Samerna och kristendomen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Samerna och kristendomen i Sverige har en tusenårig historia. Kyrkan i Sverige har sedan medeltiden utfört missionsarbete bland samerna. Under stormaktstiden intensifierades missionen då landets ledare hade visioner om att expandera och ta vara på de tillgångar som fanns i Norrland. Det var även under den tiden som kyrkor började byggas i Sápmi och missioneringen började påverka samernas liv allt mer. De samiska trummorna och jojken tillsammans med andra traditionella samiska symboler och seder fick inte längre användas och tillämpas då de inte ansågs gå i linje med kyrkan.

Medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Redan på 1000-talet sägs det att missionärer försökte sprida Guds ord i Sápmi och det finns spår av detta i form av krucifix daterade till 1100 och 1200-talen.[1] Uppsala ärkestift syftade till att kristna samerna på den svenska sidan och den finska motsvarigheten i Åbo ägnade sig åt samma sak på sin sida av gränsen.[2] En orsak till att det dröjde ett hundratal år innan den kristna kultursfären blivit allt mer närvarande i Sápmi kan delvis bero på prästers och andra personer med statliga kopplingars negativa inställning till samisk religion, vilket ledde till att samerna blev mer uppmärksamma på det kristna inflytandet.[1]

Stormaktstiden[redigera | redigera wikitext]

Reformationen ledde inte till att missioneringen i Sápmi upphörde. Gustav Vasa hade flera intressen av att kristna samerna och öka den icke-samiska befolkningen där, dels för att kunna öka skatteintäkterna och dels för att öka handelsmöjligheterna vid Norra Ishavet.[3]

När ishavspolitiken började svalna hittades mineraler i Nasafjäll år 1634 och missionen fortsatte.[4][3] Karl IX bestämde sedan att det under början av 1600-talet skulle byggas kyrkor för samerna och att det i dessa kyrkor även skulle finnas präster.[5] Långt ifrån alla präster i de nybyggda kyrkorna kunde dock tala samiska, medan vissa kunde lite, men behövde ändå tolk för att kunna kommunicera med sin församling.[6] Dock upprättades den första kyrkan i Sápmi redan år 1607 i Jokkmokk, med Kristoffer Nicolai som kyrkoherde.[7]

Lappmarksplakatet från 1673 innebar att icke-samer i större utsträckning började bosätta sig i Sápmi och kom i kontakt med den samiska befolkningen.[6]

Det var sällan det fanns några speciella regler som endast gällde samerna, istället skulle de följa svensk lagstiftning och fick alltså därmed inte utöva sin traditionella religion.[8] De samer som inte gick i kyrkan kunde utsättas för kroppsbestraffning, men rent generellt var kyrkan ändå mer accepterande när det kom till samerna än övriga befolkningen när det kom till möjlighet att gå på gudstjänst och annat som rörde kyrkan.[8]

I och med kyrkans allt starkare närvaro i Sápmi under 1600-talet började många präster betrakta jojken och den samiska trumman, traditionella samiska företeelser som något syndigt som inte gick att förena med kristen religion.[9]

Utredning över samernas tro[redigera | redigera wikitext]

Under 1687 gjordes en utredning över samernas tro av statliga representanter, däribland häradshövdingen Lars Grubb.[10][11] Samerna uppgav att den huvudsakliga anledningen till att de inte ville ge upp sin gamla tro var till följd av tradition.[10] Utredningens resultat ledde till att biskopen i Härnösand och landshövdingen i Umeå begav sig ut på en resa i Sápmi, under vilken de förhörde och undervisade samiska familjer i kristendomskunskap, samt uppmanade dem att göra sig av med alla element från den traditionella samiska religionen.[10]

1700- och 1800-talen[redigera | redigera wikitext]

Under mitten av 1800-talet grundades Svenska Missionssällskapet som med åren kom att fokusera på kristnandet av samerna.[12][2]

