Georg Carl von Döbeln

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Georg Carl von Döbeln
Georg Carl von Döbeln, olja på duk av oidentifierad konstnär.
Yrke Militär
Militärtjänst
I tjänst för Kungariket Frankrike Frankrike
Sverige Sverige
Tjänstetid 1778−1820
Enhet Västgöta-Dals regemente
Nylands infanteriregemente
Skaraborgs regemente
Slag/krig

Napoleonkrigen

Utmärkelser Kommendör med stora korset av Kungl. Svärdsorden (KmstkSO)[1]
Riddare med stora korset av Kungl. Svärdsorden, första klassen (RmstkSO1kl)[1]
Valspråk Ära, skyldighet, vilja
Personfakta
Född 29 april 1758
Sverige Segerstads socken, Västergötland, Sverige
Åtalad Orderbrott
Dom/straff Arkebusering (ändrades till 1 års fängelse i Vaxholms fästning)
Död 16 februari 1820 (61 år)
Sverige Stockholm, Sverige
Begravd Sankt Johannes kyrkogård, Stockholm, Sverige
Släkt
Frälse- eller adelsätt von Döbeln
Far Johan Jacob von Döbeln
Mor Anna Maria Lindgren
Släktingar Johan Vilhelm von Döbeln (syssling)
Familj
Gift 28 mars 1810
Stockholm, Sverige
Make/maka Kristina Karolina Ullström
Barn Napoleon von Döbeln (1802–1847)
Georg Carl von Döbeln, teckning av Albert Edelfelt från 1903
Georg Carl von Döbeln, teckning av Albert Edelfelt från 1903

Georg Carl von Döbeln, född 29 april 1758 på Torpa gård i Segerstads socken, Västergötland, död 16 februari 1820 i Stockholm, var en svensk friherre, generallöjtnant och framförallt känd för sina insatser på den svenska sidan i det finska kriget.

Första åren[redigera | redigera wikitext]

Georg Carl von Döbeln var son till häradshövdingen Johan Jakob von Döbeln och Anna Maria Lindgren och sonsons son till Johan Jacob Döbelius. Fadern dog när Georg Carl von Döbeln bara var åtta år gammal och släktingar satte honom i Silvii skola i Tun för att han så småningom skulle bli präst. Han visade dock snart en fallenhet för krigaryrket och skrevs in vid sjökadettkåren i Karlskrona 1773. Efter officersexamen 1775 styrdes han av släkten i stället in på en juridisk bana under två år. Han trivdes dock inte med detta yrke och ansökte 1778 vid 20 års ålder själv hos kungen kung Gustav III om att få bli förklarad myndig. Trots att myndighetsåldern för män vid denna tid var 21 år, så godkändes hans ansökan.

Tidig militär karriär[redigera | redigera wikitext]

Hans första anställning efter utbildningen var 1778 som andre adjutant vid Sprengtportens värvade regemente, där han redan efter några veckor befordrades till fänrik i armén. Efter att ha hört om Amerikanska revolutionen ville han gå i fristaternas tjänst och begav sig 1780 till Frankrike. Efter mer än ett års vistelse i Paris anställdes han 1781 som officer vid greve De La Marcks regemente, som hade order att skeppas till Amerika men i sista stund omdirigerades till Indien. von Döbeln sårades i striden vid Cuddalore och befordrades i september 1783 till kapten. Åren 1784–88 var han De la Marcks adjutant.

Gustav III:s ryska krig[redigera | redigera wikitext]

År 1788 återvände han till Sverige för att delta i Gustav III:s ryska krig. I mars 1789 anställdes han som kapten vid Savolax lätta infanteri och överadjutant hos översten Curt von Stedingk. I slaget vid Porrassalmi utmärkte han sig särskilt men träffades av ett muskötskott i pannan. Kulan trängde inte in i Döbelns panna utan studsade ut igen, men skottet märkte honom för all framtid. Han hamnade på krigssjukhuset i St:Michel och togs till fånga av ryssarna. För sina insatser i slaget befordrades han till major. Skadan krävde två år senare en trepanation och i flera år kunde benskärvor plockas ur såret. Skadan i pannan läkte aldrig helt och besvärade honom resten av livet, detta var orsaken till att han i fortsättningen bar det svarta sidenband om pannan, som skulle göra honom känd. Bandet måste bytas varje dag.

