Sandhumla

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sandhumla
Status i Sverige: Sårbar[1]
Status i Finland: Livskraftig[2]
Bombus veteranus - Centaurea scabiosa - Keila.jpg
Sandhumla på väddklint.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteThoracobombus[3]
ArtSandhumla
Bombus veteranus
Vetenskapligt namn
§ Bombus veteranus
Auktor(Fabricus, 1793)[3]
Sandhumla på vägtistel.
Sandhumla på vägtistel.
Hitta fler artiklar om djur med

Sandhumla (Bombus veteranus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Sandhumlan är en ganska liten art där drottningen uppnår en längd på mellan 16 och 19 millimeter[1]. Den har en karakteristisk dräkt med mellankroppen ljusgrå med undantag av ett svart band tvärsöver, och bakkroppen randig i ljusgrått och svart. Även benen är ljusgrå. Ansiktet har en vit fläck. Det ljusgrå kan skifta i gråbrunt. Arbetarna är ganska långsträckta och påminner om tambin.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sandhumlan har gått tillbaka i hela Västeuropa. I Skandinavien finns den i framför allt i Finland, där den är allmän längs hela östersjökusten norrut till Rovaniemi och Kolari. Tvärt emot vad som är fallet i Västeuropa expanderar den finska förekomsten – 2003 upptäcktes den vid Kukkulaforsen på gränsen till Sverige. Förutom Finland finns arten även i Danmark. Tidigare var den vanlig i Sydsverige, från Kristianstadstrakten till Göteborg, men har emellertid minskat starkt under andra halvan av 1900-talet, och sista säkra sydsvenska observationen är från 1950-talet. Observationer vid Vombsjön och Smygehuk i slutet av 1900-talet har ej kunnat bekräftas. Däremot har den påträffats, förutom vid gränsfloden Kukkulaforsen ovan, i Kallax vid Luleå (2009) samt i Nedertorneå och Pajala (2012). Globalt finns den, förutom i Skandinavien, från Bretagne, genom Centraleuropa med sydgräns i Alperna och österut till Kazakstan och västra Mongoliet.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Sandhumlan föredrar kust- och strandområden där den framför allt går till vitklöver och strandveronika[1] men också till kråkvicker, mjölkört och oxtunga[4]. Då den flyger ganska länge, en bit in på september, kan den även gå till växter som flockfibbla och andra sentblommande fibblor. Boet, som är ganska litet, är ofta beläget i gamla sorkbon ovan jord eller underjordiskt i övergivna musbon. Sandhumlan kan också bygga bon av ihopsamlat gräs.[1]

Hotbild[redigera | redigera wikitext]

Det moderna jordbruket med dess monokulturer har starkt minskat tillgången på sandhumlans värdväxter, likasom det ökade betet på kvarvarande strandnära lokaler och ökande fritidsbebyggelse. Den är också rödlistad i många europeiska länder. I Skandinavien utgör dock den finska förekomsten en reserv som troligtvis räddar den från totalt utdöende där.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Björn Cederberg (2003, 2005, 2013, 2015). Bombus veteranus Sandhumla”. Artdatabanken. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/102704. Läst 29 juli 2017. 
  2. ^ Juho Paukkunen (2010). ”Sandhumla — Bombus veteranus. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204745. Läst 29 juli 2017. 
  3. ^ [a b] Thoracobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/th.html. Läst 19 januari 2015. 
  4. ^ [a b] G. Holmström 2007 Humlor - Alla Sveriges arter sid. 104-105 ISBN 978-91-7139-776-8

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]