förmåga, är aldrig resultatet av natur eller miljö. En talang, i nämnda bemärkelse är en frukt av både natur och miljö. Forskare i olika länder har därför sällan nöjt sig med ett begrepp som motsvarar svenskans "begåvning". I England föredrar man "highly able individuals" men har på grund av USA:s dominans på forskningsfältet allt mer börjat använda ordet "gifted". I det tyskspråkiga området används begreppet "Hochbegabt" alltså högbegåvning och i Kina såväl som i latinska kulturer talas på olika språk om överbegåvning (t.ex. spanskans "superdotado"). Att för svenska förhållanden tala om begåvning är därför både olyckligt och direkt vilseledande. I den bemärkelsen som avses är verkligen inte alla "begåvade".

Kännetecken på intellektuell särbegåvning[redigera | redigera wikitext]

Barnet förstår ordspråk tidigt.[källa behövs] De särbegåvade barnen är ibland brådmogna (uppträder på ett sätt som är mognare än normalt för sin ålder), lär sig inte bara fortare än sina kamrater utan lär sig också på ett kvalitativt annorlunda sätt. Barnet kan vara extremt vetgirigt vilket kan leda till att dess frågor uppfattas som provocerande. I samband med detta visar barnet upp stor energi och kan lätt uppslukas i sökandet efter kunskap. Den intellektuellt särbegåvade tenderar också att uttrycka sig abstrakt och visa ett intresse för abstrakta begrepp. Förmågan att koncentrera sig för att lösa en uppgift kan göra dem så uppslukade att man måste fysiskt röra vid dem för att få kontakt. Inlärningsförmågan hos särbegåvade barn är ofta extrem, de kan ha lättare att ta till sig ny information och kunskap snabbare, komma ihåg tidigare inlärd kunskap och bearbeta information snabbare än jämnåriga barn. Märk att inlärningssvårigheter som t.ex. dyslexi visserligen gör att inlärning på ett typiskt akademiskt sätt kan försvåras, men det gör inte ett sådant barn mindre särbegåvat. Inlärningskapaciteten och graden av förståelse och insikt påverkas förstås inte av symboliska avkodningssvårigheter, bara sättet på vilket man lär sig[4].

Att vara särbegåvad är inte alls detsamma som att vara duktig på allt, och det handlar knappast om en värdering. Att vara särbegåvad kan dock leda till problem (såsom mobbning/utfrysning) om särbegåvningen inte identifieras och hanteras på ett korrekt sätt. I Sverige och Norge är detta ett potentiellt problem framför allt inom skolväsendet[5][6], i jämförelse med hur andra länders utbildningssystem handhar särbegåvade elever och studenter.Forskningen om dessa barn och ungdomar är omfattande och sättet att på olika sätt utbilda och bereda dessa individer möjligheter varierar mellan länder[7][8].

Märk att det sk. Savant syndrom; en typ av synnerligen sällsynt autism, inte beskriver särbegåvning. Dessa individer räknas som på olika sätt utvecklingsstörda men de kännetecknas alla av en enastående minneskapacitet för antingen siffror, melodier eller namn och dagar. De med en kalkyleringsförmåga kan inte tänka matematiskt i form av förhållanden; de med musikalisk fallenhet kan enbart uppfatta och återge - inte generera, och de som kan almanackan utantill eller telefonkatalogen kan inte använda sin förmåga kreativt. En savant nyttjar sin oerhörda minneskapacitet mekaniskt och begränsat till ett mycket avgränsat område[9]. Särbegåvning å andra sidan förutsätter förutom en minnesförmåga också tankeflexibilitet, associationsförmåga och kreativitet. Detta onekligen iögonfallande fenomen har emellertid fått en handfull forskare att ifrågasätta huruvida särbegåvning alls är genetiskt betingat. Med savant-syndromet som argument menar man i sann behavoristisk anda att vem som helst, kan utvecklas till vad som helst, om de yttre förutsättningarna finns på plats[10]. Denna ståndpunkt måste numera ses som ganska udda. Den genetiska forskningens bevismaterial om motsatsen är överväldigande[11].

Även om barn med särbegåvning kan vara mycket olika varandra så uppvisar de för det mesta liknande egenskaper[12].