År 1793 förflyttades han som andre major till Västgöta-Dals regemente och bosatte sig då på gården Önne i Järbo socken, Dalsland, med hushållerskan Kristina Ullström, där han blev kvar till 1805. Tre år senare, med bibehållande av sin förra indelning, till Skaraborgs regemente och utnämndes till sekundchef vid Nylands brigads infanteri 1805. Under dessa fredsår var han en framgångsrik lanthushållare och kunde spara ihop en liten förmögenhet.

Finska kriget[redigera | redigera wikitext]

Döbeln vid Jutas, teckning av Albert Edelfelt.

Vid krigets utbrott den 21 februari 1808 fick han befäl över tredje brigadens eftertrupp och hade tillfälle att utmärka sig vid de flesta slagen, till exempel Yppäri, Lahintalo, Viiret, Pyhäjoki, Siikajoki och Nykarleby, men framför allt i slaget vid Lappo där han angrep fiendens vänstra flygel och i väsentlig mån bidrog till segern vid slaget vid Kauhajoki, där han under eget befäl tillfogade ryssarna ett kännbart nederlag, samt vid slaget vid Jutas, där han vann en överlägsen seger. Hans förtjänster under detta års fälttåg medförde befordran till generalmajor och han förärades Svärdsordens stora kors.

Medan armén återtågade till Torneå förordnades von Döbeln till befälhavare på Åland. När Åland överfölls av en överlägsen rysk styrka i mars 1809 lyckades han i god ordning och med obetydlig förlust föra sina trupper över isen till Grisslehamn. Von Döbeln förhandlade sedan med den ryska överbefälhavaren fram Konventionen på Åland. Konventionen innebar att varken ryska eller svenska styrkor skulle besätta Åland och hotet mot Stockholm avvärjdes.

von Döbeln beordrades sedan som befälhavare över norra arméns svenska fördelning med kvarter i Härnösand och över norra arméns norra fördelning i Umeå. Efter att överstelöjtnant Furumark tillfångatagits ingick von Döbeln ett stillestånd med ryssarna, varigenom Umeå utrymdes men kronans alla förråd där kunde räddas. Kort därpå avlöstes von Döbeln av generalmajor Sandels och fick i stället befälet över de trupper, som skulle möta den inryckande norska hären. von Döbeln lyckades dock förmå den norske befälhavaren att utan blodsutgjutelse dra sig tillbaka över gränsen (vapenstilleståndet i Bleckåsen).

Fredsunderhandlingarna ledde till freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 med resultat att hela Finland med Åland och delen av Västerbotten till Torneå avträddes till Ryssland. Den finska hären på svensk mark mottog nyheten i Umeå av von Döbeln, som i sitt avskedstal yttrade: "Finnar! Vid denna fred, förloras tredjedelen av Svenska kronans område, Sverige förlorar den stolta Finska Nation, sitt kraftigaste stöd, ej nog därmed, Svenska Arméen förlorar kjärnan och betydligaste delen af sin krigsmakt. Moderlandet är krossat, försänkt i sorg och saknad över oersätteliga uppoffringar." samt "Krigsmannasamband, knutet vid strid, faror, blod och död, upplöses aldrig, och den tacksamhet, jag er förkunnat och nu förkunnar, har med detta vårt samband en oupplöslig förening"[2].

År 1809 upphöjdes von Döbeln till friherre. År 1811 uppsattes Norra skånska infanteriregementet (I 24), och Georg Carl von Döbeln blev dess förste regementschef och såg gärna att hans veteraner från Finland fick anställning vid förbandet. Regementet firade årligen sin högtidsdag den 13 september till minne av segern vid Jutas.

