Jojk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Jojk (även luohtivuollieleu'dd och juoiggus), samiska för sång, är ett urgammalt samiskt sångsätt, bland de äldsta i hela Europa.[1] Begreppet jojka kommer ursprungligen från samiskans ord juoigat.[2]

En jojk måste inte innehålla några ord, jojkmelodier innehåller ibland bara ljud och förmedlar budskap och känslor med hjälp av dessa.[3] Rytmen, melodin och den eventuella texten skapar tillsammans en helhet som förmedlar jojkens innebörd.[4] Själva jojkens innehåll kan variera, renen är återkommande, likaså naturen och känslor.[2] Helt ovanligt är inte heller att den är kristen.[2] När det kommer till de religiösa jojkarna och så kallad andlig sång är det dock inte alltid glasklart vad som är vad.[2]

Språkligt sett är verbet "jojka" transitivt. En jojk handlar ej om något eller någon, man jojkar till exempel inte om en känsla eller person, utan istället som om man vore den känslan eller personen.[3]

Jojken har traditionellt utförts ensam och ensamheten fungerar också som ett sätt för jojkaren komma i kontakt med sig själv.[2][4] Traditionellt användes också jojken tillsammans med den samiska trumman i vissa religiösa ceremonier.[5]

Teknikmässigt kan jojk likna sångsätt från andra kulturer, till exempel sångtekniker hos vissa nordamerikanska ursprungsfolk. Men det bredare fenomenet icke-verbal sång återfinns på många håll i världen, i vitt skilda genrer och vid olika tillfällen i historien.

Regionala variationer[redigera | redigera wikitext]

Eftersom det finns ett antal olika samiska dialekter kan jojken låta väldigt olika delar av Sápmi.[6] Den östsamiska jojken innehåller många gånger en berättarteknik med välutvecklade texter medan den västsamiska generellt är kortare och innehåller språkliga komponenter som inte finns i det vanliga språket.[7] Det är mycket möjligt att tvångsförflyttningen av nordsamer har påverkat de mer sydliga områdens jojk.[7]

Vuollie[redigera | redigera wikitext]

Den sydsamiska jojken kallas vuollie och bär idag en ålderdomlig prägel på grund av att utvecklingen avstannade vid mötet med kristendomen. Att jojka betraktades som hedniskt och okultiverat så samerna slutade att jojka för att slippa bli avskärmade från samhället.

Luohti[redigera | redigera wikitext]

Luohti är den nordsamiska varianten och idag den mest utvecklade och kända jojkstilen.

Leu'dd[redigera | redigera wikitext]

Den östsamiska jojken benämns leu'dd.

Personjojk[redigera | redigera wikitext]

En så kallad personjojk är som namnet antyder en jojk som jojkas som en viss person.[7] Vanligtvis jojkas inte en personjojk av personen som fått den tillägnad till sig, utan det gör andra.[3] Personjojkar kan hålla en person vid liv även när den gått bort då de kan jojkas i år och dagar.[7]

Kyrkans och utomståendes syn[redigera | redigera wikitext]

Redan när de första kulturmötena skedde mellan samer och icke-samer fanns ett väldigt intresse för jojken, mycket till följd av dess koppling till de schamanistiska riterna.[8]

I och med kyrkans allt starkare närvaro i Sápmi under 1600-talet började många präster betrakta jojken som något syndigt och icke förenbar med kristen religion.[2]

Karl Bernhard Wiklund uttryckte i sin bok en exotifiering av jojken "Lapparnes sång och poesi" vilket blir tydligt med följande citat:

"De gamla schamanerna äro döda och glömda, deras då­nande trummor se vi nu blott pä museerna, deras dans är nästan spårlöst försvunnen ur traditionen, deras förkristna religiösa föreställningar kunna vi studera blott i gamla böcker och manuskript. I sången och poesin stå våra lappar dock ännu till en del kvar på den gamla ståndpunkten. Här kunna vi, då den enkla joikningen ljuder i vårt öra, drömma oss tillbaka till länge sedan svunna sekler och se den gråa forntiden öppna sig inför oss. Intet under då, att äfven vi med intresse kunna åhöra lappens enkla visa!"[9]