  • De har en hög aktivitetsnivå och inlärningsförmåga, uppmärksamhet och medvetenhet.
  • De visar stort intresse för intellektuella utmaningar (pussel, tankenötter, etc).
  • De kan tänka och resonera kring abstrakta problem.
  • Är reflekterande, nyfikna och har stor fantasi
  • Ställer gärna utmanande frågor
  • Är envisa, perfektionister, självmedvetna, oberoende och icke-konformistiska.
  • De har ett behov av att veta, förstå och av logik.
  • De har humor.
  • De är ofta mycket känsliga. Inte i bemärkelsen snarstuckna och lätt sårade. De har snarare ett känsloliv som är mycket mer dynamiskt än genomsnittligt[13].
  • De är oftast mycket empatiska och företer en stor känsla för rättvisa

Professorn Shirley Kokot förklarar genom denna tabell hur ett särbegåvat barn skiljer sig från ett högpresterande. [14]

Högpresterande Särbegåvad
Kan svaret Ställer frågor
Är intresserad Är nyfiken
Har goda idéer Har tokiga idéer
Besvarar frågor Diskuterar dem
Lär sig snabbt Kan redan
Kopierar Skapar nytt
Tänker steg för steg Tänker komplext
Tycker om skolan Tycker om att lära
Är nöjd med sin inlärning Är mycket självkritisk

Särbegåvning i skolan[redigera | redigera wikitext]

Skolpersonal saknar i Sverige och Norge för närvarande oftast utbildning om hur de ska identifiera och bemöta särbegåvade barn, barnet får sällan en chans till att blomma ut utan far som viss forskning påvisat ganska illa[15]. Att vara lite annorlunda är oftast socialt accepterat, men att kraftigt avvika från en norm resulterar ofta i att barnet stöts bort från den sociala gemenskapen. Barn med särbegåvning har som regel svårt att känna sig motiverade i en skola där deras särskilda behov är okända och där deras behov av stimulans därför inte erkänns. I stället kan de särbegåvade barnen bli ouppmärksamma, dagdrömmande, apatiska eller ibland utåtagerande. I en skolmiljö kan barnen också skapa irritation bland lärare genom att visa ovilja att följa instruktioner som läraren givit eller att lyssna. Deras likgiltighet inför skolarbetet kan få dem att verka vara tvära, osamarbetsvilliga eller apatiska. I själva verket reagerar de tämligen normalt. Monotoni passar inte den mänskliga hjärnan, men behovet av stimulans växlar från en individ till en annan. I en "särbegåvad hjärna" sker de kognitiva processerna snabbt[16] och att som intellektuellt särbegåvad tvingas lära i en pedagogisk miljö där studietakten är låg blir en mycket obehaglig upplevelse för den särbegåvade individen. Om detta fortgår och barnet eller ungdomen lämnas utan hjälp över längre tid kan även suicidala tendenser utvecklas[17][18]