Napoleonkriget[redigera | redigera wikitext]

I andra Napoleonkriget 1813 fick von Döbeln befälet över de svenska trupperna i Mecklenburg och befordrades till generallöjtnant. När han, på anmodan av general Wallmoden, understödde denne mot fransmännen vid Hamburg ansågs han ha brutit mot överbefälhavarens order och ställdes inför krigsrätt samt dömdes att arkebuseras. Kronprins Karl Johan, som misstrodde de allierade och ville hålla vägen öppen till en förening med Napoleon, fann emellertid åtgärden i hög grad olämplig, och genom hans inflytande mildrades domen till ett års fästning (dvs fängelsestraff), varunder han skulle få behålla alla sina värdigheter. Han fördes till Vaxholms fästning, varifrån han skrev till en släkting och bad denne utverka, att han som frivillig skulle få tjäna i sin grad i svenska eller de förenades härar mot löfte att efter krigets slut återgå till sitt fängelse. Detta rörde Karl XIII så, att straffet helt efterskänktes den 20 december 1813.

Fångenskapen och förnedringen fick von Döbeln att alldeles falla ihop och han ansåg hela sitt liv förspillt. Mot hösten led också hans hälsa av vistelsen i den kalla och fuktiga fästningen. "Jag är och blir förlorad", skriver han. "Jag faller av dag från dag till hälsa, lynne och krafter. En våtkall, stormig köld är odräglig för mitt blesserade huvud på denna stenpråm." När han i december återfick friheten var han sängliggande av sjukdom.[3]

År 1815 fick von Döbeln en förläning i Pommern och utnämndes 1816 till ständig ordförande i krigshovrätten. von Döbeln har publicerat Pommerska generalkrigsrättens protokoller och dom och Anmärkningar vid de af f.d. amiralen Cronstedt till trycket utgifna Sanna upplysningar om orsakerna till Sveaborgs öfvergång den 3 maj 1808 (1811).

Återstoden av sitt liv fick han tillbringa i lugn, och han stod mycket väl hos Karl Johan. På sommaren 1818 gjorde han tillsammans med sin son ett besök i Frankrike och återupplivade många minnen från sin ungdoms dagar. Men på hemvägen överfölls hans av reumatism, och sedan hämtade han sig aldrig riktigt. Hans krafter avtynade allt mer, och i februari 1820 avled han vid 61 års ålder. Hans föreskrift om sin begravning löd: "Jag bärs eller köres till graven utan ringning, helt tyst, utan annat åtfölje än prästen."[3]

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Georg Carl von Döbelns gravvård, Johannes kyrkogård, Stockholm.

Under sin aktiva tid hyllades von Döbeln som en av Sveriges största hjältar men under sina sista år levde han fattig och bortglömd och fick inte uppleva de många hyllningar som senare förärades hans minne. Som pensionerad levde von Döbeln under mycket knappa förhållanden på Lilla Trädgårdsgatan i Stockholm med sin hustru Kristina Karolina Ullström från Skara, som han senare skilde sig från. De hade tillsammans sonen Napoleon. För sonens utbildning bad han dåvarande läraren vid Frimurarbarnhuset, Arvid August Afzelius om hjälp. Afzelius beskriver några möten med von Döbeln i sina memoarer Minnen (1901).[4]

Von Döbeln avbildad på ett finskt frimärke. Motivet är hämtat från en teckning av Albert Edelfelt.

Hans valspråk som friherre var: "Ära, skyldighet, wilja", vilket har blivit ett bevingat uttryck. Detta blev också Norra skånska regementets valspråk och pryder Carl von Döbelns gravsten på S:t Johannes kyrkogård i centrala Stockholm, för övrigt belägen intill Döbelnsgatan. Stenen uppsattes först 1861, av tacksamma medborgare och vapenbröder.

På stenen står: Striderna vid Porosalmi, Siikajocki, Nycarleby, Lappo och Jutas vittna om hans hjeltemod vid fäderneslandets försvar

Han har blivit känd genom Johan Ludvig Runebergs diktepos Fänrik Ståls sägner (1848), där hjältedikten Döbeln vid Jutas skildrar honom i slaget vid Jutas. Denna dikt har i sin tur gett upphov till uttrycket "Döbelnsmedicin".

