Sabadillättika

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sabadillfrön, som sabadillättika framställs av.

Sabadillättika (Acetum Sabadillae) eller lusättika är ett äldre läkemedel mot löss, framför allt huvudlöss. Lusättikan är en klar, brun vätska.[1]

De aktiva substanserna i sabadillättika är flera olika alkaloider från växten sabadill (Schoenocaulon officinale), en växt i sabadillsläktet. Alkaloidblandningen, som bland annat innehåller veratridin, kallas även veratrin.

Även andra beredningsformer av sabadill förekom, men sabadillättikan var den vanligaste.[2]

Framställning och användning[redigera | redigera wikitext]

Sabadillättika framställs av sabadillfrö (Semina Sabadillae), frön av Schoenocaulon officinale, genom att fröna extraheras med en utspädd blandning av ättiksyra och etanol. Ett representativt recept är 5 delar sönderstötta sabadillfrön, 5 delar sprit, 9 delar utspädd ättiksyra och 36 delar vatten, som får stå i en vecka, varefter fröresterna avlägsnas.[1] Frön importerades från Mexiko och Venezuela.

Det var nödvändigt att vara försiktig vid användning av sabadillättika, särskilt vid förekomst av hudskador eller sår i huden, dels eftersom preparatet är starkt irriterande, dels eftersom veratrin kan tas upp genom sår och orsaka förgiftning.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Användningen av sabadill som lusmedel finns belagd tillbaka till början av 1700-talet. I Sverige användes sabadillättika fram till 1960-talet.[2]

Att sabadillpreparat slutade användas berodde till del på tillgången på DDT.

I populärkultur[redigera | redigera wikitext]

I Astrid Lindgrens böcker om Madicken förekommer sabadillättika, och även i filmatiseringen Du är inte klok, Madicken som ska utspela sig ungefär 1919.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sabadilla i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
  2. ^ [a b] PerBos farmacihistoriska sidor: Om sabadillättika