Samfundet Nordens Frihet

Från Wikipedia
Minnesemblem på gravsten vid Vårdinge gamla kyrkogård med Georg Carl von Döbelns devisen Ära Skyldighet Vilja.
Samfundets redaktionslokal på Kungsgatan 27, Stockholm, till höger, fredsdagen 1945.

Samfundet Nordens Frihet var en svensk förening som bildades 1939 i syfte att verka för nordisk enighet[fotnot behövs] under andra världskriget. 1946 upplöstes föreningen.

Samfundet var inledningsvis nära knutet till Finlandskommittén, som arbetade för att bistå Finland militärt med svenska frivilligkåren. Efter Tysklands ockupation av Norge och Danmark 1940, blev samfundet allt mera inställt på att Sverige borde gå in i kriget.[fotnot behövs]

I politiskt avseende var Samfundet Nordens Frihet nationellt och demokratiskt, emot nazism och kommunism.[källa behövs] Som mest hade samfundet 250 medlemmar, bland dem flera framstående kulturpersonligheter. Nära 50 procent av dess medlemmar var akademiker inom de historiska disciplinerna, "kärntruppen bestod av medlemmar i högre seminariet i historia vid Stockholms Högskola".[1]

Samfundet tillämpade medlemskap genom inval. Sigurd Curman var ordförande vid instiftandet, och Harald Wigforss var redaktör för samfundets tidning Nordens frihet. Övriga ledande personer inom samfundet inkluderade borgarrådet Yngve Larsson[2], Nils Ahnlund, Eli Heckscher, Karl-Gustaf Hildebrand, Nils Herlitz, Stig Jägerskiöld, K.G. Westman, Adolf Schück, Birger Steckzén, Sven Tunberg[källa behövs] och Andreas Lindblom. Larsson, Ahnlund och Lindbom var medlemmar av styrelsen under hela den tid samfundet existerade.[3]

Bland samfundets styrelseledamöter mottog flera den norska utmärkelsen Sankt Olavs Orden:

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Johansson 1973, sid 205
  2. ^ Svenskt biografiskt lexikon (SBL), häfte 108 (artikelförfattare: Göran Sidenbladh) (1978). Larsson, Gustaf Richard Yngve. Stockholm: Statens arkivstyrelse 
  3. ^ Byström 2005, sid 147

Källor

Externa länkar