Som fältherre har han beskrivits som lugn, beräknande med ett mod, gav sina mannar stridsmoral, ryggade ej för något motstånd och en lysande militär begåvning. Som person var han ombytlig, ibland uppbrusande och häftig, ibland vek och ömhjärtad. Härom finns många beskrivningar i olika källor. Det har också framförts att hans humörsvängningar kan ha orsakats av skador på storhjärnans främre lober varifrån man numera vet att mycket av personlighet och humör styrs.

Sonen Napoleon (1802–47), som blev kapten i armén, dog ogift varför den friherrliga ätten nummer 335 von Döbeln utslocknade.

Sven Stolpe skrev en pjäs och roman om Döbeln. Pjäsen hade premiär på Dramaten 1941 med Lars Hanson i huvudrollen. Pjäsen filmatiserades 1942 av Olof Molander med Edvin Adolphson i titelrollen.

Militära grader[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Anmärkningar vid de af f.d. vice amiralen O. Cronstedt till trycket utgifne Sanna upplysningar om orsakerne till Sveaborgs öfvergång d. 3. maj 1808, jemförde med conventionen af den 6 april, och amiralens rapport d. 7 april 1808. Stockholm. 1811. Libris 2391343 
  • Tal till finska troupperne; hållet af general-majoren ... von Döbeln den 8:de october 1809. Härnösand. 1809. Libris 2430129 
  • Tal til finska trupperne, hållet af general-majoren m.m. friherrevon Döbeln den 8 october 1809. Stockholm. 1810. Libris 2435452 
  • Ett tryckt blad, kalladt Nytta och nöje, n:o 4. innehåller en poetisk berättelse, Ålands capitulation .... Stockholm. 1811. Libris 2391358 
  • Wi, Georg Carl v. Döbeln, Friherre, Ständig Ordförande i Kongl. Maj:ts Krigs-Hof-Rätt ... att till Hof-Rätt, eller annan öfwer-rätt insända desz ransakning och dom uti brottmål ... Stockholm. 1816. Libris 3300771 
  • Wi, Georg Carl v. Döbeln, Friherre, Ständig Ordförande i Kongl. Maj:ts Krigs-Hof-Rätt ... det besigtningar öfwer såramål och skador, hwarpå domstols utslag sedermera komma att grundas, skola werkställas af personer som äga i samma ämne behörig kunskap ... Stockholm. 1816. Libris 3300775 
  • Några anteckningar om och af general von Döbeln. Stockholm. 1856–1878. Libris 239904. http://runeberg.org/dgcant/ 
  • General Georg Carl von Döbelns skottskada vid Porosalmi under finska kriget 1789 [Meddeladt ur von Döbelns dagboksanteckningar af Vincent Lundberg]. Stockholm. 1894. Libris 2624147 
  • Georg Karl von Döbelns berättelse om fälttåget i Savolaks 1789. Stockholm. 1923. Libris 396879 
  • Om Sverige och Finland : två tal hållna av tvenne svenskar Georg Carl von Döbeln och Carl Bildt : utgivna som en hyllning till Hans Majestät Carl XVI Gustav, Sveriges konung, på femtioårsdagen 30.IV.1996. Helsingfors: [A. Erkko]. 1996. Libris 2206502 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Georg Carl von Döbelns gravsten
  2. ^ ”General von Döbelns avskedstal till de finska trupperna i Umeå 8.10.1809”. Arkistolaitos, Finland. 8 oktober 1809. Arkiverad från originalet den 26 december 2013. https://web.archive.org/web/20131226111254/http://www.narc.fi/1809opetusaineisto/pdf/soda_lopun_haamotaessa3.pdf. Läst 25 december 2013. 
  3. ^ [a b] Grimberg, Carl. ”115 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/8/0117.html. Läst 13 november 2022. 
  4. ^ Afzelius, Arvid August (1901). Minnen. Stockholm: Norstedt. Libris 1490913 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Döbelnförbundets årsskrift. Falköping: Döbelnförbundet. 1982-. Libris 3618336 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Georg_Carl_von_Döbeln&oldid=51485719"