SNRI
Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI är en typ av antidepressiva läkemedel som används som farmakologisk behandling vid måttliga till djupa depressionssjukdomar och relaterade tillstånd såsom svåra ångestbesvär m.m. i kombination med psykologisk behandling. Används även mot premenstruella besvär av svårare graden. En del SNRI-preparat används vid kronisk smärta som smärtsam diabetesneuropati.
Verkningssätt[redigera | redigera wikitext]
Till skillnad från SSRI som verkar specifikt på serotonin verkar SNRI både på serotonin- och noradrenalinnivåerna i hjärnan. Ofta har SNRI även ev svagt hämmande effekt på dopaminupptaget. Effekten är jämförbar med SSRI[källa behövs].
SNRI-preparatens verkan på noradrenalinnivåerna för i vissa fall med sig ett antal biverkningar liknande de från SSRI, bl.a. i form av viktökning eller snarare viktminskning. Samtidigt tenderar dock andra biverkningar - som nedsatt sexualfunktion - i gengäld att bli mindre drastiska i jämförelse med SSRI. SNRI kan i vissa fall till och med höja sexlusten.
Med SNRI menas ofta de nyare preparat som hämmar återupptaget av såväl serotonin som noradrenalin i hjärnan. De äldre s.k. TCA- eller tricykliska antidepressiva påverkar som regel båda dessa signalsubstanser. De tre TCA som fortfarande finns inregistrerade är Saroten (amitriptylin) med ungefär lika stark verkan på serotonin och noradrenalin, Sensaval (nortriptylin) med starkast effekt på noradrenalin och Anafranil eller Klomipramin med huvudsaklig effekt på serotoninet. Ludiomil eller Maprotilin, som är en tetracyklisk antidepressiva som liknar TCA, verkar nästan enbart på noradrenalinet. TCA har dock som regel betydligt fler biverkningar (t.ex. antikolinerga) än de nyare SNRI-preparaten.
Det mänskliga serotonintransportproteinet (SERT) och norepinefrintransportproteinet (NET) är membrantransportprotein som ansvarar för återupptagandet av serotonin och noradrenalin från synaptiska klyftan tillbaka till den presynaptiska nervterminalen. Dubbel hämning av serotonin- och norepinefrinåterupptagning kan ge fördelar jämfört med andra antidepressiva läkemedel genom att behandla ett större antal symtom.[1] De kan vara särskilt användbara vid samtidig kronisk eller neuropatisk smärta.[2]
Under de senaste två decennierna har andra generationens antidepressiva ersatt första generationens antidepressiva medel, såsom tricykliska antidepressiva (TCA) och monoaminoxidashämmare (MAOI), som de läkemedel som valts för behandling av MDD på grund av deras förbättrade tolerabilitet och säkerhetsprofil.[3]
Läkemedel mot depression påverkar överföringen av serotonin, norepinefrin och dopamin.[4][5] Äldre och mer selektiva antidepressiva medel som TCA och MAO-hämmare hämmar återupptag eller metabolism av noradrenalin och serotonin i hjärnan, vilket resulterar i högre koncentrationer av neurotransmittorer.[5] Antidepressiva medel som har dubbla verkningsmekanismer hämmar återupptagning av både serotonin och norepinefrin och i vissa fall hämmar återupptagning av dopamin med svag effekt.[4]
Antidepressiva läkemedel är selektivt baserade på neurotransmittorer som tros påverka depression.[6] Läkemedel som selektivt blockerar återupptagning av serotonin och noradrenalin behandlar effektivt depression och tolereras bättre än TCA. TCA har omfattande effekter på olika neurotransmittorer receptorer, vilket leder till brist på tolerans och ökad risk för toxicitet.[7]
SNRI-läkemedel[redigera | redigera wikitext]
I Sverige:
- Venlafaxin (Efexor, Efexor Depot)
- Duloxetin (Cymbalta)
I andra länder även:
- Milnacipran (Ixel)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Inhibition of serotonin and norepinephrine reuptake and inhibition of phosphodiesterase by multi-target inhibitors as potential agents for depression”. Bioorganic & Medicinal Chemistry 17 (19): sid. 6890–7. October 2009. doi:. PMID 19740668.
- ^ Wright, Megan E.; Rizzolo, Denise (March 2017). ”An update on the pharmacologic management and treatment of neuropathic pain”. Journal of the American Academy of PAs 30 (3): sid. 13–17. doi:. ISSN 1547-1896. PMID 28151738.
- ^ ”Clinically relevant pharmacokinetic drug interactions with second-generation antidepressants: an update”. Clinical Therapeutics 30 (7): sid. 1206–27. juli 2008. doi:. PMID 18691982.
- ^ [a b] ”Duloxetine hydrochloride: a new dual-acting medication for the treatment of major depressive disorder”. Clinical Therapeutics 27 (8): sid. 1126–43. August 2005. doi:. PMID 16199241.
- ^ [a b] ”Comparative study of the effects of desipramine and reboxetine on locus coeruleus neurons in rat brain slices”. Neuropharmacology 46 (6): sid. 815–23. May 2004. doi:. PMID 15033341.
- ^ ”The role of noradrenaline and selective noradrenaline reuptake inhibition in depression”. European Neuropsychopharmacology 12 (5): sid. 461–75. October 2002. doi:. PMID 12208564. https://dipot.ulb.ac.be/dspace/bitstream/2013/85037/1/Elsevier_63250.pdf.
- ^ ”SNRIs: their pharmacology, clinical efficacy, and tolerability in comparison with other classes of antidepressants”. CNS Spectrums 10 (9): sid. 732–47. September 2005. doi:. PMID 16142213.