Prästen Petrus Laestadius som var präst under 1800-talet uttryckte i sin första journal en relativ acceptans över att samerna inte kunde gå i kyrkan varje söndag till följd av de stora avstånden:

Ty, när de, som hafva endast 10 steg till kyrkan, kanske stundom på half-år ej kommit innaför dess dörr, huru kan man då begära att de, som hafva 4 á 10 mil, skola bivista den därstädes firade offentliga gudstjensten hvar söndag?[13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lundmark, Bo (2016). De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samern. "Medeltida vittnesbörd om samerna och den katolska kyrkan". sid. 225-240. ISBN 9789175807959 
  2. ^ [a b] Elenius, Lars. De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. "Stiftsledningen och minoritetspolitiken". sid. 475-477. ISBN 9789175807959 
  3. ^ [a b] Granqvist, Karin. Roger Kvist. red. Föredrag vid Nordiska Samehistoriska Symposiet i Lövånger 13-14 februari 1994. sid. 59-60. ISBN 9171910360 
  4. ^ ”Koloniseringen av Sápmi - Samer.se” (på sv). www.samer.se. http://www.samer.se/1218. Läst 16 november 2017. 
  5. ^ Sten Henrysson. Prästerna och livet i Lappmarken Präster och skolmästare i Jokkmokks socken 1607- 1850. sid. 2. 
  6. ^ [a b] Henrysson, Sten; Alm, Anita (1993). Samer, präster och skolmästare. sid. 4-6 
  7. ^ Rapport från Ságastallamat, en konferens om samerna och Svenska kyrkan, i Kiruna den 11-13 oktober 2011. 2012. sid. 12. 
  8. ^ [a b] Rydving, Håkan (1993). The End of Drum Time. sid. 55. ISBN 91-554-3065-1 
  9. ^ Stoor, Krister (2016). De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. "Svenska kyrkan och jojken". sid. 712. ISBN 9789175807959 
  10. ^ [a b c] Lindmark, Daniel (2016). De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. "Svenska undervisningsinsatser och samiska reaktioner på 1600- och 1700-talen". sid. 347-348. ISBN 9789175807959 
  11. ^ Lindmark, Daniel (2005). Kyrkan och kolonisationen. sid. 30 
  12. ^ Hansson, Johan. De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna. Svenska Missionssällskapet och Samernas folkhögskola. sid. 443 
  13. ^ Laestedius, Petrus (1831). Journal af Petrus Læstadius för första året af hans tjenstgöring såsom missionaire i Lappmarken. sid. 3 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Lindmark, Daniel & Sundström, Olle (red.), De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna: en vetenskaplig antologi. Bd 1, Artos & Norma, Skellefteå, 2016
  • Lindmark, Daniel & Sundström, Olle (red.), De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna: en vetenskaplig antologi. Bd 2, Artos & Norma, Skellefteå, 2016
  • Nordiska samehistoriska symposiet, Föredrag vid Nordiska samehistoriska symposiet i Lövånger 13-14 februari 1995, Historiska institutionen, Univ., Umeå, 1995
  • Henrysson, Sten & Johansson, Carl-Henry, Prästerna och livet i lappmarken, Forskningsarkivet, Umeå universitet, Umeå, 1990
  • Henrysson, Sten, Samer, präster och skolmästare: ett kulturellt perspektiv på samernas och Övre Norrlands historia, Centrum för arktisk forskning, Univ., Umeå, 1993
  • Rydving, Håkan, The end of drum-time: religious change among the Lule Saami, 1670s-1740s, Univ., Diss. Uppsala : Univ.,Uppsala, 1993
  • Nygren, Sigurd & Forsgren, Tuuli (red.), Livsfrågor i Lappland: kyrkan och kolonisationen : forskarsymposium 30 september-1 oktober 2004, Johan Nordlander-sällskapet (JNS), Umeå, 2005
  • Læstadius, Petrus, Journal av Petrus Læstadius för första året av hans tjänstgöring såsom missionär i Lappmarken. D. 1, Norstedt, Stockholm, 1928