Ytterligare beskriver Wiklund i sin bok hur både allmänhetens och kyrkans syn och förhållningssätt har påverkat jojken:

"Det nedsättande omdöme om detta sångsätt, som lapparne så ofta fått höra af sina fastboende grannar, har säkerligen också, jämte de religiösa betänkligheterna, gjort sitt till att förkväfva joikningen och bringa den i vanrykte äfven bland lapparne själfva."[10]

Något som kan benämnas som en vändpunkt gällande jojkens plats i kyrkan skedde 1993 då den svenska ärkebiskopen uttryckte en acceptans gällande jojken i kyrkan och när prästen Johan Märak efter det jojkade i Luleå domkyrka.[2]

Historieberättare[redigera | redigera wikitext]

Jojken har fungerat och fungerar fortfarande som ett sätt att bevara historia och kultur.[11] Det blir särskilt tydligt då samiskan länge saknade ett skriftspråk, först på 1950-talet framställdes samiska skriftspråk, fram tills dess hade jojken varit en av de viktigaste broarna till nästa generation.[12]

Samen Johan Turi beskrev jojken i sin bok En bok om samernas liv som "Det är en konst att minnas andra människor. Somliga minnas i hat och minnas i kärlek, och andra minnas i sorg”.[13]

Artister[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Jojken - Samer.se” (på sv). www.samer.se. http://www.samer.se/1201. Läst 4 oktober 2017. 
  2. ^ [a b c d e f g] Stoor, Krister (2016). Samerna och Svenska kyrkan: underlag för kyrkligt försoningsarbete. sid. 712-729 
  3. ^ [a b c] ”Jojken är mer än bara musik - Umeå universitet” (på sv). www.sprak.umu.se. http://www.sprak.umu.se/om-institutionen/nyheter/nyhetsvisning/jojken-ar-mer-an-bara-musik.cid250269. Läst 4 oktober 2017. 
  4. ^ [a b] Wiren, Richard; Jones, Bamman (1993). As long as we continue to joik, we’ll remember who we are. Negotiating identity and the performance of culture: the saami joik.. sid. 104-129 
  5. ^ Christoffersson, Rolf (2010). Med tre röster och tusende bilder - om den samiska trumman. sid. 53 
  6. ^ Om samer - ett ursprungsfolk i Sverige. sid. 50 
  7. ^ [a b c d] Kjellström, Rolf; Gunnar Ternhag, Håkan Rydving (1988). Om jojk. sid. 90-100. ISBN 9178441307 
  8. ^ As long as we continue to joik, we’ll remember who we are. Negotiating identity and the performance of culture: the saami joik.. sid. 28 
  9. ^ Wiklund, Karl Berhard (1906). Lapparnes sång och poesi. sid. 60. http://digibook.ub.umu.se/rara/17802354.pdf 
  10. ^ Wiklund, Karl Berhard (1906). Lapparnes sång och poesi. sid. 8. http://digibook.ub.umu.se/rara/17802354.pdf 
  11. ^ Christoffersson, Rolf (2010). Med tre röster om tusende bilder - om den samiska trumman. sid. 120. ISBN 9789150621204 
  12. ^ ”Skriftspråket - Samer.se” (på sv). www.samer.se. http://www.samer.se/1190. Läst 26 januari 2018. 
  13. ^ Turi, Johan. En bok om samernas liv. sid. 53. ISBN 9185920258 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Lindmark, Daniel & Sundström, Olle (red.), De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna: en vetenskaplig antologi. Bd 2, Artos & Norma, Skellefteå, 2016
  • Christoffersson, Rolf, Med tre röster och tusende bilder: om den samiska trumman, Uppsala universitet, Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2010,Uppsala, 2010
  • Kjellström, Rolf, Ternhag, Gunnar & Rydving, Håkan, Om jojk, Gidlund, Hedemora, 1988
  • Turi, Johan, En bok om samernas liv, Facs.-utg., Två förläggare, Umeå, 1987[1917]
  • Richard, Wiren, Jones-Bamman, As long as we continue to joik, we’ll remember who we are. Negotiating identity and the performance of culture: the saami joik, 1993

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]