Saguinus martinsi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Saguinus martinsi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningHaplorhini
InfraordningBrednäsor
Platyrrhini
FamiljKloapor
Callitrichidae
SläkteTamariner
Saguinus
ArtSaguinus martinsi
Vetenskapligt namn
§ Saguinus martinsi
Auktor(Thomas, 1912)
Utbredning
Saguinus martinsi distribution.svg
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Saguinus martinsi är en primat i släktet tamariner som förekommer i Sydamerika. Populationen räknades fram till 2001 som underart eller synonym till tvåfärgad tamarin (Saguinus bicolor).[2] Arten är uppkallad efter Oscar Martins som fångade individen som användes för artens beskrivning (typ).[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten lever i Brasilien norr om Amazonfloden. Wilson & Reeder (2005) och IUCN listar två underarter.[2][1]

  • Saguinus martinsi martinsi, öster om Rio Nhamundá.
  • Saguinus martinsi ochraceus, väster om Rio Nhamundá.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Denna primat lever i tropiska skogar i låglandet. Liksom andra tamariner äter arten frukter, blommor, nektar och naturgummi. För att tillskynda trädvätskornas flöde skrapar den med tänderna i barken. Födan kompletteras med smådjur som insekter, spindlar, snäckor, grodor och ödlor. En flock har vanligen 2 till 8 medlemmar och ibland upp till 15 medlemmar.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Med en genomsnittlig kroppslängd (huvud och bål) av 24,7 cm och en svanslängd av cirka 40 cm är Saguinus martinsi ochraceus något större än den andra underarten. Samma värden för Saguinus martinsi martinsi är 20,8 cm respektive cirka 37 cm.[1] Pälsen på bålens ovansida är enhetlig brun med lite ljusare axlar och kroppssidor. Extremiteterna är täckta av ljusbrun päls och på undersidan förekommer orange päls. Ansiktet och främre delen av hjässan är nästan nakna med svartaktig hud. Svansen är allmänt mörkare brun förutom en orange spets. En av underarterna (S. m. ochraceus) har en tydlig orange skugga i bålens päls.[4]

Status[redigera | redigera wikitext]

I vissa delar av utbredningsområdet pågår skogsavverkningar men hela beståndet listas som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Rylands, A.B., Mittermeier, R.A. & Subirá, R. 2008 Saguinus martinsi Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 25 februari 2015.
  2. ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). Saguinus martinsi (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ Beolens, Watkins & Grayson, red (2009). ”Martins' tamarin” (på engelska). The Eponym Dictionary of Mammals. Baltimore: Johns Hopkins University Press. sid. 264. ISBN 0-8018-9533-2 
  4. ^ Wilson, Lacher & Mittermeier, red (2016). ”Saguinus martinsi”. Handbook of the Mammals of the World. "3 - Pimates". Lynx Edicions. sid. 338