Det bör i detta sammanhang även påpekas att den "stökighet" och brist på koncentration, som bristen på stimulans i en pedagogisk miljö förorsakar, inte sällan misstolkas framför allt av skolpersonal som de koncentrationsstörningar som utgör en del av diagnosen för ADHD/DAMP. Vid ett tyskt specialpedagogiskt resurscentrum uppskattar man till exempel att 10% av de elever som remitteras dit som psykiatriskt koncentrationsstörda i själva verket är intellektuellt särbegåvade och är alls inte "störda" i någon som helst bemärkelse[19]. De har snarast reagerat helt normalt på en allt för ostimulerande miljö. Skillnaden mellan en korrekt ADHD-diagnos och okoncentrerade stökiga men särbegåvade barn är att koncentrationsförmågan infinner sig i samma stund som det särbegåvade barnet hamnar i en stimulerande miljö. För ett barn med ADHD-diagnos är koncentrationsstörningen tydlig oavsett sammanhanget och mängden stimulans[20][21].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Särbegåvning” (på sv-SE). Mensa Sverige. https://www.mensa.se/gcp/s%C3%A4rbeg%C3%A5vning-r1/. Läst 30 juni 2017. 
  2. ^ Persson, R.S (1997). Annorlunda land. Särbegåvningens psykologi.. Almqvist & Wiksell 
  3. ^ Dunn, R., Dunn., K., & Treffinger, D. (1992). Alla barn är begåvade på sitt sätt.. Brain Books 
  4. ^ Faludy, T., & Faludy, A. (1996). A little edge of darkness. A boy's triumph over dyslexia. Jessica Kingsley 
  5. ^ Hofset, A. (1970). Evnerike barn i skolen.. Universitetsforlaget 
  6. ^ Persson, R. S. (2010). ”Experiences of intellectually gifted students in an egalitarian and inclusive educational system.”. Journal for the Education of the Gifted, 4 (33): sid. 536-570. 
  7. ^ Freeman, J. (1998). Educating the very able. Current international research,. The Stationary Office 
  8. ^ Mönks, F. J., & Pflueger, R. (2004). Schuelische Begabtenförderung in Europa—Eine Bestandsaufnahme. In C. Fischer, F. J. Mönks & E. Gridenl (Eds.), Curriculum ind Didaktik der Begabtenförderung. Begabungen fördern, lernen individualisieren. LIT Verlag. sid. 41–53 
  9. ^ Treffert, D. A. (1989). Extraordinary people.. Black Swan 
  10. ^ Howe, M. J. A. (1990). The origins of exceptional abilities.. Blackwell 
  11. ^ Gagne, F. (2009). Debating giftedness: pronat vs. antinat. In L. V. Shavinina (Ed.), International handbook on giftedness. Part One. Springer Science 
  12. ^ Kreger-Silverman, L. (2000). Counseling the gifted and talented.. CO: Love Publishing 
  13. ^ Brackmann, A. (2008). Jenseits der Norm—hochbegabt und hoch sensibel?. Klett-Cotta 
  14. ^ ”Så tänker de utanför boxen”. Lärarnas tidning 23 (19): sid. 22. 2012. 
  15. ^ Persson, R. S. (2010). ”Experiences of intellectually gifted students in an egalitarian and inclusive educational system.”. Journal for the Education of the Gifted, 4 (33): sid. 536-570.. 
  16. ^ Geake, J G. (2009). Neuropsychological characteristics of academic and creative giftedness. In L. V. Shavinina (Ed.), International handbook on giftedness. Part One. Springer Science. sid. 261–274) 
  17. ^ Fiedler, E. D. (1999). Gifted children: the promise of potential/the problems of potential. In V. L. Schwean & D. H. Saklofskey (Eds.), Handbook of psychosocial characteristics of exceptional children. Kluwer Academic. sid. 401–442 
  18. ^ Gust-Brey, K., & Cross, T. (1999). ”An examination of the literature base on the suicidal behaviors of gifted students.”. Roeper Review 1 (22): sid. 28-36. 
  19. ^ Fischer-Brehm, K. (2004). Die reaktionen hochbegabter Kinder auf Passungsdefizite in der Schule. In T. Fitzner & W. Stark (Hrsg.). Genial, gestört, gelangweilt? ADHS, Schule und Hochbegabung. Beltz. sid. 206-218 
  20. ^ Stapf, A. (2004). Aufmerksamkeitsstörung und intellektuelle Hochbegabung In T. Fitzner & W. Stark (Hrsg.). Genial, gestört, gelangweilt? ADHS, Schule und Hochbegabung. Beltz. sid. 148-172 
  21. ^ Webb, J. T., Amend, E. R., Webb, N. E., Goerss, J., Beljan, P., & Olenchak, F. R. (2005). Misdiagnosis and dual diagnosis of gifted children and adults. ADHD, Bipolar, OCD, Asperger's, Depression, and other disorders.. Great Potential Press, Inc 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Annorlunda land: särbegåvningens psykologi, Roland S. Persson 1997, ISBN 9121147132, 9789121147139
  • Begåvade barn: myt och verklighet, Ellen Winner 1999, ISBN 9188410846, 9789188410849
  • Se mig som jag är, Camilla Wallström 2010, ISBN 978-91-7315-300-3
  • Att se och möta begåvade barn: En vägledning för föräldrar och lärare, Franz J. Mönks och Irene H. Ypenburg 2009, ISBN 978-91-27-11969-7